Skynda dig så du hinner koppla av!

Borde gå igenom den där högen med papper som ligger o väntar. Det har jag tänkt göra i flera dagar nu.

Borde slänga in en tvätt. Nu när jag ändå är hemma.

Borde ringa till Comhem o kolla det där med abonnemanget.... Måste fan fixa det snart.

Borde stryka lite skjortor att ha på jobbet i veckan.

Borde laga mat så det räcker till några matlådor. Det vore skönt att ha det gjort.

Borde dra en sväng med dammsugaren. Börjar bli väl smuligt i köket nu va?

Borde baka lite bröd. Det börjar bli tomt i frysen och snart blir jästen gammal.

Borde gå o sopsortera, kassarna är så fulla nu och luktar lite unket. 

På vägen hem borde jag passa på att handla.

Och nu när det är söndag borde jag passa på att koppla av lite, ta det lugnt!

Men hur fan ska jag hinna med det?


_________________________________

Varför känner sig vissa människor mer stressade än andra?
Jag tror inte det beror på att de har mer att göra.

Jag tror det beror på att de saknar en förmåga att koppla bort alla "borden" och "måsten"
.
För alla har dem - vissa är bara totalt omedvetna om dem.

De stänger dörren om sig, låter stressen stå därute i trapphuset och gasta medan de själva sätter sig ned o läser DN's kulturbilaga, går ut i trädgården, äter ett äpple eller kollar på en bra film. De är ju lediga.
Tvätten kan vänta.
De vet att världen inte går under för att de inte dammsuger just idag.

Själv klarar jag av att göra annat, läsa, polemasa på härhemma, sticka lite på en toffla eller bara vara.
Men det krävs en hel del viljestyrka för det mesta.
Och tankarna finns där fortfarande. Borde, borde, borde.
Tankarna är svåra att styra över.

Idag hoppade jag på min röda hoj och trampade iväg till Skogskyrkogården.
Den platsen har någon sorts dragningskraft på mig som inte går att förklara.
Jag vet inte om det är doften av de fuktiga barren, de knallgula löven som nästan sprakar i solskenet eller de tusentals och åter tusentals gravstenarna som står där och lutar så oförsynt.
Det är bara en så fantastisk plats.
Förmodligen den vackraste platsen i hela Stockholm en solig höstdag som denna.
Ingen som stressar där inte.

För mig räcker det med att betrakta gravarna och tänka på alla som levt sina liv och nu ligger där i den kalla jorden.
Det får en verkligen att reflektera över tillvaron här på jorden.
All denna stress, vad ska den vara bra för?
Om hundra år ligger du där likafullt.
Då är det ingen som bryr sig om att du hann med så mycket den där söndagen i oktober 2008.




Så.
Nu ska jag greppa min bok, slå på en lugn skiva och lägga mig i soffan o läsa.
Kanske koka mig en kopp kaffe.
Sedan ska jag ge mig på korsordet i DN.
Gnaga på pennstumpen och lägga pannan i djupa veck.
Kanske pyssla med mina foton senare i eftermiddag.

För det är vad jag VILL spendera dagen med, och då ska jag baske mig göra det.
Jag ska försöka stänga de där stressfyllda tankarna ute.
Jag tänker inte öppna dörren när de knackar på.
Idag är jag orörbar.


 

Kommentarer
Postat av: Jennie & Norah

En snorsugare är en gudagåva,så det så :)



Du vet att mina skämt är helt otroligt bra va?

Inte undra på att lilltjejen skrattar.Hon tycker väl mamma är töntig :)



Hoppas allt är bra med dig!

Tycker vi ska styra upp en dejt nästa gång du är i Piteå?



Kramkram!

2008-10-12 @ 21:33:15
URL: http://jennieohlund.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0