Bebis!

Nej inte jag, hallå vad tror ni....

*ler*

Det är J's kompis som "fått smått".
Världens sötaste lilla tös! Hon tittade skeptiskt på oss med sina stora blå när vi hälsade på i eftermiddags.
Raring!

 



Spädbarn är fascinerande. Allt är så litet på dem, naglarna, fingrarna o tårna.
Skulle ioförsig se lite lustigt ut om inte allt var litet. (Föreställer mig barnet med en jättestor tumme eller liknande hihi.) Nej men det är otroligt att allt finns där, i miniatyr.

____________________________________

Jag kan meddela att lussekatterna igår blev en F L O P P.
Jag glömde sockret.
Så nu pratar vi inte mer om det.
De blev i alla fall bra på bild.





Dagen spenderade jag o J med att snickra ihop ett lustigt litet pepparkakshus!
Det var riktigt skoj!
Slutresultatet blev väl lite vint o skevt, särskilt glasyren som skulle föreställa fönster *ehurm*.
Jag tror Hans o Greta hade traskat vidare...
Men va fasen, resan är målet, som J så klokt sa.
(Och resan sen, jag kan nämna att vi spillde brännhett socker på trägolvet som stelnade snabbare än ni hinner säga kvastskaft, men det gick att karva bort med en kniv och nu syns inte ett spår från den lilla fadäsen.)



Kom in, kom in i stugan min!

Jag kan knappt bärga mig tills imorgon när jag får öppna första luckan i min julkalender :)
På baksidan av den ska man hjälpa tomtefar att hitta vägen till julklapparna så jag misstänker att den är avsedd för barn. Men det bekommer mig inte.
Jag sörjer mer den dag jag inte har barnasinnet kvar.






Det är vad jag kallar en lyckad dag.

Jag, V o S gick o käkade på a' la Crepe på Söder igår.
Jisses så gott!
Trevligt var det också, vi satt där o surrade i.... dra mig baklänges, nästan fyra timmar! Vi hade stämt träff redan klockan fem.

Sedan gick vi på bio o såg "Lornas Tystnad".
Helt klart sevärd film, men inte alls lika bra som "Låt den rätte komma in" som vi såg för några veckor sedan.

 

Finfin äppelcider från Normandie! Passar väldigt bra till crêpes.

V med en gigantisk crêpe.  

    Suddig bild på S o mig....

_________________________

Vaknade i morse utan väckarens "hjälp" - eller snarare stjälp. (<--- Hjälp mig vad detta ord är fult.)
Sträckte ut mig som en katt... 
- Åååh himmel vad jag älskar lördagsmornar!
Två hela dagar av ledighet ligger framför en.

Låg och läste en halvtimme, tills magen började knorra...
Tog en lång, varm dusch...
...satte på kaffe...
...kokade ägg...
...plockade upp DN i hallen....
*gäsp gäsp*
Wiii vad underbart!

Det blev en lååång frukost, sedan satte jag mig i fåtöljen för att lusläsa kulturdelen...blev en o en annan påtår också hihi.
Plockade upp stickningen och stickade klart mammas julklapp :) (Bli inte så nyfiken nu kära mor :)
Satte på en gammal skiva jag inte lyssnat på på länge.

Det är vad jag kallar en lyckad dag. Att bara få göra det man vill och behagar.
Lugn och ro.

Eller som någon klok person sa: Det är de små stunderna som gör det.
Det är det verkligen.
Det är en konst att inte längta bort hela tiden. Till något annat, bättre som väntar runt hörnet.

Så.
Nu ska jag njuta av mina nybakade lussebullar o lite glögg.
Sedan kommer J.
Vi ska laga fisk/saffransoppa, dricka vin och ha spelkväll.
Ikväll är det banne mig TV-förbud! Det är så lätt hänt att man slår på dumburken av gammal vana. Istället för att njuta av varandras sällskap.
Med andra ord, han ska få spö i Carcassone hehehe...



Trevlig lördagkväll allihopa!!

















Ahhh...

......helg!

Kvällen ska spenderas med bio och middag med mina bästisar V och S.Kan det bli bättre?

I övrigt har jag väldigt få planer för helgen. Skönt!
Baka lussekatter, göra pepparkakshus och bara mysa!
Oh jo, vi ska hälsa på en bebis också. J's kompis har fått en liten tjej.
Förslag på present någon??

Men no vareväl ändå guuu förbannat.


Jag hade ett "mission" idag efter jobbet - att inhandla en ljusstake och en julstjärna inför första advent på söndag.
Ljusstake och julstjärna, hur svårt kan det vara?
Åkte raka spåret till Lagerhaus vid Stureplan efter jobbet. Där hade de en maaaassa pryttslar o prylar. Super!

Trettio minuter senare kom jag ut ur affären, 421 spänn fattigare och UTAN ljusstake och julstjärna.

Bra jobbat!

Det blev istället tre stycken "tjockisljus" (ett ljus såg ut som en snöboll, hihi), ett ljusfat, en ljusstake att ha i hallen, en Frank Sinatra-skiva med julmusik (!), lite julpynt , glöggmuggar och några små tomtar.

Jaja, lite julmys ska man väl ändå få till....

 Tjockisljus 1 och 2

Tjockisljus 3   


 Hitta tomten! :)


Bilder från en ganska vanlig dag.

Morgon. På väg till jobbet.





Dag. Kontoret. Det är jag o mina rättsutredningar. Inte så hemtrevligt?
Nåja. Jag hade en blomma men den tog livet av sig.





Ute är det snöstorm. Men i mitt kontor är det varmt, lugnt och tyst..... Det är bara jag o min kaffekopp.





Kväll. Middag med J på Karlaplan.





Kväll. Stand-up comedy på Norra Brunn med Babben Larsson. Hon är förj-a rolig.
Blev en trevlig kväll med öl o mycket skratt!




_   _   _  _   _   _   _   _  _


Ikväll har jag varit hemma.
Så skönt!
Har inte spenderat så mycket tid i min lya den senaste veckan så jag myser...
Sitter här med en tekopp och en hög med räkningar som ska betalas. (Mindre kul.)

Imorgon efter jobbet ska jag på stan o köpa julpynt. Jag har inget sånt överhuvudtaget! Har inte direkt prioriterat sådana vuxna saker de senaste åren *ehurm*

Men nu har man ju jobb och alldeles eget boende så nu blir det ändring med det!

Prio blir väl en ljusstake o lite röda band att knyta runt apelsiner och sätta kryddnejlikor i. Äh sedan räcker det, någon måtta får det vara på vuxenskapet. Det behövs ju egentligen bara lite glögg & pepparkakor så är jag all set för Första Advent på söndag!

Jingle bells!












Höjden av vämjelse.

Idag har jag sett två personer som pratade med mat i munnen (!) och ett par som stod och grovhånglade på tunnelbanan.
Usch!
Jag anser mig vara i min fulla rätt att slippa se insidan av folks munnar. I synnerhet om dessa munnar innehåller tuggad mat eller någon annans tunga! Keep it shut goddammit!

________________________________


I övrigt är jag på mycket gott humör idag på grund av följande anledningar:
- Bara 18 arbetsdagar kvar till julledighet i Pite!
- Snön ligger fortfarande kvar. Det ser ut som en saga!
- Ikväll ska jag o J äta middag på vårt stamställe Ramen Kimama på Norrmalm, sedan ska vi på Norra Brunn o se stand-up show med bl.a. Babben Larsson.

Tjoho så skönt att slippa dumburken för en kväll, komma ut ett slag o vara lite kulturell.
Imorgon är det ju Bonde söker fru, då är det klart att man måste hålla sig hemma i stugan :)
Heja Magnus! Släpp ur dig fler grodor är du snäll, det är ju hela behållningen av programmet.

"Det stod ju inte direkt BH-storlekar i breven"
Magnus innan speeddejterna

"Först tyckte jag att du var lite mer knubbig än vad jag räknat med från fotografierna, men jag tycker att du har växt. Du tillhör favoriterna snart igen"
Magnus till Linn på gruppdejten

"Det är det sista de ska se innan de går och lägger sig. De ska få en känsla för hur det är att ligga bredvid mig"
Magnus om att han ställt ut foton vid sängarna

"Hon kanske inte platsar i Playboy (men jag skiter i Playboy)"
Magnus om Linn

_____________________________

Saker att glädjas åt en snöstormig dag.

Det var snökaos ute i morse när jag vaknade. Som det virvlade och blåste utanför mitt fönster! Lite mysigt var det allt.
Tills jag slog på TV-nyheterna och fick se de sedvanliga bilderna på Sthlms-trafiken som står stilla bland höga snövallar.


Ånej.
Det OCH måndagsmorgon.

Jag ville verkligen bara ligga kvar i sängen....


Mitt inköp av s.k. "curlingkängor" förra månaden kom alltså väl till pass idag. Oh så gosigt med ullfodrade dojor med tjocka sulor som inte släpper in en enda snöflinga! Dom är inte alltför snygga, men fasen så varma. Och med varma fötter förblir det goda humöret intakt. Så gott humör man nu kan ha en måndagmorgon med snökaos....


Under frukosten förberedde jag mig mentalt på världens trafikstockningar på väg till jobbet. Men icke! Det stod inte mer folk än vanligt på perrongen och jag fick sittplats på en gång.

Jag hade alltså ingenting att klaga på, för varma fötter hade jag ju också.

Det riktigt kliade i mina händer när jag såg den vita, fina snön på vägen från tuben till jobbet.
Ville bara krama en boll och kasta i nyllet på första bästa som gick förbi. Men jag visste inte om det skulle uppskattas så jag avstod.


När jag kom till jobbet fick jag veta att min sökta julledighet beviljats. Hela!

Prisa staten, jag får 2 ½ veckas ledighet i sträck men behöver bara plocka ut fyra semesterdagar!! (De andra dagarna har vi nämligen arbetat in under året genom att lägga på några minuter om dagen. *flin*)


Gött mos.


Och nu är det snart december och dags att koka knäck, baka pepparkakshus och dricka glögg.

Till råga på allt är det lön imorgon!

Nej detta måste firas med något gott till middag!





Mina uuunderbara brudar!

Födelsedagsfest hos söta lilla S igår.
Alla de gamla Uppsala/Sydamerikabrudarna var där!
We go waaaay back, som man brukar säga.
Det händer inte ofta att alla är samlade, trots att vi alla bor och jobbar i Sthlm sedan något år tillbaka.

Tänk att vi känt varandra så länge nu... usch nu blir jag lite rörd.
Jag vet att vi kommer att vara de bästa av vänner för resten av livet, och jag är så tacksam för det. Vi har så otroligt kul ihop.

ÄLSKAR ER!!!



 
K, J och U i köket


 
Brudarna samlade i vardagsrummet efter ett styrkeprov/fiskedamm i badrummet 
(den fick igång folk minsann!:))



J och K i hallen



I, C och K i köket


Idag har det varit vackert väder.
Kunde inte låta bli att le när jag åkte hem till Enskede från J.
Strålande sol, blå himmel, barn med pulkor och skottande föräldrar.
Som hemma!
*ler*
Snö gör mig så himla glad.
Måtte den bara ligga kvar, sådär vit o fin och oskyldig....

Dagen var som gjord för brödbak, promenad i solskenet och en god bok!







Normer och hatbrott.

För någon dag sedan såg jag ett jättebra program på SVT.
Jag vet inte vad programmet hette eller exakt när det gick. Jag hamnade mitt i det av ren slump.

Det var en ung kille som föreläste för/höll en dialog med en högstadieklass.
Det handlade om normer.
Vad är normer?
Och vad händer om man bryter mot dessa normer? Dessa osynliga koder som talar om för oss hur vi förväntas vara?

Ungdomarna var väldigt delaktiga i diskussionen. Han skrev ned allt de sa på tavlan, höll igång deras intresse, ställde relevanta frågor, fick dem att ifrågasätta sitt sätt att tänka.

"Ett par har precis fött barn. Några vänner ska besöka dem på BB. De har fått en son, så de köper.... vad?"
"En leksaksbil", svarar någon.
Han skriver upp det på tavlan tillsammans med andra exempel på typiskt pojkiga saker.
"Och om de har fått en dotter, vad köper de då?
"En docka!"
osv...

Efter en stund hade han skrivit ned hela Kalle respektive Lisas uppväxt och hur den hela tiden präglats av normer.

"Om Kalle kommer till skolan en dag i kjol, hur reagerar hans klasskamrater då?"
-någon skrattar till-
-tystnad-

"Skrattar ni?"

__________________________________

Jag tänkte "wow, den där killen borde resa landet runt och föreläsa för varenda högstadieklass i landet".

Han fick det att låta så enkelt.
Budskapet var solklart.
Eliminera normerna.
Varför?
Jo, för så länge det finns normer så kommer det att finnas hatbrott.
De som bryter mot normerna - eller helt enkelt befinner sig utanför den trånga rutan för omgivningens tysta godkännande - kan nämligen råka riktigt illa ut.
De riskerar inte "bara" att bli mobbade och slagna utan till och med mördade för sitt utseende, sin sexuella läggning, sin hudfärg,  etc.
Och om konsekvenserna kan bli så ödesdigra - vad ska vi då med normer till?
Steg 1 är att synliggöra dessa normer.
Steg 2 att ifrågasätta dem DAGLIGEN.


_______________________________________________


Döm om min förvåning när jag idag såg denna kille i tunnelbanan idag.
Jag såg honom gå förbi och tänkte gå fram till honom och tala om för honom hur bra jag tyckte att han var.
Bara för att göra honom glad. Få honom att känna sig uppskattad och viktig.
Han gör ett riktigt bra grej!
Men han försvann i folkvimlet, gick åt ett annat håll....
Så jag åkte hem, men jag fortsätte tänka på honom medan vi susade genom det snötäckta landskapet.
Tänkte att jag kan åtminstone skriva ett inlägg om det, så kanske, kanske han läser det.

  

PS. Måste tacka för alla snälla komplinger jag får av folk som läser bloggen.
Det gör mig jätteglad att höra att den är beroendeframkallande och mysig etc.
Den är beroendeframkallande för mig med!
Jag får så många konstiga tankar varenda dag som jag vill skriva ned. Hinner bara med att skriva ned en bråkdel. Om inte för andra så för mig själv. Det är bara kul att någon annan är intresserad av att läsa dem! Så tack.


Den ömhet jag är värd.

När jag kom hem till J på Karlaplan från jobbet igår hade han fixat:
- teaterbiljetter
- vitt vin och
- ingredienser till risotto.


!!!!!!!!!!



Vi tog först en snabb macka och traskade sedan iväg till Elverket, 5 min gångväg härifrån.

    

Där såg vi pjäsen "Den ömhet jag är värd", av Peter Birro med Börje Ahlstedt (Ronjas pappa damn it! ), Ola Rapace (Tusenbröder, Anna Pihl och Wallander-filmerna) och Livia Millhagen (filmen Miffo och Den allvarsamma leken på Stockholms Stadsteater).
 


Det var 1,5 timmes rått, gripande drama.
Brutalt och fängslande.
Riktigt bra!

Sedan gick vi hem och lagade risotto.
Och lite vitt vin till...

 

Vilken kväll!
Och vilken karl jag har som hade ordnat det!
Den ömheten tycker han att jag är värd.

:)

Fimpsamlare.

Världens bästa Nysa ringde just!
En gammal pitevän som bott i Uppsala under alla år vi pluggat där.
Förut var han med i Måndagmiddagsgänget men nu har den ju "flyttat" --- bytt både dag och stad!
Han är alltid lika glad. Lättsam, skämtsam och trevlig. En riktig hyvens kille, hihi. (Stilig är han också, så alla singeltjejer: hör av er! Hehehe.)
Det ska verkligen bli kul att åka till Uppsala nästa helg & fira hans födelsedag!

Ikväll tonar jag håret.
(N avslutade förresten samtalet med "nu får du gå o skölja ur färgen så det inte ser helt förjävligt ut!")

Tänk att jag hunnit med att storhandla på Ica, laga middag och äta den, diska, stryka en kjol till imorgon och sätta färg i håret och klockan är inte ens åtta!
Nu ska jag titta på en film, "Junebug", och knöla i mig Ahlgrens bilar.
Mums!


_________________________

Igår såg jag en onykter, krumbuktig man på Gullmarsplan.
Han gick och plockade upp fimpar som låg på marken. De som hade en stump kvar att röka på...
Han gick med böjd rygg och samlade dem i handen.
Jag kunde dra tre slutsatser. Att han var:
- nikotinberoende
- fattig och
- icke bakterierädd

Stackaren.
Tragiskt var ordet...

Förnimmelse av död.


Kom att tänka på en lustig sak som hände på jobbet idag.
Jag åt en matlåda som J lagat.
Köttfärssås.
Jättebra lagad - inget fel på matlagningen alltså.
Jag skådar inte given häst i mun.
Men till saken hör att jag inte ätit kött i det formatet på länge. Den senaste tiden har jag börjat köpa quornfärs istället, för att jag kan. (Av såväl djur- som miljöskäl.) Det smakar inte så annorlunda!
Därför uppstod en enormt konstig känsla när jag åt köttfärsen.
Jag upplevde smaken av kött som underlig.
Vad i hela....
Det smakade djur.

Jag kan inte nog framhärda att det hade inget med J's matlagningsförmåga att göra.
Det kändes bara så himla, himla skumt.

Nej nu ska jag iväg till V på söder.
Kanske dricka te men alldeles säkert surra en massa.
Förmodligen om pojkar och jobb. Det brukar bli så!










Plocka äpplen på Friskis.

Ännu en måndagmiddag till ända.
Lika mätt som vanligt. Denna gång känns det som om jag svalt en virknål varje gång jag tar ett djupt andetag.
(Dagens i-landsproblem tyckte mina vänner. Jag är nog beredd att hålla med.)

Jag provtränade på Friskis & Svettis idag.
"Jympa med J".
Bensträck och upp å ploooocka äpplen. Å hej o hå!

Fy faen vad tråkigt.
Jag fick upp pulsen ganska bra under totalt ca 20 min på en timme. Och då är jag ändå relativt otränad.
Resten bestod av uppvärmning (typ jogga runt i salen) + nedvarvning (stretchning, ligga på en matta o lyssna på vattenfallsmusik).

Jag menar, kom igen!! Visst, det finns väl pass för alla, men... näe. Jag tränade på Friskis hösten 2006 i Uppsala. Nu minns jag hur tråkigt jag tyckte det var.

Jag behöver en boll att jaga. Eller pass med bra, pumpande musik, inte gamla schlager man knappt känner igen, från -82. Det kanske blir Sats istället. De ska visst ha mer givande pass, bra musik, schyssta styrkeanläggningar, fräschare omklädningsrum och inte lika trångt.... men mkt dyrare å andra sidan.
Hm. Tål att tänkas på.

Nej nu ska jag gå o lägga mig och drömma om marängsviss. (Schwisch? Sviss?)

En pitepalt gör nog susen.


Ibland kan vägen kännas lång och mödosam.
Exempelvis när man får hem ett brev där det står att beräknat pensionsdatum är den 1 mars 2046.

Jaja.
Det är bara att jobba på...!

Tillbaka i Sthlm och det känns lite tungt just nu. 
Önskar att det vore första advent så man fick äta lussekatter, dricka glögg, doppa pepparkakor i mjölk och spela gräslig julmusik.
(Nej Ica - än är det för tidigt.)

Helgen i Pite gick så snabbt. Alldeles för snabbt.
För att se det från den positiva sidan så hann jag i alla fall med det jag ville. Och lite mer därtill!
Känner mig nöjd med helgen.
Och om bara fem veckor till så är det julledigt, och två veckor till uppe i Pite!

_______________________________

Snart kommer J hit. Ska bjuda honom på lite palt jag fick med mig hemifrån.
Mmmm, smält smör och mammas lingonsylt.
Då kommer nog mitt goda humör tillbaka!
Kanske en kvällspromenad på det.
(I wish! Inte när schwiiimen satt klorna i en.)

Tjing!










Tillbaka till Stockholm.

"Var har du köpt de där örhängena? De var fina. Du ser ut som... som... en drottning."

Min 6-årige systerson sa detta till mig igår kväll.
Jag höll på att smälta.
____________________________________________________________

Jag har egentligen inget emot att återvända till Stockholm ikväll.
Trivs så bra i närheten av J, mina bästa vänner, i lägenheten, med jobbet.
Det är att åka härifrån som känns lika vemodigt som vanligt.
Min familj bor ju här.

När jag anlände i torsdags blev det middag hos mam & pap, sedan var det raka spåret till syrran och pojkarna.
Konstaterade snabbt att N hade hunnit växa om mig sedan i somras.
"Vaa!!! Ställ dig mot min rygg, är det sant?"
Vi snackar ca 3 cm på 3 månader.
Min lilla plutt, som jag bytt blöjor på, kelat med, motvilligt snutit när snoret hängt i trådar från snoken och matat med sked. "Brum brum, här kommer ett flygplan lastat med jättegott potatismoooooss!"
Han är nu längre än mig.
Och E, som alltid varit min lilla kelgris o suttit i mitt knä så fort tillfälle gavs, han ryms knappt där längre. Istället fick han luta sig mot mig när vi såg film, medan jag kliade honom i håret. (Men det var också mys!)
Minstingen G, den lille kvicktänkte och omtänksamme tuffingen som inte är rädd för något, hade hunnit få tre tjejer på halsen på förskolan sedan senast.

"De är inte kära i mig - de ÄLSKAR MIG" konstaterade han torrt och suckade djupt när jag frågade hur det kändes. 

Kort och gott:
De växer, det sker saker i deras liv, och fort går det.
Jag vill inte vara 100 mil bort under tiden.




Små injektioner av lycka.

Några smakprov på vad jag hunnit med på två dagar:

 Hämtat lillkillen på förskolan.

Tillverkat födelsedagskort till syster.

 

 Spelat spel.

Det är verkligen full rulle som gäller när man är hemma. Blev två vändor på stan igår, träffade på en hel del bekanta ansikten. (Stannade ungefär var 40:e meter.)

Har även hunnit med två besök hos mormor, födelsedagsmiddag hos syrran (fondue!), druckit vin o surrat, träffat kusiner & mostrar...
Nu ska vi basta i vår utomhusbastu, sedan käka pappas hemmagjorda lasagne. Ikväll blir det att hyra film. Imorgon palt.

!!!!!

Inga bekymmer.
Man är lycklig var dag.




Rimfrost i Pite vs. slask i Sthlm.

De som känner mig och vet att jag har för avsikt att flytta till Pite någon gång i framtiden, ställer ofta frågan:
- "Men varför? Det är ju så mörkt däruppe.... jag skulle bli så deprimerad!!"

Igår flög jag hem.
Sitter nu och skriver på mammas o pappas dator (som är så långsam att man vill skära sig) och gör ett försök till att skriva ett litet blogginlägg innan dagens bravader sätter igång....

Svaret på frågan slog mig när planet var på väg ned för landning igår.
Jag satt och tittade ut genom flygplansfönstret, sådär fånigt småleende och nostalgisk som jag alltid är när jag kommer hem.
Norrskenet dansade på den mörkblå himlen. Fullmånen speglades i den räfflade vattenytan och mattades av på de ställen där det hunnit blivit en hinna på vattnet.
Isen är på väg att sätta sig. Och jag kunde från planet se exakt var. Läckert.
Det var bara skog så långt ögat nådde. Med undantag för Luleås orangea stadsljus och en liten fabrik som släppte ifrån sig rökpuffar.
Stillhet.
Tystnad.
Det är ju här man får ro att vara sig själv.
Det är ju faktiskt precis så.
(Som Norrlands Guld-reklamen också tydligt säger.)

"Därnere" (läs: Stockholm) är det så mycket annat som pockar på och stör, skymmer det viktiga.
Ytlighet & pretantioner framförallt. Det är framförallt din karriär och dina kläder som säger vem du är.
Man märker det inte då, när man är mitt inne i det. Men när man kommer hem blir kontrasten tydlig.

Här skiter folk i din karriär. (Har du jobb? Kul!) Och vi ska inte tala om kläder....
Det som återstår är i princip din familj, dina vänner och du.
Inget annat spelar någon roll.

När vi sedan landat och pappa körde hem mig genom tallskogen, så stod det mig ännu tydligare när jag såg rimfrosten på träden och starka jul- och myskänslor sköljde över mig.

Nog är det väl fan så mycket mer deprimerande med ett enda ihållande regn-dimma-slask-blask i sex månader (med undantag för någon veckas snö när all kollektivtrafik står stilla) än det här?!

Så jävla vackert!
(Och fungerande plogbilar!)
Men framförallt inte alls lika mörkt och dystert som det Stockholm jag lämnade, eftersom den vita frosten på trädens kvistar lyser upp hela tillvaron.

Rimfrost, snö, och så lite norrsken och piteanda på det, så är saken biff.
Där har ni kuren mot er höst- och vinterdepression som ni läser om varje dag, alla Metrobläddrande, tunnelbaneträngandes storstadsbor med andan i halsen, kaffemuggen i ena handen o mobilen i den andra.

Testa någon gång innan du uttalar dig om hur deprimerande det måste vara.

Vad är du rädd för att hitta?
Dig själv?






Foto: Torbjörn Lövgren


Dejtingproblem?

Vissa tänker för mycket.
Andra tänker för lite.
Jag pratar om dejting.
Denna snåriga djungel av oskrivna regler för hur man ska bete sig, hur man ska tolka en persons beteende, osv.
Några av mina tjejkompisar är ute i dejtingdjungeln med lie och myggolja. Vissa kämpar sig fram, måna om att inte förbli singlar så länge till, medan andra tar det lungan och skiter i vad som händer. Tar det som det kommer.

Jag älskar att ta del av deras historier, ge tips o hjälp med att tolka etc.
Det är skitkul! (När det inte handlar om en själv - då är man nog mest nervös.)

___________________________


Jag tycker det är enormt intressant med alla dessa oskrivna regler som vissa följer stenhårt, andra inte.
När ska man exempelvis höra av sig? Där finns den s.k. "tredagarsregeln". Det vill säga; har man inte hört av sig inom tre dagar är man inte intresserad.
Så lyder "koden".
Om man däremot hör av sig för fort kan man anses vara för "på".
Då riskerar man att skrämma den andra personen, verka för desperat. Det är inte attraktivt för vissa.
Stöter man på en som är lika obrydd som en själv kan man dock ha tur.
Då spelar det ingen roll när man hör av sig.
Men alla vågar inte lita på det. De har försökt, och blivit brända.
Toast, gone.
Därför är tre dagar den ultimata tidpunkten, sägs det.... Om man inte vill riskera att verka det ena, eller det andra.

Jag kan tycka att det är lite fånigt med alla dessa regler, även om jag förstår dem som försökt skita i dem, skrämt bort killar och därför gör allt för att hålla sig till reglerna. Håller sig fast vid dem som en skeppsbruten vid en livboj. Det är säkrast så. 

Jag har vissa väninnor som är lite "heta på gröten" ibland, när det kommer till dejtande.
De skiter i spelet och får därmed ibland betala priset. Killen lägger benen på ryggen. Ofta kanske det är lika bra, han var väl inte redo då, men ibland vete tusan. 

Idag fick jag ett sms av min väninna som dejtar en grabb. Hon känner sig redo att göra ett officiellt förhållande av det hela efter två-tre veckors dejtande. För att hon är redo. Hon frågar honom därför, men han tvekar, säger att han vill bli kär på riktigt först, vilket gör henne osäker och hon känner sig "needy", så då backar hon i sin tur....och så är karusellen igång.

Det kanske låter tufft men jag gav henne tipset att relaxa lite... Ta det som det kommer. Inte vara så ivrig att sätta etikett på deras relation. Det faktum att han tvekar kan bero på så mycket annat än känslor. Alla har olika förutsättningar,  olika erfarenheter av relationer och kärlek. För vissa kan det handla om osäkerhet eller rädsla för att ge sig in i en parrelation (igen). Medan det finns andra som med glädje kastar sig in i nya relationer innan de fått riktigt djupa känslor, för känslorna kommer kanske senare? I annat fall är det väl bara att göra slut? Inte hela världen.

Det faktum att man inte vill kalla sig pojkvän/flickvän behöver därför inte per automatik betyda att man inte är kär.

Så mitt tips till alla i den frustrerade situationen är att bara umgås, bli kär (eller inte), men framförallt skit i etiketterna, i alla fall till en början!
Tolka beteende istället för enbart ord.
Tycker han om dig så märks det.
Det kommer att ordna sig till slut. Förlita dig till det.
Det är läskigt.
Men kärleken är läskig....


Mätt.

Idag har jag ätit. Och ätit. Och ätit.

Varit på kurs hela dagen och de GÖDDE OSS. 

Frukost, lunch, eftermiddagsbuffé (!?), middag... och sen var det dags för måndagmiddag hos M!
Dagens i-landsproblem, jag får för mycket mat.
Kändes inte hälsosamt att trycka i sig sådana mängder, kan jag säga...




 

Wall-E!

Igår såg vi den animerade filmen Wall-E med J's söta systersöner.



Vi köpte brända mandlar innan filmen. L brände sig på läppen.

Jag tycker det är lustigt att de kallas brända mandlar.
Varför inte "rostade mandlar" el. dyl?
Tänk om man skulle få för sig att sälja "bränt bröd". Skulle det också sälja?

Filmen var iaf helt klart sevärd. Den lille roboten Wall- E påminde lite om ET.
Så söt och bedårande.
Man kan väl säga att filmen handlade om kärlek och ensamhet, men framförallt fick filmskaparna med ett par moraliska budskap. De målade kort och gott upp en bild av vart vi är på väg om vi fortsätter på den väg vi börjat vandra....
(Nyckelorden var fetma, miljöförstöring, lathet m.m.) En liten spark i ändan på västvärldens kultur, kortsiktiga levnadssätt och materialistiska tankegångar. Bra och tänkvärt för både barn o vuxna! Skitbra med andra ord.

Jag såg dock reklam för en film som jag absolut inte vill se.

"Chihahuan från Beverly Hills"
På filmaffischen stod också "Alla skäller på svenska" och "liten men tuff".
*suck*
Bara för att man gör film för barn behöver man väl inte sätta rekord i töntiga filmideér och titlar?!




Nu ska jag göra korvstroganoff!!


En dansant afton!

Det var riktigt trevligt igår!

Det kom lagom mycket folk (inte för få så festen aldrig kommer igång, och inte för många så det blir opersonligt).

Jag bjöd på mycket uppskattade hallonmojitos!
En kille sa till och med att det var den godaste drinken han någonsin druckit! :) Inte alls svårt, man blandar bara krossade hallon med mynta, sockerlag, rom (jag använde bacardi razz), krossad is och tonic water. Voilá!

Vid 23.30-tiden tog vi en taxi till Marie Laveau, som har en klubb i källaren, Bangers N´ Mash. Dansade oss svettiga och slappade i sofforna till 2-tiden när vi kastade in handduken o gick hem. Mycket nöjda med kvällen kan jag tillägga!

Sov på Karlaplan. Vaknade och var relativt pigg trots nattens dansande! Nu har vi just ätit äggröra, tittar på Scrubs o väntar på att gå iväg på biomatiné med J's syskonbarn, Wall E.

Skönt med en riktig slapparsöndag!

Förberedelser...

Ikväll ska jag ha inflyttningsfest, till mina grannars stora förtret.

Jag älskar att ha fest!!
Det innebär att JAG får välja vilka som ska komma, med andra ord behöver jag inte känna det där pinsamma ögonblicket när man kliver in i ett rum o alla glor på en med en öl i handen.
Och det vanliga Dilemmat som följer: Hm, ska jag gå laget runt o hälsa på var och en?
Nej det blir ett  "heeej alla".
*Vink vink* o ett stelt leende.
Urk. Ibland känner jag mig så osocial som inte orkar bemöda mig att lära känna nya människor.
Jag har redan så många vänner.
Vill hellre bara umgås med dem.
Då kan man gå rakt på det väsentliga i umgänget och inte ödsla tid på att prata om vad man gör, hur länge men bott här o där etc.
Får man säga så?
Det är i vilket fall mycket trevligare att själv ordna festen när man är i en sådan period.

''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

Jag har bjudit mina bästa vänner, det vill säga tjejerna (=juristbrudarna), piteborna och KKV:arna. J är ju självskriven.
Piteborna o tjejerna har redan träffats under åren i Uppsala, de flesta iaf.
Desto roligare blir det att föra samman dem med KKV:arna E, E och K.
Om jag tycker om alla, tycker de då om varann?
Det ska bli intressant att se.

Den gemensamma nämnaren för alla bjudna på denna fest är i allafall JAG!
Kan det bli bättre? Hihi.

'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

 Som festfixare känner jag dock en del motkrav:

- ordna med välkomstdrinkar/bål

- fixa bra musik.
Jag har gjort världens längsta låttlista med musik som jag tror de flesta gillar.
(Nej ok, helt ärligt, jag har tagit musik JAG gillar. Ännu en fördel med att hålla festen. Hehe.)

- luska ut i förväg vart vi ska gå.
Jag har skrivit ned tre klubbar som verkar bra.
Går efter åldersgräns (minst 23) hur mycket inträde det är (gränsen går vid 150 spänn), öppettider (får inte stänga kl 1!) och vilken sorts musik de spelar (och jag känner för att dansa så det blir nog house/elektro/pop).


Blir inga snittar.
Jag är inte så vuxen, dessutom är jag lat.
Det blir bag in box, drinkar och chips istället.
 
Så så.
Nu måste jag hoppa på hojen och iväg o handla!!
Uppdaterar med bilder o skandalrapporter imorgon!


En lyckad fredagkväll.

Hemma efter en after work med P och hennes vänner, alla från Pite.
Härligt att gå ut på en opretantiös middag, öl och trevligt sällskap.
Söder är perfekt för ändamålet.
Och att alla var från Pite! Det är bara då man kan få höra meningar som; "ja vi käka indiskt, jag har aldri pröva de. Å int sushi heller!", "åsså hedd'ja han där".

"He" är för övrigt världens bästa verb som inte har någon motsvarighet i den "RIKTIGA SVENSKAN" (som J brukar säga med jämna mellanrum).

"He" = "sätta, ställa, lägga", för er oinvigda.
Jämför gärna med engelskans "put".

Vars ska jag he(eeee) hejn? (Snöööre inne sopkasta.)
Ett enkelt och användbart ord.
Man ska it tjorv dell he! (OBS! Här betyder "he", DET. Uttalas med kort e".)
*ler*

___________________________

Hemma och klockan är bara 20.47. Hinner med lite Idol OCH soffmys innan läggdags. Vilken lyckad fredagkväll!

Och som jag ska sova!
Finns det någon bättre känsla än att ha jobbat en hel vecka o gå o lägga sig med vetskapen att man får soooova ut dagen därpå... aaaah.
 
Jag säger som Puh:
"Fastän det är väldigt gott att äta honung (jämför: få sova) så finns det ett ögonblick alldeles innan man äter den (somnar) som nästan är ännu bättre."


Nöjd och något fundersam.

Måste få uttrycka glädje över mitt jobb.
Jag känner mig så jävla nöjd.

Trodde aldrig jag skulle trivas så bra som jag gör. Får känna mig SMART, kompetent och behövd på jobbet.

Vilket skryt, men det skiter jag i!

Det är grymt!

Eget kontor, trevliga kollegor, ingen som kollar när man kommer .... man bara tar sitt kaffe o går in på sitt rum o gräver ned sig i intressanta rättsutredningar (jo, faktiskt!), tills det är fika.
Pling!
Passar mig PERFEKT!

_____________________________



Om jag någon gång skulle fundera på att flytta hem *ehurm* så vete f-n var jag skulle jobba.

Var?
Man vill ju känna sig någorlunda oersättlig, och få användning för sin utbildning.
Intressant ska det ju vara också.

Hur ska det gå?


Sleepy hollow?

Det kändes lite motigt imorse när jag skulle till jobbet...




Är du en härskare?

Tillbaka från Måndagmiddagen, mätt o belåten.

Vi pratade bl.a. om härskarteknikerna.

Jag tror mig nämligen ha blivit utsatt för några av dem. (Vem har inte det?) 

Så sent som idag uppstod en situation där jag inte riktigt kunde sätta fingret på vad det var jag kände, ett vagt obehag.... tills det slog mig.

X osynliggör mig!

Jag hade läst om detta någonstans... det kallas härskarteknik med ett finare namn.

Genom att ignorera någon i ett samtal, avbryta eller ta ögonkontakt med alla utom en i en grupp, kan man på ett väldigt effektivt sätt få någon att känna sig helt obetydlig.

Tänk dig själv. Du sitter i en grupp, ni för allihop ett samtal. Du försöker flika in något men en viss person ignorerar dig, avbryter dig och talar till gruppen. Personen ifråga tittar dock alla i ögonen utom just DIG när han/hon talar. Ingen annan märker något, det är subtilt, men du känner dig helt osynliggjord.  

Det handlar om social manipulation.

_____________________

Jag skulle tro att dessa härskartekniker sker helt utan att "utövaren" är medveten om det.
Ett som är säkert är i alla fall att det är nära förknippat med social status inom gruppen.
De som jobbat längre på en arbetsplats.
De som har bättre erfarenhet av något.
De som är äldre.
De som tror sig vara bättre på ett eller annat sätt?
Kort och gott; uppifrån och ned.
_____________________

De ursprungliga fem härskarteknikerna är som följer (myntade av socialpsykologen Berit Ås 1976):

1. Osynliggörande

Att tysta personer genom att ignorera dem. Exempel: Någon tar upp det du just sagt som om det vore en egen idé eller tar ordet trots att du just börjat prata. På ett möte börjar de andra skrapa med stolarna, bläddra i sina papper, viska eller gäspa när du får ordet.


2. Förlöjligande

Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Även att inför grupp anmärka på persons yttre är ett sätt. Exempel: En kollega skrattar åt ditt uttal och säger att du låter som en person i en kul tv-serie (när du hade något viktigt att säga).


3. Undanhållande av information

Att utestänga någon eller marginalisera dennes roll genom att undanhålla den väsentlig information. Exempel: Du förstår att dina kollegor haft ett möte där du borde ha varit med. Beslut som skulle fattas på ett möte har redan fattats tidigare i informella sammanhang, där inte alla berörda haft tillträde.


4. Dubbelbestraffning

Att försätta någon i en situation där personen nedvärderas och bestraffas oavsett vilket handlingsalternativ den väljer. Exempel: Du är noggrann med dina arbetsuppgifter. Då ser chefen det som om inget blir gjort. Om du snabbar på får du höra att du slarvar. En man beskylls för att inte ta ansvar för hem och barn, gör han det så beskrivs han som omanlig. En kvinna som väljer att vara hemma med sina barn före att gå på ett kvällsmöte betraktas som oseriös, går hon på mötet får hon höra att hon är en dålig mamma.


5. Påförande av skuld och skam

Att få någon att skämmas för sina egenskaper, eller att antyda att något de utsätts för är deras eget fel. Detta sker ofta genom en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning. Exempel: Trots att du inte informerats om det där mötet får du höra att du själv borde tagit reda på när det var. Ingen lyssnar på vad du säger på mötet och du känner att du uttryckt dig på ett dumt eller otydligt sätt. En kvinna/man som sextrakasseras har sig själv att skylla med tanke på det sätt som hon/han klär sig.


Måndagkväll + höst = hemmamys


Tog en promenad med J på Djurgården efter jobbet. Det var becksvart ute. Folk som sprang hade pannlampor. Det du syrran! Det är avancerad löpning.

Åt middag på Karlaplan med hans mor som är på tillfälligt besök i stan, sedan tog vi tuben hem till mig i Enskede.
Nu äter vi kladdkaka med vaniljglass, dricker te och ser på Aktuellt.

Jag trivs.

Synd om J bara, han har nack/axelspärr och kvider till varje gång han rör sig.

Gubbelubben.



En film som berör.

"Låt den rätte komma in".
Utan tvekan den bästa filmen jag sett på väldigt, väldigt, väldigt länge. Bra jobbat Tomas Alfredson.
Nu kan jag knappt bärga mig till att få läsa boken av John Ajvide Lindqvist som jag hört är otroligt bra.

Filmen var verkligen Fängslande. Vacker.
Vilket Foto!  
Vilka Skådespelare!
Vilken Miljö, Musik, Handling.
Vem kunde veta att en film om en 12-årig vampyr i en svensk stockholmsförort kunde bli en så bra story?
Kanske är det just det. Det oväntat skruvade.

Jag satt förmodligen och gapade under hela föreställningen.
Det kan jag emellertid inte veta, eftersom jag var totalt omedveten om mig själv, så fångad i filmen.
Tro mig när jag säger att detta är vår nästa stora filmexport.
Oscar-potential utan dess like.

Gå och se om ni inte gjort det redan!!



Här är trailern:


Bockarna Bruse.

Det är få saker som gör mig så upprörd som när yngre personer vägrar resa sig upp i tunnelbanan eller bussen när det kliver på människor som behöver sitta.

Det hände idag.

Jag stod i tunnelbanan när en äldre tant klev på. Hon stapplade fram mot sätena. Det handlade om sekunder innan tåget skulle dra iväg och hon behövde uppenbarligen hinna sätta sig innan dess.
Det fanns en plats ledig längst in i hörnet. Vem som helst kunde se att hon skulle få problem med att ta sig dit. Ynglingen som satt längst ut såg ut som en fågelholk och rörde sig inte ur fläcken.

"Res dig upp!" mimade jag argt och viftade demonstrativt med vanten i en uppåthävande rörelse.

Han satt kvar och såg om möjligt ännu dummare ut. Då uppmärksammade mannen som suttit med ryggen mot tanten hela situationen och sa "Oj, behöver Ni sitta?" och makade på sig.

Blickarna jag blixtrade iväg mot den där ohängde ynglingen var inte nådiga.
Vilket SPÅN. Ska det vara så svårt att fatta att man måste maka på sig och göra plats åt andra som behöver sitta? Förhoppningsvis skämdes han innerst inne och reser sig artigt upp nästa gång.

____________________________________________


Nåväl.

Gårdagkvällen var hemskt trevlig! Underbara människor, god mat, trevlig stämning. Vi började på Ciao Ciao på Bondegatan, det bar av hem till K för några vinglas, sedan till en trevlig bar ett kvarter bort. Tog några öl o satt o snackade om allt mellan himmel o jord.

Idag har jag fikat med K.
Jisses vad människor på stan! Vi gick in på ca fem fik på söder utan att hitta en sittplats. Tillslut fann vi ett mysigt hak där vi fick ett bord.

Nej nu ska jag sova en snutt, sedan kommer S hit.
Vi ska laga allhelgonamiddag och sedan bär det av till bion för att se "Låt den rätte komma in". Skräckfilm o Allhelgona hör liksom ihop!

Oh så trevligt!


____________________________________________


För övrigt har jag hemlängtan idag. Ringde hem o de satt alla o åt pizza på Pentryt, Allhelgonahelg o allt.
Jag ville bara skrika.
Vill vara där!!!
Men om två veckor åker jag hem.
Rackarns vad jag ska mysa, särskilt med pojkarna.
Mina sötnosar!!! Världens finaste ungar verkligen.
De måste brås på moster?

 Lilla bocken Bruse.

Mellanbocken Bruse.

Stora bocken Bruse.






RSS 2.0