Kommer morgonpigghet med åldern?

...bevare mig väl i sådana fall.

För jag har blivit morgonpigg.


Är det bara en fas, en period i mitt liv jag går igenom? Eller börjar jag bli gammal?


Jag har sedan 5 månader tillbaka inga större problem med att ta mig upp om mornarna.
Trots att det är jobbet som kallar!

Klart att jag vill sova lite längre när väckaren ringer, men kroppen tar sig upp utan större svårigheter och väl uppe är jag pigg o glad!


Annat var det förr. Varje morgon när klockan ringde förbannade jag den och kunde för mitt liv inte förstå varför jag tvunget skulle upp, det var ju så jäääävla tidigt!! Man är väl ingen j-a bonde som ska upp och mjölka kossorna!  

Hade man seminarium vid 10 var det en tidig morgon.
Inte sovmorgon.
Vad visste jag då?


Jag minns att jag vid ett tidigt morgontillfälle inte ens kunde erinra mig när jag senast klev upp innan kl 8. Ögonen ville liksom inte öppna sig. Hjärnan kvarstod i något sorts zombieliknande tillstånd i några timmar, fram till lunchen när man sakteliga började känna sig som en människa...


Sådan är min mor. Hon säger alltid att hon inte är människa innan hon fått i sig en kopp kaffe på morgonen.

Min far däremot, han är alltid "uppe med tuppen", hämtar tidningen o kokar kaffe innan mamma ens sagt godnatt.

Han är trött om kvällarna istället. Då somnar han framför filmen/TV:n /nyheterna (läs: vad som än går på TV) och går o lägger sig innan elva för det mesta.


Min söte lille J är så ofattbart trött varje morgon. Han snoozar minst 20 min innan han släpar sig upp... till duschen... sätter sig sedan så sakteliga o grymtar vid frukostbordet... gäspar... utbrister ett och ett annat "GAAOooww! -Vad trött jag är!!"

Tycker nästan lite synd om honom.

Han är fortfarande så ung...


Dagens kuriosa


Läste i Piteå-Tidningen att en 43-årig man har snattat på ÖB i Lule.


*fundersam*

Om man bestämt sig för att snatta, varför i h -e göra det på ÖB?!


"Mannen har erkänt."


Hahaha!


Ja han förgyllde i alla fall min dag med ett skratt.

http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/telegram/artikel.aspx?ArticleId=3872956


Min nye favoritkomiker...

...heter Demetri Martin och han uppträder med en liten gitarr.
Han medverkar även i en av mina favoritshower Flight of the Conchords. Skrattade mig fördärvad när jag första gången såg detta klipp med honom! Vilka underbara små one-liners!!


Kommer hem...

...och älsklingen står och lagar middag.
Det kanske finns fördelar med sambolivet trots allt? :)

Har varit en ganska lugn dag på jobbet idag. Skönt.

Bara 9 arbetsdagar kvar nu, sedan blir det Pite i hela tre veckor (!!) innan jag börjar på nya jobbet den 1 september.

Spännande!


Sedan är jag där.

Fast jobb.

Boende i Stockholm.

För första gången i mitt liv kommer jag att veta exakt vad jag ska göra de närmsta åren.

Skrämmande, men samtidigt skönt!
Att ha en fast inkomst.
Kunna göra roliga saker utan att behöva vända på slantarna i slutet av varje månad.

Spendera allt på MIG SJÄLV OCH VAD JAG VILL!


Jodelidahoo - Jag saknar INTE att vara student!!


 

Ska ut och skvallerspringa med V på Långholmen ikväll. Hon har lovat att bjuda mig på nybakt bröd o film som belöning hihi. Mys!


Berglin har en lysande serie på svd.se om det är någon som missat den.

Denna stripp heter "Så psykar du dina grannar" och fick mig oosööökt att tänka på mina föräldrar och deras trädgårdsfasoner hihi.... Underbart! Här är den i större format om den inte syns ordentligt. http://www.svd.se/kulturnoje/serier/artikel_5017.svd?date=20080714



Den senaste veckan...

...har inte varit helt oäven måste jag tillstå.

Måndag:
Födelsedagsmiddag hos V! Punsch, ärtsoppa o pannkakor - med alla brudarna! Kan det bli bättre??! 

 
----------------------------------------------------------------------------------------


Tisdag: Eftermiddagslur på en filt på innergården vid karlaplan. Mumma!!

 

Senare: en långpromenad/joggingrunda med V på Djurgår'n. (OOh! Vårt nya knep för att komma igång med motioneringen lyder: Vi får inte skvallra såvida vi inte motionerar. Hur effektivt som helst!!)
  
----------------------------------------------------------------------------------------


Onsdag: Mys i Uppsala.


-----------------------------------------------------------------------------------------


Torsdag: Lite quality-time med ankan Greger på en klippavsats i Kristineberg.


----------------------------------------------------------------------------------------



Fredag: Flexade bort hela dagen- var m a o helt LEDIG
Blev en färd till Fjäderholmarna!

  
Två svanar med stjärtarna i vädret :)
----------------------------------------------------------------------------------------


Lördag: Styrde kosan till ut till Sthlms yttre skärgård med den jag älskar mest! Jag o J sov i en stuga på ön Möja. Spenderade en av sommarens hetaste dagar med den blåaste himmeln där.... Solade på fantastiska klippor, badade, åt pizza på "Dansbanan", blev uppätna av myggen och mycket mera. Underbart! :)

  


Och så slutligen.... bilderna från Allsång på Skansen förra tisdagen såklart!! M, tusen tack för sällskapet. Det var hemskans trevligt att bli bjuden på korvmackor bakom mixerbordet och att bli kittlad av en påfågelfjäder på benet. Inte av dig, men av påfågeln som dök upp från ingenstans.
Det gör vi om nån gång!!

    

Fjäderholmarna.

Idag har jag o J varit på Fjäderholmarna. Vi tog både ledigt från jobbet eftersom det lovades strålande sol :)))
Det var hemskt trevligt, men så JÄVLA MYCKET FOLK.
USCH!

Det var rena rama turen att vi hittade en klippa bakom några buskar där ingen annan låg. Men folk gick hela tiden förbi och sneglade o lurade i buskarna, letandes efter en plats... "Kom inte hit era jävlar!" sa nog mina blickar. De kom och gick i takt med färjorna hehe. Och det lastades av folk vid kajen varje halvtimme! Galet. Nästan så man ville skratta när man såg de fullpropparna båtarna brumma förbi o lägga till i hamnen. Folk som bara ringlade sig ut och armbågade sig fram i jakt efter en klippa. U wish!

Nej. Aldrig dit igen.
Tacka vet jag Stenskär i Pite skärgård.
Där får man vara i fred. Och vackert är det så det förslår!

Men imorgon, då tar vi båten till Möja i Sthlms yttre skärgård. = Förhoppningsvis färre människor. Vi har hyrt stuga och det ska bli sååå mysigt! Ska packa ned lite sill, potatis, vin... och bara romantisera oss, samt förtränga det faktum att det försiggår en högst trevlig festival uppe i Pite just nu.

Nej nu vankas det sushi och hyrfilm i soffan!
Toooddles!

Jag har fått en ny vän.

Han heter Greger och är en anka.

Idag åkte jag till Kristineberg och tog en klippavsats i besittning.
Precis vid vattnet. Det skvalpade och skvätte upp på mina tår varje gång en båt körde förbi. Tihi.
Barnsligt kul.

Jag hade en buske bakom mig. Ingen insyn.
Bara jag, min filt, min bok.
Och en anka.
Eller en and.
Vad är skillnaden?

Jag döpte honom till Greger när han paddlade förbi med sina söta små ankfötter.
Han var gråspräcklig.
Brett mellan ögonen.
Helt klart en Greger.

Kastade en brödsmula åt honom. Kisade för att se om han ville ta den. Om han ville! Han fick fnatt!

Han bestämde sig snabbt för att lita på mig och skuttade upp på klippan.
Struttade runt med sin lilla viftande rumpa.
"Ge mig mera!"

Och som jag gav honom mera. Vid ett tillfälle åt Greger direkt ur min hand!
I den stunden kände jag att vi var vänner.




Nu är jag hemma. Solkysst, nybadad och lite lagom mör i kroppen.
Passa på för detta säger jag inte ofta:

STOCKHOLM KANSKE INTE ÄR SÅ DUMT ÄNDÅ.

Ibland.

*fnys*
:)


AAAAhhhhhhhh.

Skaaaune...

Har åkt till Uppsala ikväll för att... ja jag vet inte riktigt varför, men skönt är det!
Behövde kolla posten, lägenheten, tvätta lite, ta det lugnt...

Just nu är Uppsala ett j-a värmehål dock. Fick nästan panik när jag klev av tåget vid halv fem i eftermiddags och luften o värmen stod helt stilla.

Och inget hav inom räckhåll!

Är det meningen att jag ska bada i Fyrisån med all dess ankskit? Nej hu.
Hur klarar någon av att bo här på sommaren???

Tacka vet jag Pite. Eller Sthlm då... vatten finns det iaf.

Nedan kommer lite bilder från Skaaaaune. Jag o J hade en fantastiskt avkopplande helg hos hans föräldrar utanför Borrby, i en skånelänga precis vid havet.
Det var platt, som väntat.
Det var blåsigt, som väntat.
Men attans så charmigt!
Den största överraskningen var grannens vingård....

Utsikten från vårt sovrumsfönster på loftet. 
Utsikt över grannens vingård från vårt sovrumsfönster på loftet.
Grannens vingård: "Domaine Sånana":

 
Vi fick såklart prova lite vin!

  Lite svalka vid havet.  

Huset. Här är J:s föräldrars hus.   
 
Gästhuset som snart är klart! <---Gästhuset som snart är klart!

Och såhär ser deras hus ut inuti. Inte så att man blir avis eller så...




 

Jag vill också vara pensionär!!

Klockan är bara halv fem...

...och jag är hemma från jobbet. Handlat har jag hunnit med också!

Undrar om man ska ta sig en filt o lägga sig på innergården i skuggan av ett träd o läsa lite?

Jo.

Jag tror bestämt att det är precis det jag ska göra.

Nu när jag läser en så bra bok och allt.
"Maken" av Gun-Britt Sundström, skriven någon gång på 70-talet tror jag. En sådan där bok som man knappt kan slita sig från, och när man väl lagt ifrån sig den vill man inte göra annat än att plocka upp den igen och läsa, läsa och läsa lite mera.

Och ikväll ska jag ta en hurtrunda på Djurgården med sötaste V.


Livet är gött!



Ett framgångsrecept för att hitta kärleken?

Dagens citat kom från en av mina bästa vänner på tjejmiddagen ikväll:


"Jag testar en ny metod för att hitta den rätte killen.
Jag tror numera stenhårt på dejting i kvantitet istället för kvalitet."



Hämtat ur sitt sammanhang är ju detta uttalande bara för roligt. 

Det hon menade egentligen är dock inte helt åt skogen fel. Hon har träffat på en kille som hon blev väldigt intresserad av. De ska gå på dejt.
För att inte satsa allt på ett kort så har hon dock styrt upp både en och en annan dejt, med andra killar. Som för att intala sig själv (och kanske lyckas förmedla samma känsla till killen hon egentligen är intresserad av) att hon egentligen inte bryr sig om vad som händer, eller med vem...

Börjar man hoppas på något för mycket så gör det ju ont om det inte sedan går vägen....

Att hitta den rätte må vara en sak. Men när man väl träffar den rätte måste ju allt stämma. Och för att få den rätta "icke-desperata"-framtoningen - vilket kan vara bland det mest attraktiva som finns - så kanske det är en god idé att ha många bollar i luften? Jag tror stenhårt på omvänd psykologi. Det funkade ju för mig! *brett smil*. Även om det var helt ofrivilligt från min sida. Den omvända psykologin vill säga. (Jag var bara allmänt anti killar i allmänhet när vi träffades. Så han fick jobba en hel del för att "få mig", så att säga. Men jag undrar om jag varit lika intressant om jag genast lagt mig för hans fötter? Ja... vem vet. Jag är ju faktiskt himlarns älsvärd :))

Poängen är i  vilket fall att Den man inte kan få - eller tror att man inte kan få - blir i samma ögonblick så mycket mer åtråvärd....

Men sedan får man naturligtvis inte dra det för långt.
Man kan inte hålla alla dörrar öppna för alltid. Av rädsla för att gå miste om något annat (eller av rädsla för att det fina man funnit skall glida en ur händerna....) så kanske man aldrig kliver in genom någon dörr.
Och vem vet, måhända går man då miste om ett paradis...?


Skåne here I come!

Idag firar mina föräldrar 37-årig bröllopsdag! Grattis grattis!! Och bra jobbat =)
Jag hoppas att jag kommer att ha varit gift med någon så länge en vacker dag.


Idag har det varit en relativt lugn dag på jobbet. I ärlighetens namn ska sägas att jag inte tycker om när det är för lite att göra på jobbet. Jag minns tillbaka till när jag sommarjobbade på barnens hus, då fick jag lära mig vad leda verkligen betydde.
"Hm... nu kanske någon har rört om bland spelkulorna så jag har något att sortera?"


Imorgon åker jag o J till hans föräldrar i Skåne.

Till Borrby, närmare bestämt. (Uttalas med skorrande r.)

Jag har hittills bara varit i Lund (när vi talar om Skåne). Det ska bli därför bli väldans spännande att bli guidad runt på Österlen.
Jag tänker mig ett svenskt toscana med böljande fält av raps och vallmo, dramatisk kustlinje och vackra skånelängor... Gör mig inte besviken! *ber till ovan*


Jag hoppas att jag förstår dem när de pratar bara. Och att de förstår mig!



Det var som när mamma träffade en skåning när hon var på kurs i Sthlm.
Skåningen sa att de skulle på "beeeeiijjjo".

- "Va är he förnå...?" frågade mamma.

- "Beeijjoo.... Har ni eeeijnte beeiijjo i peeeijjjteåoo??!"

- "Nä...?"


Kvinnan syftade naturligtvis på bio.

Vilket vi faktiskt HAR i Piteå....

Det och isbjörnar.


Tillbaka med spontanbesöken och spontansamtalen!

Mycket på jobbet nu. Men trivsamt likafullt! Vi praktikanter har stående fika varje dag klockan 10 och klockan 14, vi lunchar ihop varje dag, kör AW på torsdagar.. vi har det så mysigt så! Och alla är så sinnesjukt roliga och trevliga.

Vänner för livet!

Ikväll skulle jag promenera på Djurgården med K (jättegullig skånska från jobbet) men det dök upp andra planer för hennes del. Det var en skön promenad. Jag var själv men mötte en massa glada människor.
Vinden fläktade, ankorna kvackade, turisterna fotade... :) (Kändes för övrigt lite skumt att hurta runt bland japaner och bonnläppar (jag känner igen mina likar :))

Jag kom på den briljanta idén att spontanringa lite folk som jag inte pratat med på länge när jag ändå hade lite tid över.

Ringde min goda vän S i Ume. Hon var upptagen men vi skulle pratas en annan dag.
Slog då en signal till min andra goda vän J i Pite. Samma sak gällde där. Kunde inte prata. Men vi hörs en annan gång, det var kul att du ringde, ha det så bra!
Ringde E, en annan gammal vän i Pite. Inget svar.
Ringde lillkusinflickan F (också Pite, jag börjar fundera på om jag lider av omedveten hemlängtan?), men hon skulle precis sova eftersom hon inte fått någon sömn förra natten.
Bläddrade nedåt i telefonlistan... ringde S, henne hade jag inte pratat med på ett tag. Hon var hos en annan kompis till oss och de såg på TV. Inget vettigt djupsamtal där heller som jag hoppats på :)
Ringde K men kom på att hon är i Portugal. Lade hastigt på igen. Dyra mobilräkningar nej tack!

Så frågan jag måste ställa mig är:

Vad har hänt med spontansamtalen?

Så bistert allting utvecklats.

I begynnelsen fanns inga mobiler. Man gick över till personen i fråga alternativt slog en pling på fasta telefonen och frågade om personen var hemma. Man kunde spontant besöka varandra. Hur ofta sker det nuförtiden? Det anses nästan vara lite ofint att inte förvarna om sin ankomst! Man känner sig lite smått ivägen och påträngande. Man tänker att folk säkert har andra planer.... om inte annat så bara planer på att vara hemma.. själva... utan besök?

Sedan kom mobilen. Spontanbesökens och framförallt spontansamtalens tid var därmed förbi. Nu är det SMS som gäller. Mail på sin höjd.
Man måste nu i princip STÄMMA TID FÖR ATT PRATA PÅ TELEFON med någon. Jag har f-n statistiska belägg för detta (läs ovan :)) Och med "prata" så syftar jag på ett givande samtal, inte bara prata för att stämma träff.

Vad gör folk nuförtiden som är så sabla viktigt??

Istället slänger man iväg ett högst opersonligt sms. Eller ett meddelande på MSN.
"BrB" .....   "See u"....... "SEE u 2"....."LoL".....

Vi har tagit både ett och två steg tillbaka i utvecklingen!!!
Tragiskt är vad det är.


Hädanefter kanske jag ska meddela via mail minst en dag i förväg om att jag ska ringa för att samtala?
Vi kanske kan stämma ringdejt? 

Jag vill höra era röster people! 
Inte bara läsa några korta meningar och en smileygubbe.

Fram för mera spontansamtal!!!




 


UGh ugH. Grottmänniskeimpulser.

Jag pendlade till och från Uppsala idag. Helt och hållet självvalt och av totalt egoistiska skäl. Mitt pendelkort går nämligen ut den 26 juli och jag måste hinna använda upp det innan dess.
Men det är faktiskt ganska skönt att komma hem till sin egen lya efter en lång arbetsdag och vila upp sig.

I morse på tåget o på väg till jobbet var jag enormt aggro mot allt och alla. Det var en sådan där morgon.
Man har sovit för lite och alla verkar finnas till enbart för att irritera en.

I efterhand är det lite komiskt hur man kan bli så irriterad över småsaker och momentant nästan förakta människor.

Tjejen som lyssnade på musik alldeles för hög volym i lurarna samtidigt som jag försökte läsa min bok. Har jag bett om att få höra nån jävla smörballad av Enrique Iglesias? Ta din musik och stoppa upp den i....arrrrGGHH!

För att inte tala om hur irriterad jag blev inombords när en kvinna blåste ut sin äckliga cigarettrök i mitt ansikte när jag gick förbi henne på perrongen. *vift vift* Äckliga människa!
 
Jag blev till och med irriterad på en backslick-kille på tunnelbanan för att han inte hållit efter sin backslick.
(*skrattar*) Den var alldeles för långhårig och "hängig", usch!!!!
Backslick är för övrigt en oerhört osmickrande frisyr på vem som helst (för att uttrycka det diplomatiskt), men killen hade en snygg kostym och hans frilla höll liksom inte måttet för fem öre. Om du nu ska förpesta mitt synfält med en sådan frilla så se åtminstone till att hålla efter den. Går du till kontoret på Stureplan och ser ut sådär grabben?! I såna fall har du seriösa problem...

Som sagt. En smula aggro.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Dagens största minus var när jag insåg att mitt SL-kort gått ut och jag måste punga ut med 690 oförutsedda kronor. Bläk!

På delad andraplats kom det "spontana" mötet som hölls vid fyratiden, som fick en extra arbetsuppgift till följd för min del, en arbetsuppgift som "tyvärr inte"  kunde skjutas upp till imorgon. Fick jobba över till 17.50 -huvvaligen!!

Hm. Verkar som om jag blivit bortskämd av att jobba statligt? :)

Men oj vilken pissig dag detta varit!?

Eftersom man spar det bästa till sist så kommer nu det positiva:

Dagens absoluta höjdpunkt var när jag av en slump ramlade på min älskade J vid tunnelbanan på Odenplan. 
Han var på väg till squash, jag på väg hem till Uppsala så vi skulle egentligen inte ses alls idag!
(Vi hade inte setts sedan igår.)
Jag blev lycklig in i själen av att se honom!
Är man inte kär då så säg?
 Älskar dig skrutten!
------------------------------------------------------


Min helg gick i kärlekens tecken.

 Lång lördagsfrukost.

 Lördagsloppis vid ån   och en glass o kaffepaus med sötnosen som kom på besök

   Har du bröd?


Jag köpte en uppsättning porslin på Myrorna Jag köpte en uppsättning porslin på Myrorna!

 Uplands trädgårdSedan gick vi på Uplands trädgård o åt middag för en billig studentpeng!
J:  J: "Hm... det ser ut som att hon kommer att vinna detta..."

Vi avrundade kvällen med lite linbana!

Idag söndag har jag följt J till stationen, stickat ett kamerafodral (gud vet till vem), lyssnat på lite skön jazz, städat, suttit o läst på min balkong (har påbörjat den fetaste pocketen; "Shantaram") och sett på film...

Denna helg har varit helt underbar!! Mycket kärlek, god mat, glass, solsken.. vad mer kan man begära?
Nu har jag laddat batterierna för en ny arbetsvecka!

tisdag ska jag o M gå på Allsång på Skansen! Spana efter oss i TV-rutan hihi. Vi sitter väl på en parkbänk längst bak med varsin stickning. *ler*
torsdag blir det AW med jobbet som vanligt :)
Och på fredag bär det av till Borrby i Skåne till J:s föräldrar!

Inte illa...!

Nej nu ska jag krypa till kojs.
Gonatt alla!

Skrattar fortfarande...

Den här videon är så fruktansvärt rolig att när jag såg den för första gången igår blev jag tvungen att ta av mig glasögonen och hämta papper att torka bort skrattårarna med.

Tack söta lilla F för tipset, och JA den långe killen är sinnessjukt lik din storebror (tillika min kusin) J :) :) :)

OBS! Vänta tills det gått 2.10 in i filmen... då händer något högst oförutsett hehehe... 


En sommar utan barfotagång i gräset. Vad är det?

Igår när jag satt på cykeln på väg hem från centralstationen i Uppsala kom den smygande, hittade sin väg in i mina näsborrar....

Doften av nyklippt gräs.

Då slog det mig.
Sommaren är i full gång nu. 
Den som man väntat på en hel lång vår... den är här i all sin prakt!
NU!

Min hjärna har inte riktigt fattat det.

Jag kände mig plötsligt väldigt sorgsen och fick en stark längtan hem till min lada på mamma o pappas gård. Att bo därute innebär nämligen att man åtminstone två gånger per dag får gå barfota i gräset.....



Sommaren.
Jag vill så desperat gärna vara en del av den, ta tillvara på den.
Stoppa in den i en burk och säga stopp, vänta på mig jag hänger inte med!!
-för att sedan kunna ta fram den när jag själv behagar.


Missförstå mig rätt.
Storstan är jättekul på sommaren.
För första gången i mitt liv spenderar jag en sommar i vår huvudstad och det finns verkligen massor att göra. Kvällarna som gått i veckan har jag bl.a. spenderat med min pojkvän (mysmåndag), hemma hos min bästa vän V där jag bjöds på kladdkaka (tisdag), tillsammans med två underbara arbetskollegor på Hermans, en vegetarisk restaurang på Söder med uteservering som har en utsikt att dö för (onsdag), after work i solen vid Odenplan med jobbet (torsdag).
Inte illa pinkat! Och nu på tisdag ska jag o min goda vän M ta en tur till allsången på skansen! Gushes vad trevligt!

Men.
Inte en enda gång denna vecka har jag gått barfota i gräset.
Det kommer alltid tillbaka till detta sabla gräs.

Är det verkligen sommar? undrar min hjärna.
Jag hänger inte riktigt med.

Jag känner igen känslan. När man vänt på dygnet, vaknar på eftermiddagen helt groggy av ett överskott av sömn o undrar vad tusan klockan är.

Men jag har vänt på året istället. Och gräset som skulle påminna mig, det kittlar mig inte under fötterna. Jag undrar vilken årstid det är. Om sommaren verkligen är här så springer den ifrån mig! Sommaren som jag känner den.
Dagarna går i en svindlande fart och det känns som om det var alltför länge sedan jag var uppe i den norrländska sommarnatten. (Den där helgen i juni räknas inte... )
Alltför länge sedan jag viftade bort myggen samtidigt som midnattsssolen stack mig i ögonen. På en klipphäll med utsikt över pites skärgård (Dega!), grillandes korv. 

         

Var är DEN sommaren? Sommaren som jag känner den.

För ett år sedan lämnade jag den svenska högsommaren och styrde kosan mot andra sidan jorden. Jag bytte den svenska sommaren och hösten mot en nyzeeländsk vinter och vår.
Det var kallt o ruggigt när jag kom fram. Hemma i Sverige däremot, där hade man nätt o jämnt plockat fram grillen och solskyddsfaktorn. Av sommaren återstod  fortfarande två glada månader.

När jag återigen satte foten på svensk mark hade det hunnit bli februari och ett tjockt lager snö täckte allt det jag missat... NZ och Sydostasien i all ära. Men inget slår Pite på sommaren.

I sommar blir det tre veckor i Pite. Den 8 augusti flyger jag och J upp... Det ska bli underbart..... Vi ska göra det mesta av dessa tre veckor, precis som vi gjorde de tre veckor vi fick däruppe i fjol.
Då ska vi klättra i berg, avnjuta solnedgångar (vid den tiden blir det dock tyvärr mörkt), plocka bär, sitta på Roasters uteservering (eller Nodo som det heter nu:)), dricka öl, gå på loppis i parken, grilla, och framförallt.. springa barfota i gräset.

     Roasters.     ....and it goes on...and on... and on...



Det finns inget bättre...

....än när det regnar, man har hyrt en bra film, köpt en massa godis och har en hel kväll framför sig med bara slappande...

*njuter*

I morgon kommer älsklingen till Uppsala. Vi ska ta en tur på stan, fika vid ån, sedan käka middag på nation (billigt o gott!). Underbart med lite ledigt!!


Glad helg alla!


//J


Ryms det ett jag i ett vi?

Det är kul att tycka till om saker. Det är kul när folk tycker till om saker. Det är kul att tycka till om folk som tycker saker.

Det tänker jag göra nu.


Magdalena Ribbing har en riktigt bra spalt på DN om folkvett och etikett. Jag läser den då och då och håller oftast med om det hon skriver. Exempelvis: Är det ok ha strumpor i sandaler? (M: nej. Jag: nej- hela syftet med sandalerna försvinner. Dessutom är det ofantligt fult...!)

I en av hennes spalter http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=299&a=800680 ställde en läsare frågan om huruvida moralen verkligen var bättre förr. Läsaren skrev att han/hon upplevde att M:s svar ofta uttrycker sådana åsikter.

M svarade att "samhällskulturen på många sätt är underbart tolerant och fri - inte minst gäller det synen på andra som inte är som man själv" men att hennes mer kritiska synpunkter grundats i en mängd frågor som kommit till hennes spalt.

Frågorna till henne inleds nämligen ofta med:  "jag": "jag ska-- "- "jag och min --- " "Jag vill-- -" vilket bara för ett halvsekel sedan hade ansetts som ganska pinsamt. Man skulle inte sätta sig själv i första rummet, utan uttrycka sig "min chef och jag-- -" "min fru/man och jag--".  


Detta anser M tyda på att "självupptagenheten ökar" i samhället.


Där har vi ett intressant uttalande. Och framförallt ett intressant ordval när hon säger att "självupptagenheten" ökar. Detta ordval med en ytterst negativ klang kan i sig sägas spegla en åsikt hos M som jag inte delar.


Själv skulle jag kanske ha valt att uttrycka det som att individualismen och självständigheten ökar i vårt samhälle. Jag kan absolut tänka mig att människor i parrelationer i större utsträckning än tidigare refererar till "jag" än "vi". Så är det säkert. Men det faktum att man oftare säger "jag" och inte "vi" behöver väl inte innebära något negativt? Är det inte positivt att en person kan få känna sitt eget värde i andras ögon såväl som sina egna? Få betraktas som en hel person och inte bara som ena halvan i ett par? Glada 50-talet i all ära, men inte f-n hade en kvinna som passerat 25-årsåldern särskilt mycket till värde om hon inte var gift.

Det är uppenbart att M tillhör den skara människor som anser detta faktum - att man ofta säger "jag" - vara negativt. Hon är inte ensam, många i den äldre generationen kan inte riktigt kan förstå eller hålla med om att man faktiskt kan vara självständig trots att man lever i ett parförhållande. Det går inte riktigt ihop, anser dessa personer. Är man ihop ska man dela allt. Ekonomi, fritid, tandborste? Man ska vara med varandra i stort sett varje vaken timme på dygnet, förutom när man är på jobbet. Alla helger. Alla semestrar. Vissa hobbies får man ha själv, men inte i någon större omfattning. Då är det ett tecken på egoism. Det är dåligt. (Och nu pratar jag inte om par som fått barn, för det är en helt annan femma.)

Det kan faktiskt finnas ett jag i ett vi. Det bör enligt min mening finnas ett jag i ett vi. Det är ett tecken på sundhet. Och jag vill faktiskt framhålla det faktum att det inte behöver innebära att förhållandet är dåligt, vilket många i den äldre generationen som sagt verkar tro. Mina vänner säger att de fått samma reaktioner från äldre människor i deras omgivning. 

För mig personligen är det snarare tvärtom. Och inte bara bättre för MIG. Ju mer fri och självständig jag känner mig i ett förhållande, desto mer uppskattar jag honom och OSS. Vårt förhållande blir så mycket bättre när vi inte spenderar 24 h om dygnet 7 dagar i veckan med varandra. För när vi väl ses är det underbart! Inte lika mycket gnabb. Mera pussar o kel istället.

Vänner frågar inte vad "vi" ska göra ikväll. Jag frågar inte mina vänner (de som befinner sig i en parrelation) vad "de" ska göra ikväll. Jag frågar mina vänner som de personer de faktiskt är; "vad ska DU göra ikväll?"


Men diskussionen om detta lär fortsätta....


Får jag bara avsluta med att säga att ni äldre får göra som ni vill, vi dömer inte er.
Men låt då oss göra som vi vill.







Behåll dina förutfattade meningar för dig själv!

Argh.

En kille på jobbet uttalade just en enormt korkad kommentar på fikarasten som jag måste dela med mig av:


”Jag vet inte, jag kanske har förutfattade meningar om tjejer med högklackat, men jag anser att är man så dum att man prioriterar utseende framför att kunna gå ordentligt så… ja… ”.. där fadade hans åsikt liksom ut men kontentan framgick klart o tydligt. Man framstår som lite korkad i hans ögon om man har högklackat.


För det första- EH JA du har förutfattade meningar!! Man behöver inte vara korkad för att man går i högklackat.

För det andra. Hur kan du säga en sån sak när det sitter en person vid bordet som alltid har högklackat på jobbet (=moi). Jag kände mig så j-a dum fastän jag bara har 2 cm klackar :) Det kändes verkligen som att alla tittade på mig. Särskilt när jag efter 5 minuter reste mig upp för att gå tillbaka o jobba (han fortsatte att prata om diverse olika demonstrationer mot EU-toppmöten han deltagit i *’oooh*) och det ”klicketi-klackade” om mig när jag gick. Hade lust att flika in: "nej om ni ursäktar, nu ska bimbon ta och återgå till arbetet".

Så, om du (eller någon annan som uttalat något liknande någon gång) läser detta:
Tack för den! Oavsett vad du hade för avsikter så lyckades du dumförklara mig totalt inför alla de andra.

Nej fy fan för förutfattade meningar.

Har ni sådana så håll dem för er själva.


Vad har DU för ursäkt?


Hösten 2005 reste jag genom Bolivia upp mot Peru.
Häromdagen hittade jag min dagbok från denna resa. Här kommer ett utdrag från lördagen den 19 november:

"Nu har vi anlänt i huvudstaden La Paz efter en elva timmars skumpig färd med nattbuss från Yuyni och saltöknarna. Det var ofattbart trångt på bussen mellan Yuyni och Oruro. En tant satt i mitt knä. Hon hade sin dotter i famnen. Bussen var helt nedsläckt och utanför syntes bara stjärnorna och fullmånen som lyste upp det kala ökenlandskapet. Jag har aldrig varit med om något liknande. Hela bussen vibrerade så makalöst mycket, vi satt o guppade upp o ned i sätet som dockor. Och alla var så tysta.... Det kändes nästan spöklikt.
En spökbuss som guppade fram genom Bolivias nattsvarta ökenlandskap...

Jag tyckte så jävla synd om de människor som tvingades stå i timmar i mittgången, vissa halvsatt på armstöden eller trängde ihop sig på golvet. För dem är detta vardag. Inget konstigt alls.

Det tär enormt mycket på psyket att se hur folket har det i detta land. Så många trasiga tänder, skitiga ungar som inte ens har en boll att leka med utan sparkar runt en sko...  Man tittar sig runt, ser allt det fattiga men kan inte förstå... Allt det man tagit för givet i livet tar man inte för givet längre. Här handlar varje dag om överlevnad.

Jag är helt förvissad om att människorna här lyckas finna glädje i livet o lycka i sin vardag. I många avseenden är de säkert lyckligare än vad vi är i västvärlden.
För jag menar inte att alla människor har rätt till en Ipod.
Prylar skapar inte lycka.

Vad det handlar om är alla dessa barn, barn som är föräldralösa, de driver bara runt på gatan och hamnar i trubbel förr eller senare. Barn som inte får gå i skolan.
Utan utbildning saknar de redskapen som kan hjälpa dem ut ur fattigdomen.
Utan utbildning är de dömda att leva i fattigdom för resten av livet. 

Att som barn få ha ett hem och gå i skola är mänskliga rättigheter. Små pojkar och flickor ska inte behöva putsa äldre herrars skor ----> de ska gå i skola. Förutom detta har alla rätt att få ha tänderna friska o välbehållna i munnen. Mat på bordet varje dag. Tak över huvudet. Slippa köa i timmar på morgonen för att få gas till att tända spisen. 
En familj som älskar en. Tak över huvudet. Mat för dagen. Utbildning. Det är inte svårare än så.
Detta är saker som alla barn har en rätt att få ta för givna.


Jag har därför bestämt mig för att skaffa ett fadderbarn när jag kommer hem. Om jag kan hjälpa en människa, en enda människa till att ta sig ur fattigdomen har jag gjort något enormt viktigt. 
Det är väl det minsta jag kan göra?"

-----------------------------------------------------------------------------------------------

När jag kom hem fick jag Naemi.
Naemi är en liten flicka i Bolivia vars skolgång jag bidrar till för ynka 200 kronor i månaden. Dessa pengar dras från mitt konto varje månad och jag märker knappt av det. Förutom detta skänker jag några hundralappar i månaden till verksamheten och andra projekt. Senast förra veckan fick jag brev av Stiftelsen Gatubarn som berättade att de var i stort behov av extra pengar eftersom några av barnen var extra utsatta. Två flickor i 13-årsåldern hade blivit våldtagna av släktingar (äldre kusiner) och den ena är med barn.
Pengar till rättsprocessen, pengar till läkarvård, pengar behövs alltid...

Jag kan inte motivera varför jag INTE ska skänka pengar för att hjälpa de bättre behövande.
Hur kan någon motivera ett sådant beslut?
För även om du inte aktivt tar ett sådant beslut innebär det i praktiken ändå att du avstår från att hjälpa. Varför?

-------------------------------------------------------------------------------------------

"Jag vill inte ge ett enskilt barn hjälp, jag tycker det känns orättvist".
Jamen ta tummen ur röven och skänk pengar till ett projekt istället då. Och gör det regelbundet från ditt konto varje månad så det inte finns risk för att du "glömmer" det.

"Jag har inte råd just nu. Jag är student. "
Detta är nog den sämsta ursäkten någonsin. Du som läser detta. Du som sitter framför en dator med tak över ditt huvud, mobilen i fickan och med mat i kylskåpet.
Du har råd!!!!!


"Det vore ändå inte nog, de behöver så mycket mer pengar än vad jag kan bidra med."
Ja, självklart kan man alltid ge mer, men alla kan börja någonstans. Det är så viktigt!
Ordspråket många bäckar små finns inte till för intet.
Och att göra något är alltid bättre än att göra inget alls. 
Inte?
Jamen lägg pengar på ett biobesök och en ny tröja istället då om det får dig att må bättre.

Du kan hjälpa en människa idag, och för en lång tid framåt.
Vad har du för ursäkt att INTE göra det?


 

  

http://www.stiftelsengatubarn.se/

http://www.faddertillenflicka.se/



Lördagssoftish.

Vaknade 10.30 *gäsp* Gud vad skönt att sova ut i sin egen säng...

Tvättade, bakade, tog en lång frukost o kollade på en film: "Grizzly Man"- dokumentärfilmen om en man som levde med grizzlybjörnar i Alaska i 13 somrar innan han till slut dödades av en sur o grinig gammal björn.... En risk han var helt införstådd med och villig att ta för att få leva med och skydda dessa magnifika djur.

Filmen lämnade en ljuv eftersmak... jag känner mig berörd, harmonisk och vemodig på samma gång.

Men nu bär det av ned på stan för inhandlandet av en inflyttningspresent till min äldsta vän V som flyttat till Uppsala med sin tjej! Det blir fest ikväll, mat bjuds det på också, oj vad trevligt!

Och solen den strålar....

Ha en bra lördag alla!!
PS! Här kommer min peppsång sedan ett par veckor tillbaka, för alla som vill bli lite glada!! (Har lyssnat på den på väg till jobbet för att få upp tempot o humöret:)) Danska Alphabeat har släppt en riktig adrenalininjektion!

Uppsala la la la lalala....

Uppsala har blivit min fristad.

Det är ofattbart skönt att komma till Uppsala efter en hektisk veckas jobb och socialt umgänge och veta att man ska vara ledig och ensam. Och då menar jag helt ledig. Inget plugg (som jag vanligtvis sammankopplar med Uppsala), inget jobb, ingenting... usch det känns som att jag upprepar mig på den punkten. Men att jobba är att vara ledig när man är ledig!!! Det är något jag INTE saknar med studentlivet. Att vara ledig är inte lika roligt när man har dåligt samvete över det... ständigt...

Nåväl.

Hela vägen på tåget från Stockholm satt jag helt försjunken i en ny bok som J:s mamma köpt åt mig (ännu en, hon är min bookdealer...). Den är en riktig bladvändare. Varken den tryckande värmen eller den totala avsaknaden av syre i kupén (apropå det: -skämtar SJ? Tågen klarar av vare sig snö, blixtar eller värme. Vad finns då kvar?) -inget kunde rubba min koncentration.
Boken heter "Tusen strålande solar" och är skriven av Khaled Hosseini, samma författare som skrivit Flyga Drake (förra årets utan tvekan bästa bok). Jag rekommenderar båda dessa böcker varmt!!

På väg hem från tåget fick jag syn på en videobutik och tänkte "nej nu ska jag ta och unna mig en film- vilken som helst och framförallt - en film som JAG vill se utan att ta hänsyn till någon annan."
Det slutade med tre filmer i påsen. Alla tagna från den gamla dammiga drama-hyllan och ingen producerad före 2000... Härligt! :) Den första avverkades ikväll, 4 h:s Bangkok Hilton från 80-talet med Nicole Kidman. Den var ok. Jag grät lite men det säger inget eftersom jag alltid gråter till filmer... De andra två var inga jag kände igen sedan innan men de verkade intressanta. Ska se dem imorgon och på söndag. (Jag är nog den enda som hoppas på lite dåligt väder... vill ju bara mysa.)

Här kommer lite bilder från gårdagens after work i Sthlm. Jag kan konstatera att jag har riktigt trevliga praktikantkollegor på jobbet. Vi kan prata om allt, det blir aldrig tyst. Vi hade skitskoj igår! Det hela började på "Sommar",  en uteservering vid Odenplan, men slutade uppe i Observatorielunden efter en brant (!) och lerig klättring. Där satt vi - en skön blandning av skåningar, östergötingar (heter det så?), norrlänningar och smålänningar- i gräset och snackade skit, skrattade och drack några bira vi köpt på oss från Systemet. (Efter att vi kommit på att det var så mycket mer värt än att betala 47 kr för 33 cl...)

Öl, solsken och glatt sällskap, där har ni livet på en pinne!


   


    


Man vet att man har gott självförtroende...

…när man ställer sig i skuggan av en trafikljus för att söka skydd undan den stekande solen.

Skrattade faktiskt lite när jag stod där och väntade på grönt ljus och fick syn på min egen skugga. Den motsvarade inte  trafikljuset till fullo kan jag ju tillägga :)

 Gott självförtroende till folket!


Jag promenerade från Karlaplan till jobbet vid Odenplan idag, p.g.a. bussstrejken. I vanliga fall går en buss raka spåret och då är det svårt att motivera sig att stiga upp en halvtimme tidigare för att gå… Men det var faktiskt väldigt skönt! Solen strålade och i radion skrattade en tjej som testade Gröna Lunds karuseller. Det smittade av sig och folk jag mötte såg ut att undra varför jag hade ett stort leende i ansiktet.


Lars Winnerbäck skrålade ut sin senaste visa. Jag måste säga att jag alltid tyckt om Winnerbäck.... men nu börjar det kännas lite tradigt. Alla visor låter exakt likadana!! Han släpar fram stavelserna med sin raspiga stämma... djuplodade smått pretentiösa texter med små fyndiga rim. Nej, jag vet inte, jag börjar bli lite less faktiskt.

När jag ändå är i dissar-tagen måste jag flika in att det gör mig så upprörd när folk envisas med att säga ”när jag stog där”… eller...: ”jag förstog inte det..:” (det hände senast för ca 5 minuter sedan). GARrrrghL! Jag hör någon säga det ca tre ggr per dag och jag får en liten kortslutning i hjärnan varje gång. *biiizzzt*


Det är fel. FEL FEL FEL!


Såja… nu känns det lite bättre :)


Apropå att spy galla. Jag måste rekommendera alla att läsa den här killens små inlägg om allt mellan himmel o jord. Killen vet hur man rackar ned på folk, och han gör det med hjälp av illustrationer också. Grymt kul!! 

http://maddox.xmission.com/


Ikväll ser jag framemot after work med mina urtrevliga kollegor på jobbet, och snart är det helg, skål o svälj!


RSS 2.0