Det är hit man kommer när man kommer hem.



Vi var och såg Euskefeurat uppträda på Akustikum i förrgår.
Det var en riktigt bra konsert! Lysande samhällskritik blandat med ett härligt folkmusiksgó. Det var diverse tvättbrädor, mandoliner, mungigor och munspel. Jag är faktiskt fullt allvarlig när jag säger att jag ÄLSKAR EUSKEFEURAT, och många pitebor/norrbottningar med mig! Till och med J som inte är från Pite kände sig som en socialdemokratisk lokalpatriot efteråt. Han var riktigt impad av deras fyndiga låttexter.

Här kommer en gammal inspelning av en av favoriterna, "Apparata"!  Att de sjunger på pijjtmålet är ju bara hur underbart som helst.


Världens finaste mormor.



Mormor blir julfin.







Älskar dig!


Alla stjärtars byxa.

Till och med annonserna är begagnade på Myrorna.

Ganska kul faktiskt :)



Dagarna flyger iväg...


Igår kväll åkte vi till syrran o myste.
Spelade spel och kramades....





Idag har farfar, farbror och faster hälsat på ända från Älvsbyn *tsss*. Det blev ett pars timmar ätande och fikande. J fick lyssna på riktigt pijjtmål. Hemskans trevligt var det!





Bus-farbrorn min....



Efter det blev det en sväng i elljusspåret med skidorna. Det är perfekta spår just nu, hoppas det inte faller någon nysnö så det håller i sig! Man bara svischar fram... så underbart!

Nu laddar vi för bastubad och palt....

Usch dagarna går alldeles för snabbt!!! Bara en vecka kvar innan vi åker tillbaka till storstan.
Och mycket ska hinnas med; badminton, äventyrsbad, fika med vänner, böcker som ska läsas ut etc... och däremellan kommer NYÅR. Jisses.
Vi har inga problem med att få tiden att gå om jag säger så!!

Här kommer bilder från fikat med S, E, K, J och lilla T.
Slog flera flugor i en smäll när jag messade allihop för en fika i förrgår...!






Blä och urk.

Turen till Luleå och mellandagsrean slutade med två koftor (varav en på rea), dåligt humör och ett mosat självförtroende.

Regel nr 1
om man ska handla på mellandagsrea är att handla prylar, INTE saker som man behöver prova för att veta om de passar. T ex. jeans. Vilket för övrigt är en usel sak att handla dagarna efter allt svullande av julmat.

Just nu hatar jag fjortisar som kacklar om allt mellan himmel och jord, rockmusik - eller något som vill likna rock - på hög volym (förbannade Carlings) och köer till provhytter - framförallt när vänner till de som provar kläder envisas med att springa in med NYA KLÄDER OCH STORLEKAR så väntan aldrig tar slut!!

ARGHHhh!!

Det är så inte värt de futtiga ören man kan tjäna på rean....

En riktigt God Jul.

Som jag njöt av vår julafton...

Morgonen började med bastubad och grötfrukost för hela familjen.







Sedan blev det julaftonsfirande hemma hos syster!





Mys framför TV:n med Kalle Anka och hans vänner är ett måste...



Efter det var det dags för lite god mat.... måste ju ladda för....



.....tomten!



Kvällen avrundades med lite spel, inklusive det sedvanliga käbblandet om regler.. men det hör ju liksom till!

   


 Och mormor hon bara skrattade.

Julen är här.

Åh vilken skön dag jag haft. Inget sista-minuten-spring på stan, bara hemmamys med grabbarna. Har spelat spel, läst, tittat på film och bakat julgodis. Sedan blev det kväll med julmat, rimstuga, paketinslagning och uppesittarkväll. Jisses vad trött jag är på att slå in paket nu.... Nu återstår bara att riva upp dem.

Julafton imorgon. Jag känner barndomens spänning kittla i maggropen. Ska tomten lämna ett paket i strumpan vid spisen? Hihi.

Köksbordet står redan dukat för risgrynsgröten klockan tio. Sedan ska hela familjen bada bastu på gården, får se om alla nio får plats! Vore trist om en fick stå ute i snön och vänta....!

Efter det ska mormor hämtas, Kalle Anka tittas, glöggen drickas, paket utdelas (tomten kommer!) och maten ätas.

GOD JUL ALLA!!

Dan-före-dan-före-dopparedan!

Kom precis tillbaka från en högst uppfriskande skidtur. Det var (är) några minusgrader ute så spåren var riktigt fina!
Jag blev omkörd av några "ungtuppar" från Strömnäs GIF.  Vilken stil de hade! Jag försökte härma dem bäst jag kunde, å hej o hå! Jag blev dock snart alldeles för andfådd. Saktade ned och julrimmade i mitt huvud istället.

(Pojkarnas Simpsons-box)
"Nu kan ni titta när ni vill
Och om ni inte kan sitta still
kan ni pausa o slå en drill."

Åååh varför blir de alltid så corny?
____________________________

Skidåkning, det är för mig kondition och terapi på samma gång. Det rensar tankarna och man får för en gångs skull känna sig som en riktig hurtbulle :) Men nu får det vara nog med hurtbullande för idag. Snart kommer grannen över på kaffe och lusselängd. Sedan blir det nog att slappa i soffan, läsa lite och betrakta vår fina gran som vi klädde igår. Kanske pyssla med julklappar o lite rim?

Såhär dan-före-dan-före-dopparedan!
Lööövely.

Äntligen hemma.

Det knarrar välbekant under sulorna. Fossingarna myser på i de ullfodrade skorna, dem bekommer inte kylan. Och så det där bettet i kinderna. Det är herr Köld som försöker ta sig in under huden. Men där tar det stopp. Han kommer inte längre. Fransarna klibbar ihop lite i ögonvrån, precis som det ska vara. Det slår mig hur vackert allt är. Himlen lyses upp av stjärnorna och i trädens kronor glimmar frosten vit.
Jag lyssnar. En skoter bränner någonstans i fjärran, i övrigt är det Knäpp. Tyst.


Nu är jag Hemma.


Första dagen i Pite!

Full rulle som vannnlit!

1. Besök hos (en lurvig) mormor.



2. Det hanns med en fika på anrika Ekbergs Konditori med kusin F och hennes pojkvän V.

    ...en vända på stan. Lite julklappar som behövde inhandlas....



Vår fina gågata - upp mot Rådhustorget - promenad hem till syrrans hus.



Där blev det fika och lite brädspel med grabbarna, innan det var dags för...



...HOCKEY!
Nils hade match.



De vann mot Kiruna med 8-3. De stackarna fick alltså resa 40 mil tillbaka som storförlorare.



Uppe i sekretariatet rullade senaste Batman-filmen The Dark Knight....(Syrran vet hur man bäst underhåller lillkillen under match.)

Nu ska vi mysa i soffan och titta på Love Actually!
En riktigt bra julfilm.

Åh vad jag mår gott!


Piteandan.

Här kommer ett inlägg jag inte hann posta igår, eftersom jag FLÖG HEM TILL PITEÅ!! Där jag befinner mig nu, nöjd och belåten :)
_________________________

I morse när jag kom inrullandes med min resväska på jobbet så satt sekreterarna som vanligt i fikarummet och drack kaffe. När de fick syn på mig log de och ropade i kör "Pite, pite!"

Jag kunde inte göra annat än att le.

Undrade samtidigt om de vet varifrån alla andra kommer?

Jag tror inte det, och jag blev smickrad.

För med mig vet de!


Jag tror inte det är NÅGON på hela avdelningen som missat att jag är från Pite.

Kanske för att jag pratar om min kära hemstad så ofta?
Om min familj, om hur jag längtar hem...

Jag upplever det inte som att folk från andra delar av landet pratar om varifrån de kommer särskilt ofta.

Jag vet att en av dem kommer från Dalarna.. eller det låter i af som det på dialekten.


__________________________


Vad är det för speciellt med Pite & pitebor som gör oss så lokalpatriotiska och hemmakära?

Eller snarare, varför är inte alla andra det?

Många verkar snarare skämmas för att de kommer från en mindre stad.

Jag har svårt att tro att det är Pite som stad som är så underbar.
Även om vi har en hemskans mysig stadskärna och en massa mysiga caféer, hihi.

Nej, det är nog snarare människorna i den, stämningen, MENTALITETEN. Det är så härligt att gå på stan en lördag, alla verkar så lyckliga, hejar på varanm, folk lever sina familjeliv, verkar så nöjda med tillvaron.
Jag vet inte om det faktiskt stämmer; poängen är att det verkar så.


Jag tror att många som besöker Piteå för första gången är förberedda på en liten håla där alla är sådär norrländskt deprimerade och tystlåtna. Att man bara kommer att behöva andas in byaluften för att tro att domedagen är nära.

Men så är det inte i Pite.

Jag uppfattar en stor skillnad mellan Piteå och andra småstäder, och den skillnaden ligger just i samhällsandan, framtidstron och självkänslan. Vi pitebor kan ibland uppfattas som lite styva i korken har jag märkt.... "Vilka tror ni att ni är egentligen?", tycker vissa.....

Ta bara det faktum att det i en så liten stad som Piteå finns två stormarknader i centrum och två shoppinggallerior (varav en helt nybyggd!) längs gågatan.

Finns det ens kundunderlag för detta i vår lilla stad?
Äh vem bryr sig.
Vi kan, vi vill och vi är bäst, helt enkelt.
Vare sig det är sant eller ej, för det är känslan som räknas.

Kanske är det detta som brukar kallas för "Pite-andan"?

Personligen är jag enormt stolt att vara pitebo.
Om det nu är någon som missat det.

Illa berörd var bara förnamnet.

För den som är trött på att lyssna på fågelsång eller samma gamla mp3-låtar som snurrar i lurarna är P3-dokumentär perfekt att lyssna på när man tar en långpromenad eller sitter på tunnelbanan/bussen.


Igår lyssnade jag på en dokumentär om Malexander-morden, i morse en dokumentär om Diskoteksbranden i Göteborg.

Jag blev enormt illa berörd av båda två. Men oj så fängslande de är att lyssna på!


I den senare dokumentären, den om diskoteksbranden i Göteborg, delade bl. a. överlevande och rökdykare med sig av sina upplevelser.

En rökdykare sa:


"Uppgiften var tämligen enkel. Det var att dra ut så många kroppar man bara orkade."


Orden "kroppar" och "panik" användes flitigt.

Hu....


I lokalen var det 2,10 meter upp till fönstren. När en av rökdykarna skulle kliva in genom fönstret trodde han att det var ett vanligt fönster med en meter till golvytan så han föll... två meter ned i mörkret. "Men han slog sig inte eftersom hela golvet var täckt av kroppar."


De ungdomar som låg underst i högen andades minst rökfylld luft, så när rökdykarna vände på de döda ungdomarna fick de fram andra som fortfarande levde och rörde på sig. De nedtrampade ungdomarna som legat med ansiktena tryckta mot golvet....


Behöver jag tillägga att jag kände mig enormt lyckligt lottad och framförallt levande när jag klev ut i den friska luften från tunnelbanan?


___________________


Ikväll är det full rulle. Packar, slår in paket, rensar kylskåp & slänger sopor om vartannat.

Imorgon flyger jag till Pite och JULEN!
Älsklingen är redan där och väntar på mig.... Min lille Stockholmare. Fullt medveten om att Pite är hans framtida hemstad *hehehe*



Lilla julafton.

"En äkta vän står aldrig i vägen för dig, om du inte råkar vara på väg nedåt."

-Arnold Glasgow-


Ikväll har mina fina, fina väninnor varit hemma hos mig i Gamla Enskede.
Vi har haft Lilla Julafton med julklappar, glögg, pepparkakor, lusselängd och stämningsfull Frank Sinatra julmusik.


MMMMmmmyyyyys!!!







....och så blev det avslutning med lite TV-mys i soffan :)









Svt-slalom.

Ikväll är det Slalom i SVT som gäller!


20.00 i SVT 1 - Packat och klart om Sydostasien!

20.30 i SVT 2 - Debatt om Thomas Quick - Är han en av vår tids största seriemördare eller är han ett offer för en rättsskandal?

21.00 i SVT 2 - Aktuellt

21.30 i SVT 1 - Morgonsoffan


Jag förstår inte dem som säger sig behöva andra kanaler.
SVT är ju bäst!
Radio och TV som är fri från reklam OCH från kommersiell och politisk påverkan. Det är nå't att hänga i granen det!


Så mörk är natten i midvintertid.

Åh, idag har jag varit SÅ trött!!

*gäsp*

Detta mörker äter upp min energi... och många andras också misstänker jag.
Hungriga mörker försvinn!

När väckaren ringer om morgonen ropar min kropp åt mig "Du har inga kossor att mjölka, så vad ska du upp och göra?!"

Det strider mot alla inomboende drifter att kliva upp när det fortfarande är nattsvart ute....

Nåväl.
Nu är det bara fyra arbetsdagar kvar innan 18 dagars ledighet...!!!
Måtte dessa fyra dagar gå snabbt, och måtte de 18 dagarna gå i sakta, sakta mak....

Lite motsägelsefull önskan, men å andra sidan brukar ju tiden vara relativ. Fast åt andra hållet, ironiskt nog.

Här kommer lite bilder från vårt luciafirande på jobbet i fredags! Det lyste verkligen upp i midvinternatten!







Once.

Det var jättemysigt hos V igår.
Vi åt chips o tittade på Förnuft & Känsla.
Hon o K hade en superfin julgran!



 

Nu till något helt annat.


__________________________


Det händer någon gång med jämna mellanrum.

Att man ramlar på Den Där Filmen.

Den som utan förvarning suger in en, fängslar en och lämnar en med en obeskrivlig känsla efteråt.

Man känner sig på något sätt rikare.

Jag o J såg just en sådan film. Vi gick förbi videobutiken i eftermiddags och plockade bara med oss en film som verkade ok, ingen aning om vad som väntade....


"Once" heter den, den är irländsk och vann publikpriset på Sundance Film Festival 2007.

En ung hjärtekrossad man i Dublin drömmer om en musikkarriär, och så träffar han en vacker dag en flicka... de delar ett intresse för musik och så tar historien sin början...

________________________


*Ka-DÄNG* sa det bara, så var filmen över och jag o J satt där, helt förstummade.
Vi tittade gapande på varandra och våra blickar sa: -Jävlar i hoppet vilken film!
Man kunde inte sätta fingret på vad det var som berörde en så starkt. 
En stark, bitterljuv känsla gick som en nerv rakt igenom hela filmen.




Ledmotivet "Falling Slowly" vann en Oscar och jag förstår verkligen det.

Lyssna. Se. Låt er förföras.....

Gåshuden reser sig gång på gång.

Vad livet är vackert!




Polemaseri och tantsnusk.

Varför är tändstickorna alltid för korta?

Det var då till att bränna sig på fingrarna hela tiden!
Jag blåser ut ljusen varje gång jag går iväg en liten stund, om så bara för att diska i fem minuter.
Jag vågar helt enkelt inte lämna dem obevakade. Olyckan kan vara framme så snabbt....
Detta innebär dock att jag måste tända dem i tid och otid också.

____________________________________________


Idag har jag POLEMASAT i ordets sanna bemärkelse. 
För er som inte begagnar detta dialektala uttryck så kan man säga att det är en verbform av "att inte ha bråttom".

Jag har stickat, pysslat med en *hemlig* julklapp, tittat på På spåret (gud, vilken pensionär jag är, nu saknas bara löständerna), hängt upp tvätt, kokat kaffe, ringt mormor, pillat mig i naveln.. ja ni förstår.

Ringde som sagt till mormor.
Frågade som vanligt hur hon mådde. Hon svarade:

- "Jååå, I jär ju så gammal, så I kan ju som it säääj att jag må bra, men I jär ju it död i allafall. Många andra jär ju döa."

Jag kunde inte göra annat än att skratta, särskilt med tanke på att hon faktiskt lät väldigt glad och tacksam på rösten när hon sa detta.



Nu ska jag iväg o titta på tantsnusk med V o S.
Det vill säga filmer och serier som Systrarna Brontë, Jane Eyre, Förnuft & Känsla o liknande....
Vet inte vilken av dem det blir.
Jag måste i ärlighetens namn säga att jag egentligen inte är så förtjust i sådant romantiskt (och kvinnoförminskande) dravvel, det brukar rent fysiskt framkalla en och en annan gäspning hos mig.... - men vad gör man inte för att få gosa lite med tjejkompisarna?





Decemberregn.

Tunga, iskalla droppar landar på kinden. 
Var är de vackra, lätta snöflingorna?
Regn i december.
Det känns bara så fel.
Jag hoppas verkligen på snö i helgen så jag får lite julkänslor.

I annat fall får jag hålla ut en vecka! Sedan är det underbara, snöiga, rimfrostiga Pite som gäller för mig o älsklingen. 
Hela tre veckor ska vi spendera i Mitt Vinterland.
Det är knappt man tror att det är sant...


-----------------------------------------------------------------------------------------------

Jag känner mig lite sliten efter två dagars julfestande på jobbet. Kändes skönt att bara få komma hem o sjunka ned i soffan denna fredagsafton... Plockade upp en pizza o lite godis på vägen från tunnelbanan, så nu är det Idol-final och snarra som gäller! . Fy fan vad gött livet är just nu.


Apropå tunnelbanan och Idol, på vägen hem satt det några unga tjejer med bandanas o skyltar med "KEVIN!" och hjärtan ritade överallt. De var på väg till Globen! Sööööta.


Jag ser Globen från mitt köksfönster.
Ikväll lyser den blå...

Trevlig helg alla!



 


Som nyförälskad.

Har just varit på en riktigt lyckad middag med jobbet.
Vin och urtrevliga kollegor, kan inte bli bättre!
Fast jo... jag längtade efter J så jag for hem till honom...:)

Vi lyssnar på musik, turas om att välja låt, och bara myser...
Det var ett par dagar sedan vi sågs så det känns som att bli förälskad på nytt!! Hihi.



Längtar bort.... tillbaka.

Idag har varit en riktig SKITDAG.
Jag ska inte förpesta er tillvaro med detaljer, det räcker med att utropa:

- det finns ingen rättvisa i världen!!!

När plikttrogna och ärliga människor (som jag) straffas med regn och långa förseningar på grund av kabelbränder i tunnelbanan (!?) medan jobbskolkande snikare kommer undan och får gå och shoppa julklappar hela eftermiddagen..... Fiii fan säger jag bara.
Men som sagt, inga detaljer *ler*

Åååh, jag vill inte ens tänka på var jag befann mig för exakt ett år sedan.
Men det är för svårt att låta bli!!

-Ta mig tillbaka till Kambodja nu....














 

God Jul!



Ljusren?

Utbildningen idag var till hälften otroligt intressant, till hälften dödande ointressant.
Det ironiska i det hela var att den delen som var intressant handlade om psykologi (vi utbildas i objektivitet), den ointressanta om juridik (detaljgenomgång av sekretesslagen, Znahahark!).

Har jag valt fel yrke månne?

Efteråt gick jag en runda på stan när jag ändå var i närheten (det vill säga i stan :)).
Jag vistas aldrig i de delarna runt Sergel och Drottninggatan nuförtiden när jag bor "söder om söder".  

Kikade lite på NK's julskyltning (yaiks! där drar fortum eller vattenfall in kosing), sprang runt lite i affärer och kom fram till att Claes Ohlsson kickar hästrumpa! Jag hittade allt där, inklusive hobby/pysselgrejer, fotoalbum, rakhyvlar och bränn-cd-skivor - tjoho!

Sedan gick jag till Åhléns vid Sergels Torg.
Åhléns i Stockholm skiljer sig liiiite från Åhléns i Pite.
Här anses Åhléns vara på gränsen till exklusivt (!) med alla märken och designers inom såväl köksgeråd som kläder.
Och tro mig, i Pite kommer ingen någonsin att tycka att Åhléns är glassigt.
Men det gör inget.

Åhléns utbud av julpynt fångade mitt intresse.
Det vara bara så... kitschigt! Och så mycket och så grandioooost!
Jag tyckte mig ana en viss amerikanisering.
Eller vad säger ni, har ni något minne av att julgransutsmyckning nånsin har sett ut såhär i Sverige?







Kanske är det bara är jag som spenderat alltför många jular utomlands de senaste åren... och missat utvecklingen totalt.

____________________________


Vad sägs om en "ljusren" att ha i trädgården för den rätta julstämningen?
Nu endast 12 350 :-



(Jesus Christ. Och om det svider för mycket i plånboken finns alltid den lilla för blygsamma 3 250 :- )


...Förresten, det är bäst ni inte hittar något ni vill köpa för då får ni köa till nästa jul.....



_________________________________________________________


Förlåt Åhléns!
Jag var nog bara allmänt missnöjd under min visit, hungrig, trött och hade handlat så mycket på Claes Ohlson att plastkassarna gav mig orangutangarmar.

Men sedan blev allt bättre när jag fick komma hem på Måndagmiddag hos S och E i deras underbara lya i Hammarby Sjöstad! Mums filibabba.



Gonatt alla!

Den gångna helgen.

Här kommer lite bilder från helgen!

Lördagsfika med V på Skånegatan:






















besök hos M i byggdammet på Ringvägen:




Gammal vän & bebis på adventsbesök!





 Hej tösen! Du var mig en söt en.

Förlåt.

Han behövde verkligen tvättas så jag slängde in honom i tvättmaskinen.
Stängde luckan. 
Usch!
Kunde inte låta bli att tänka på hur han låg där ensam i mörkret medan trumman fylldes med vatten.
*medlidande*
Han hatar tvättmaskinen.
Särskilt centrifugeringen på slutet när hans tryne trycks ihop med baken.
-----------------
Plockade ut honom någon timme senare.
Han var tyngd av tvättvatten, jag av mitt dåliga samvete.
Nåväl.
Det brukar ta ett par dagar, men sedan förlåter han mig...



Jag lider av KLAUSTROFOBI.


Jag älskar lördagar!

Idag har varit en så otroligt skön lördag.
Jag har gjort exakt det som fallit mig in.
Alla dagar borde vara så...

Jag har sovit uuuut, läst DN & druckit kaffe, fikat med V på Söder, sett M:s lya vid Skanstull (full av putsdamm men snart superfin!) och tittat på Family Guy med älsklingen.
Nu är han iväg för att köpa pizza på hörnet, sedan ska vi iväg på bio och se De ofrivilliga.
 
Vilken underbar dag!


Buddy for life

En liten flicka med sin späda röst sa till sin mor idag på tunnelbanan:

- Mamma, tycker du att allt är gott?

- Näe.. eller vad menar du... svarade mamman trött.

- Jamen, är godis gott?

- Jaaa....

- Är vin gott?

- Jaa...

- Chips?

- Jaa...

- Myror?

- Va? Nää....

- Tåg?

- Nämen, näe...

- Tvillingar?

- Näe...

- Tröja?

- Näe, bara att ha på sig.

- Jaha.

*tystnad och eftertanke*


___________


Ikväll kommer min tjejkompis J hit. Det var längesen vi sågs bara var hon o jag. Jag kan inte dra mig till minnes att vi setts på tu man hand sedan NZ-tiden. Då bodde vi ihop, gick samma kurser på skolan, reste runt NZ ihop, delade allt! 



Hon lät sjukt seg när hon ringde nyss, hon hade varit ute igår, men hon bestämde sig ändå för att komma.
Kul!

Jag ska möta henne vid tunnelbanan, sedan ska vi köpa med oss sushi och godis hem o bara götta oss. Kanske kolla på Idol. Fredagsmys med en bästa vän, inte illa!



Jag är en Snusmumrik.



"Morgondagen och gårdagen var lika långt borta, men just nu lyste solen klarrött mellan björkarna och luften var sval och mild.
Det är en kväll för en sång, tänkte Snusmumriken.
En ny visa som ska ha en del förväntan i sig och två delar vårmelankoli och resten bara hejdlös förtjusning över att få vandra och vara ensam och trivas med sig själv
."


Tove Jansson, ur Det osynliga brevet.

_____________________________

Idag köpte jag fyra små tjocka ljushållare på väg hem från jobbet. Jag såg dem i skyltfönstret på den gamla diversehandeln (en antikaffär) här i G:a Enskede och blev helt kär i dem på studs!

Med gröna smala ljus till har jag nog en ganska unik adventsljusstake.
Är det någon som har likadana så säg till *ler*




När jag hade lagat middag ringde älsklingen.
Vi pratade en stund.

Jag: "Aj! Jag brände mig på tändstickan."

Han: "Va, tänder du ljus när du är ensam?"

Jag: "Jaa... vad är det för konstigt med det......."

Han: "Näe, inget.. *skratt*... Det är sådana saker jag gillar med dig.... att du tycker om att göra det mysigt för dig själv."

________________________________________

Gruvarbetaren får spader.

Det ser mörkt ut, bokstavligen.

Det är mörkt när man vaknar och mörkt när man går till jobbet.

Under dagen ligger ett till synes kilometertjockt molntäcke över staden och det mörknar redan fram emot tresnåret. Sedan är det kväll.

Det vill säga kolsvart.


Har inte sett solen på... jag vet inte hur länge, men åtminstone någon vecka.

Inte konstigt att man gäspar lite extra om morgonen. Går som i en dvala från sängen till duschen. Böjd som en frusen grottmänniska som så sakteliga tinar upp under de varma strålarna. Till slut står man där någorlunda rakryggad med ögonen på glänt och gäspar.


Solen, ja.

Det låter bekant. Det är den där mojängen som skiner och skänker värme & energi va?


Nu vet jag hur det känns att jobba i en gruva!


Ack den som ändå hade lite snö att ljusa upp tillvaron med.... Men i Stockholm är det bara mörkt, mörkt, mörkt och regnigt, regnigt, regnigt.
Rimfrost var är du?!


___________________


På väg till jobbet imorse såg jag en liten tjej, kanske 9-10 år, på väg till skolan i svarta läderstövlar och axelväska. Hon såg ut som en vuxen kvinna i miniatyr. Läskigt. Jag blev tvungen att titta extra noga för att se om det inte rörde sig om en dvärg. Förlåt, "kortväxt" är pk-benämningen har jag hört. Nädå. Det var en flicka minsann.


Vad tragiskt, tänkte jag då.

Det har hänt förr att jag sett småtjejer klä sig och sminka sig som vuxna kvinnor, och varje gång blir jag lika chockad.


Hur kan föräldrarna tillåta det?

  

De små kropparna växer ju fortfarande!

Deras ryggar och hälsenor är inte färdigbyggda ännu!

De ska ha ordentliga skor utan klack och en ryggsäck att bära skolböcker i. Annars anpassar sig kroppen efter rådande förhållanden, det vill säga om tio år har de sneda ryggar och korta hälsenor.

Ibland undrar jag verkligen hur folk (läs: föräldrar) tänker, för att uttrycka det milt.
Med risk för att låta som en gammal tant vill jag bara utbrista: "Vart är vår värld på väg!?"


Den autodidakta stickaren.

Idag har jag köpt garn. (Attans vad dyrt det är om man inte köper på Myrorna eller får till skänks av mor...)


Här ska stickas julklappar!


En är redan färdig till mamma.
Fråga mig inte vad det är, det vet jag knappt själv. Men roligt är det! Att sticka sådär lite på måfå, välja färger o mönster allteftersom, sy ihop på något roligt sätt o fästa dit färgglada knappar.
I slutändan ser det ofta ut som något man gjort på slöjden i fyran.
Men så yttrar sig glädjen hos mottagaren därefter också!

Här är några av mina tidigare "alster" hihi.

 <-- något som kan användas som solglasögonfodral kanske?

Mitt mobilfodral---> 

 ...tofflor...  

......det har blivit ganska många toffelpar genom åren, det är en superbra present!
Det bästa är att folk tänker på en när de är varma om fötterna.




       


Den glömda staden.

Ibland brukar jag bläddra i min dagbok. Bakåt alltså.
Idag bläddrade jag tillbaka till den 1 december 2005, alltså precis tre år sedan.
Jag befann mig då på några tusen meters höjd i Peru.
Närmare bestämt Machu Picchu, inkaindianernas gömda stad uppe bland bergen...... slutet på Inkaleden.
Staden som Gud glömde. Eller snarare staden som undkom de spanska erövrarna 1532.
De hittade den aldrig...
(Det gjorde istället en engelsk engelsman 1911 och han lär ha blivit förvånad.)

____________________________


"Jag sitter bland molnen.
Drömmer jag?
Den här platsen är inte av denna värld.
Vi anlände i gryningen när dimman fortfarande låg tät över ruinerna och bergen.
Just nu sitter vi på en grästäckt klippavsats och äter frukost, Vida och jag.
Jag lyssnar på "De usuahia a la quiaca " för att komma i rätta stämningen.
Panflöjter, dimma och ruiner i en kombination som ger mig gåshud på armarna.
Bergstopparna sticker fortfarande bara nätt och jämnt upp ur molnen.

Detta är helt otroligt.
Min hjärna kan inte riktigt ta in det ögonen ser.
Är det på riktigt?

Varje levande människa borde besöka denna plats någon gång under sin livstid.
Och inte tillsammans med en massa turister utan på detta vis, i gryningen, utan någon annan i närheten, bara tystnaden, bergen och lamadjuren. Och de vackra, vackra ruinerna.
Jag hör lite svagt fågelkvitter.
Och om jag lyssnar varsamt hör jag forsen rusa tusen meter längre ned i dalen."












Nedan: den otroligt stämningsfulla "De usuahia a la quiaca" från filmen "Motorcycle Diaries" om Che Guevara. Han reste bland annat genom Peru och besökte Macchu Picchu.



RSS 2.0