Pirater och kladdkaka.

Inflyttningsfest med tema tatueringar igår. Jag o J kom utklädda till pirater. Gick därifrån som vrak. Hahaha!
Det var skittrevligt iaf. Goda snittar, balkonghäng, trevliga människor (många skelleftebor, kändes nästan som hemma) och bra musik.

Vi vinglade hem till J:s bästa kompis P eftersom J:s mamma tagit lägenheten i besittning.... P lät oss sova i hans dubbelsäng, vilken ängel! Har hängt med honom hela dagen. Han lagade söndagsmiddag åt oss (han 
är världens snällaste!), kollade på "Extras" som vi laddade hem (underbar brittisk komediserie som snart kommer att visas SVT--missa ej!!), tog en promenad, gjorde kladdkaka o kollade på filmen "Be kind rewind". Den gjorde anspråk på att vara rolig men jag drog knappt på smilbanden en enda gång. Den var kort sagt usel. Jack Black som brukar vara så bra! Jag somnade. Men vilken underbar bakissöndag i övrigt!

Jag har haft en så jävla skön helg. Och det bästa är att jag längtar nästan lite till jobbet imorgon! :)
Livet är gött.

Nu är det EM-fotboll som gäller.
Viva España!!

//JEL

PS! Vilken slempropp som just byttes in i Tyskland, Kevin Kuranyi...


En riktig svennefredag.

Igår hade jag o J en riktig svennefredag, som vi uttryckte det.
Vi tog tåget till Uppsala för att slappa i min lägenhet. Vi beställde hem pizza, köpte godis på macken o satt och tittade på "Singing Bee" på 3:an. Sedan kollade vi en film och gick o la oss. Underbart med en "vanlig" fredag efter de senaste helgernas utflykterna. Det var en månad sedan jag vaknade i min egen lägenhet en lördag och helt utan NÅGRA PLANER dessutom. Vi tog en lång frukost... drack flera koppar kaffe o talade om livet... Idag har vi kollat på naturprogram på TV, surfat lite.. tagit en powernap... lööövly! 

Laddar nu för kvällens inflyttningsfest på Söder i Sthlm. Oh så trevligt! Min bästa vän V blir sambo!  Vi är några som ska ge henne riktig parångest med noga uttänkta presenter moahahah... Bäst att vi kommer dit när det är lite folk redan så hon inte slår ihjäl oss...

Oh! Här kommer några bilder från midsommar på Gotland förra helgen! De fyra dagarna kan jag leva på hela långa sommaren....

               


Sommarens plåga!

...och då syftar jag inte på myggen!
Här kommer den låt som garanterat kommer att bli en riktig sommarhit! Gillar titeln och skrattade gott åt texten!!


Dagens i-landsproblem.


Min post-it ramlar hela tiden ned från dataskärmen. ÅÅh detta lim, kan de inte göra det lite starkare...?


I övrigt har jag haft en ganska lugn dag på jobbet. Suttit o skrivit på min kammare samtidigt som jag lyssnat på P3. Tar en paus ibland för en kaffe med mina praktikantkollegor. De är så trevliga o roliga, vi kommer få en grym sommar här på verket! Imorgon ska vi ta en AW tillsammans, på fredag äta lunch ute. Gemytligt värre. Min stockholmsångest har (som väntat) tillfälligt försvunnit...

Ikväll ska jag på visning på en lägenhet på Lidingö. Jag hoppas så innerligt att den ska vara mysig, för jag har varit i området och det är riktigt trevligt. Nära natur, klippor o vatten.. fiskmåsar som skriker o tallbarr under fötterna. Som på landet fast 20 minuter från jobbet! Det vore för bra för att vara sant.. men jag har som sagt inte sett lägenheten ännu.

Så håll tummarna...!

PS! Hur stor är risken för övrigt att man lyckas pricka in Hansons gamla dänga "mmmBop" på radio två dagar på raken? På p3 av alla kanaler... Stryp mig långsamt...!


Som en katt bland hermeliner.

Idag är en sån där dag. En sån där dag då jag bara vill dra täcket över huvudet och gråta en skvätt. (Det har jag gjort också.) De dagarna kommer ca en gång i månaden, ibland lite oftare. Resten av tiden brukar jag ju faktiskt vara en rätt så glad skit. Tur är väl det.

Just denna gång vet jag inte om det beror på PMS, söndagsångest, storstadsångest eller en släng av alla tre, förmodligen det senare. Summan av kardemumman är att just nu känns allt bara BAJS!

Idag kom vi hem från minisemester för fjärde helgen i rad. Det har varit Håtunaholm, Piteå, Åland och denna helg  syrrans familjs sommarhus på Gotland över midsommar. Har sprungit barfota i gräset. Pussats med J på Visbys ringmur. Läst serietidningar i hängmattan. Busat med grabbarna och Lego. Klättrat upp på vinden och tittat på film när regnet smattrat mot taket. Grillat med familjen och ätit sill och druckit nubbe. Kort och gott makalöst.

Men det är den där smygande känslan som infinner sig när man är på väg tillbaka till "storstan" (läs: Stockholm). Det känns riktigt tungt och jag kan inte sätta fingret på varför.

Jag mår inte dåligt över att jobba imorgon och några veckor framåt. Jag trivs ju på jobbet och dagarna går snabbt. Dessutom är man ju helt ledig på helgerna och kan göra vad man vill!

Jag tycker det är rätt så kul att bo i Sthlm. Det finns mycket att göra (särskilt på sommaren!), stan är vacker, nästan alla mina tjejkompisar bor här, och bla bla bla....

Nej, det är något annat. En känsla som inte riktigt går att beskriva.

Det är inte det att jag lever mitt liv här i Stockholm som är problemet. Det är nog snarare det att jag INTE ÄR DÄR. Stockholm har nämligen en stor brist som är svår att bota.
Stockholm är inte Pite. 

Pite är för mig inte bara staden där min familj bor. 
Pite symboliserar själva essensen av bekymmerlöshet. Vad som är viktigt här i livet. Prestigelöshet. Att kunna vara sig själv till 100 % och inte bry sig om ytliga saker.
Jag mår så jävla bra där!
Att kunna ta sparken ned på stan en kall och solig vinterdag utan att någon höjer på ögonbrynen. Gå in på "en kaffetår" hos mormor. Sitta hos F o surra. Läsa godnattsagor för G (och somna först själv). Ta en lördagsfika på stan och stanna för att tala med minst fem personer.

I Stockholm kan man inte ha täckbyxor på sig när det är kallt ute utan att folk höjer på ögonbrynen. Bara en sån sak! Alla tittar på en som om man är nåt sorts ufo. "Ehurm, jag står här i strumpbyxor och högklackat i femton minus, men fan vad du är underlig som går omkring i täckbyxor".

Jag hatar dessutom att bo i lägenhet. Detta är första sommaren i mitt liv som jag spenderar någon annanstans än hemma hos mina föräldrar i Pite i deras stora hus, med deras underbara trädgård. Det kan jag inte få här. Inte till ett vettigt pris, inte inom en rimlig tid. I stället får man stänga in sig i en lya och det blir ett mindre projekt varje gång man ska ta sig ut till de fina "naturområdena" som stan har att erbjuda. (Kom igen liksom, det är inte som att en björn skulle kunna lufsa fram ur de glest belägna träden på Gärdet direkt.... Eller skulle man kunna få syn på en älg som strövar runt på Djurgårn kanske? Det vore väl på Skansen då.)
Nej jag vill ha vildmark och berg inpå knuten!!! Vilken känsla av frihet. Och en egen trädgård med fruktträd och en hammock att ligga o läsa i efter jobbet. För att inte tala om att kunna cykla till jobbet. Jag hatar att åka kollektivtrafik och vill inte spendera en minut till av mitt liv på det!!

Suck... Det var väl all galla för denna gång.

Det är dagar som dessa jag uppskattar J som bäst... när han lägger sig bakom mig i sängen, stryker mig över håret och säger att allt kommer att bli så bra så... vi ska minsann få ett hus nån dag vi också. Med minst ett fruktträd. Det lovar han.

Ja, jag säger då bara det. Om det inte vore för J och mina tjejer så skulle jag inte bo i den här stan länge till. Och jag har inte ens flyttat hit på riktigt än!

Nu försöker jag tänka positivt. Jag ser verkligen framemot enskilda aktiviteter denna vecka. Bio med brudarna imorgon (SATC!), volleyboll med jobbet på tisdag, visning på lägenheten i Lidingö på onsdag, sticka till Uppsala på torsdag, V och K's inflyttningsfest på lördag... Det ska bli kul!

Och jag vet att jag kommer att tappa småstads- och semesterlunken om bara någon enstaka dag. Komma tillbaka in i storsdagstempot. Sorgligt (men nödvändigt) nog... 
Tills dess får jag känna mig blottad och malplacerad i storstan. Som en katt bland hermeliner.

För någon storstadstjej kommer jag aldrig bli på riktigt.
Jag kommer bara stundtals att glömma bort vem jag egentligen är... 
 
Kalahatten utanför Piteå.

Pijjte!!

Här kommer lite bilder från förra helgens bravader i mitt älskade Pite!

 Lite bad hanns med under helgen...
 
 Mamma som nyligen fyllt år bjöd på en god buffé på fredagen.
<--Mormor och Frida. Mina favorittanter.

 Sällskapsspel bringar familjen samman. Eller? :)
Utgång på stadshotellet (1906) lördagkvällen...
 I goda vänners lag! 
Avrundade kvällen på Max.. i fullt dagsljus :)
 Världens sötaste mormor.
 Älskade vackra pojke.

Ibland har man rätt att vara subba.

Arhggh.... igårkväll när jag precis skulle somna började nån idiot hamra på nedervåningen. Klockan var 23.30! Vilken normal person börjar gå loss med hammaren klockan halv tolv på natten?!! Jag gick ned i pyjamas med ögonbindeln på sniskan och sa åt idioten att sluta hamra för jag försöker sova!! (All trevlighet i mig var sombortblåst. Jag misstänkte att jag skulle bli tvungen att plocka fram det tyngre artilleriet redan från början.....) Gubben pös ut nåt i stil med "eeeh..öögh ugh *grottmänniska*...jag har bara ett skåp kvar... fem minuter till bara"
EHH?
Att han hade mage?? "DU!" sa jag då,,.."jag vill fan inte höra ETT HAMMARSLAG TILL"! Slam! -igen med dörren. Då blev det tyst. J stod i dörröppningen och bara gapade över mitt plötsliga Godzillabeteende. (Men jag tror att han nånstans var lite stolt över att ha en tjej med lite norrländsk stake hehe.)
Ibland har man rätt att vara subba. En av de gångerna är när det handlar om min sömn. Ingen annan ska bestämma över den!

Som om detta inte vore nog så börjar idioten (eller hans byggare, vem fan bryr sig) hamra igen kl 06.52 imorse! Helt sinnessjukt!!

Klarvaken som jag blev med en gång visste jag att det inte var lönt att gå ned o säga till, försöka somna om, o väckas av klockan 30 minuter senare. Hasade mig upp och kokade gröt... så var den förmiddagen kaputt...
(För första gången förstår jag det gamla norrländska ordspråket: "Jag vaknade och så var den dan förstörd".)

Resten av dagen förlöpte bättre. Not! Jag glömde nycklarna till jobbet och mitt skåp. Darlingen kom förbi med den innan lunch, vilken guldklimp man hittat va...

Det blev 11 bitar sushi till lunch med alla "sommarbarnen" (de sommaranställda) på en uteservering vid odenplan. Det var riktigt trevligt! Vi planerade att i sommar ska vi ha stående AW varje torsdag! Brännboll igår och volleyboll efter jobbet nästa tisdag, härligt!

I övrigt tar jag det lugnt ikväll. Tog tåget till Uppsala strax efter fyra i eftermiddags, cyklade i sakta mak hem och gräddade plättar som jag åt på balkongen i solskenet. Ahh... nu kan jag nästan glömma den där lilla gubben till idiot som förstörde både min natt och min morgon....

Gotland på torsdag! Ska bli såå härligt...
Glad midsommar på er alla!

De tankar som framkallas när man träffar vissa människor...

Idag på lunchen pratade jag o min kollega om hur det är att för första gången träffa människor med vissa yrken. Personer i vars sällskap man får en allmän känsla av att inte riktigt räcka till... Man börjar granska sig själv kritiskt och kommer fram till att man kanske inte duger, i deras ögon. Eller? Intressant, minst sagt.
Vi drog som exempel:

Att bjuda hem en kock på mat - Man tänker: "Kommer han/hon att rysa inombords när de smakar på min champinjonsoppa? Saltade jag den tillräckligt?" eller:
...en frisör kliver in i rummet - Man tänker: "Ojoj, har jag klippt topparna på länge? Ser det risigt ut just idag? Har jag en begynnande utväxt? Fy fan vad jag har tråkig frisyr...suck....." eller:
.....om en kompis kompis precis har utbildat sig till hudterapeut - Man tänker: "Shit, tittade hon/han inte extra länge på min vänstra kind.. har jag en pormask tro?"
Pojkvännens pappa visar sig vara tandläkare - Man tänker: "Kommer han/hon att se att jag inte reglerade mina tänder som jag borde ha gjort när jag var i tonåren? "
Klasskamratens flickvän som arbetar som kostrådgivare - Man tänker: "Jå, där kom det. Nu höjde han/hon på ögonbrynen bara för att jag inte tog en sallad till lasagnen... jaja, jag är onyttig ibland, men skit i det du!!"
En inredningsarkitekt kommer hem till en på festen - Man tänker: "Hm.. den där fondväggen jag valde ifjol.. var den verkligen så snygg. Åh Gud vad ska han/hon tycka om min inredningssmak??"

Plötsligt litar man inte på sitt eget omdöme och personliga smak längre. Hjääälp! Det är en hemsk känsla. Men stämmer den då eller finns den endast i min lilla skalle? Nej, jag kan inte tänka mig att en frisör INTE tänker elaka tankar om vissa personers frisyrer, eller en inredningsarkitekt tänker fy böveln denna människa har taskig smak. Men ärligt talat, vem bryr sig! De tänker knappast så om alla, och kanske är jag en av de lyckliga få som slipper undan?

Men det finns en kategori som är värre än alla andra... och det är psykologer. Att samtala med en psykolog är fasansfullt. Vidrigt. Det känns som om de ser rakt igenom en och analyserar hela ens personlighet på fem röda sekunder. Man vågar knappt öppna munnen av rädsla för att bli diagnostiserad och omedelbart placerad i ett fack. Neeeeeejjjjjj!! Nu kommer han att tro att jag blivit mobbad o att mina föräldrar inte gav mig tillräckligt med uppmärksamhet och det försöker jag kompensera nu och jag lider av ett blahabla- komplex och gud vet vad... suck.

I övrigt är det bara att tuta o köra, oavsett vem man möter. :) Kanske bör man till och med utnyttja personens yrkeskunnighet och be om tips? Men fråga bara inte en frisör om vilken frisyr du skulle passa i... Jag har hört att de inte tycker det är så kul alla gånger, särskilt inte om det är fest och händer för 14:e gången o alla tjaaatar om att få deras nummer ;)


Mår så gott som man kan må...

Helgen i Pite är över.
Helgen på Åland är över.
Helgerna åh dessa helger!  När man jobbar måndag till fredag blir helgerna helt makalösa!! Man är verkligen LEDIG! Man kan ligga på klippor o sola i godan ro, grilla med vänner, cykla tandem på Åland, ta in på gästhem nånstans (jag kan rekommendera gästhem Lugn & Ro i Eckerö!!), åka till Gotland (nästa helg, och då är det midsommar!) m m... !

De senaste två helgerna kräver egentligen var och en ett inlägg för sig. (När ska man få tid? Har bärbara datorn i Uppsala. Men bilder och text kommer i sinom tid.)
Just nu, i detta inlägg, nöjer jag mig nog med att konstatera att jag är så lycklig just nu! Hela livet känns underbart! Får man säga så? Det skiter jag i, det är så det känns. Wihoo! Det har känts så i flera veckor nu, jag riktigt studsar upp ur sängen om mornarna och dagarna går i en svindlande fart!

De främsta anledningarna till att jag känner mig enormt tillfreds med tillvaron är att jag kan konstatera att jag är ung, lyckligt kär, har en underbar familj och underbara vänner och en lön som rullar in varje månad SOM JAG KAN SPENDERA PÅ PRECIS VAD JAG VILL! Dessutom är sommaren i full gång, solen skiner nästan varje dag och helgerna OCH vardagskvällarna är fyllda med äventyr o kärlek. MUMMA!

Livet leker.

Jag har just börjar läsa en ny bok som är enormt sorglig, men den har hjälpt mig att inse och uppskatta ovannämnda saker... Den heter "En sorts kärlek" och handlar om en man som lever ett lyckligt liv med sin hustru och lilla dotter i Amsterdam. Både han och hans fru har framgångsrika karriärer, är unga och lever det perfekta storstadslivet, när de plötsligt en dag rasar från himlen och landar i helvetet när de får veta att hon, frun, mamman till det lilla barnet, ska dö i bröstcancer. Inom ett år.
Deras tankar och känslor skildras på ett  sätt så äkta och ingående att man rycks med, försvinner in i boken och kan nästintill tänka sig hur det skulle kännas (men ändå inte...) att få hela världen omkullvält på det sättet. Hu!!! Boken är enormt rörande och väcker så starka medlidande känslor att det tar musten ur en. Men i samma mån som boken får en att må dåligt av rena sympatikänslor, får den en att må bra i samma stund som man slår igen den och man inser att man trots allt inte drabbats av det hemska öde de drabbats av. Det slår en på ett sånt underbart sätt. Jag är frisk. Puh! Jag har hela livet framför mig (vad jag vet). Och framför allt. Jag UPPSKATTAR det. Här och nu. Jag uppskattar det faktum att, (tack så mycket!!), mitt största problem just nu är att jag inte har några rena kläder att ta på mig på jobbet i morgon. Tack! Vem det än är jag ska tacka...
O du heliga slump, öde eller vad du än må kallas, jag lovar att jag inser hur bra jag har det -så mig behöver du inte ge någon väckarklocka i form av sjukdom eller död. Fortsätt leta efter någon som inte uppskattar hur bra de har det, för det gör minsann jag.....!!

Stort leende.
Lycka.


Håtunaleken

... dock inte med någon dödlig utgång som i ursprungsversionen...

Men lekt i Håtunahar vi gjort i helgen! Och inte bara lite, en hel massa lek blev det!

Dagarna präglades av sol, glada människor, boule, luftgevär, badbrygga o bastu, baggar o får i de omgivande hagarna, hästar, lösdrivande vovve som bajsade på gården o drog ändan i gräset efteråt (!), nattlig rundpingis på vinden, storkok potatis, grillning och långbord med utsikt över vattnet, solgass i gräset och mycket mycket mera... Tack V och C för en underbar helg! Detta måste vi göra till en årlig tradition...

<---High five för den!
Grillat är godast!
<---Ett fotoprojekt.
Sjukamp med grenar som rundpingis och luftgevärskytte

Utsikten från mitt o Joakims rum på morgonen.... ackompanjerat av fågelkvitter.
Frukost i det gröna. Detta är livet!
Gänget samlat...nästan...

...en tur ut på bryggan kan resultera i en....image90 PUSS!

Dagens felsägning från min sida.

..."jag sitter på middagen och äter balkong"

... hm...

Fick för övrigt ett lite småkul sms av en vän igår som jag tänkte återge här.
"Vad tror du om att leva livet baklänges?
Man skulle starta med att dö och få det överstökat. Sen vaknar man upp på ett ålderdomshem och får det bättre och bättre för var dag. Man blir så småningom för pigg för att vara där och får sin pension. På sin första arbetsdag får man en guldklocka. Sen arbetar man i 40 år tills man är ung nog att dra sig tillbaka från arbetsmarknaden. Man dricker och festar och förbereder sig på att ta det lugnt. Sen är man i grundskolan, blir ett barn, leker, har inga förpliktelser tills man blir en baby... de sista nio månaderna tillbringar man flytande i ett fint lyckorus. Där finns centralvärme,  room service, m m. O till sist försvinner man från denna värld i en enda stor orgasm..."

Ja, vad säger man?

RSS 2.0