Med näsan i någon annans armhåla....

.....fick jag av en släng av hemlängtan i morse på tuben.



Jag skiter i att det är början av oktober och har snöat i Arvidsjaur.
Drabbas man av 08-sjukan så gör man. (=Motsatsen till lappsjuka.)

Så....
När ska man flytta hem tro?
Älsklingen är ju helt med på noterna.
Inte nu, men om ett par år åtminstone.... (så var det ju bara det där med jobb....)

Jag längtar hem... en molande, bultande värk inombords.
Jag saknar att dela en vardag med Familjen.
Bo i Hemstaden Pite.

Och baksidan av myntet?
Kulturutbudet och allt som finns att göra här i Sthlm.
Ja, jo, men det kan jag möjligen tänka mig att vara utan, i alla fall om ett par år när det börjar bli dags att skaffa familj.
Då har man ändå inte tid att springa på Dramaten i tid o otid.
Näe, det är framförallt mina underbara vänner som håller mig kvar här.

Hur ska jag någonsin stå ut med en tillvaro utan dem?

"Man får nya vänner!" säger vissa.

Jovisst får man det.
Men inga är som MINA VÄNNER. Det är inte som att köpa ett par skor när man tröttnat på sina gamla.

Vi har känt varandra i 6-7 år nu, och i den första vuxna perioden i livet. Jag vill tro att denna period formar en för resten av livet. Man blir den man är tänkt att vara.

Vi gått igenom så mycket tillsammans. Gått universitet i Uppsala, rest ihop, fikat i tusentals timmar (leka amatörfilosofer är det bästa som finns), pluggat, festat, kollat på film, gråtit, skrattat, levt livet!
Vi kan prata om ALLT.
Och inte för att vara den skeptiske romantikern, men faktum är att killar har kommit och gått, medan vännerna bestått.

De vet exakt vad jag varit med om. De har hållit mig i handen under mina känslomässiga berg-och dalbanor.
I just det hänseendet känner de nog mig bäst av alla människor på jorden.
Jag har delat mina innersta känslor med dem.

Finns det många sådana i Pite?
Jag vet inte jag.

Så. Vi har en klockren Pest eller Kolera- situation.
En armhåla i näsan varje morgon + träffa familjen några veckor per år?
Eller:
Bo 90 mil ifrån mina bästa, bästa, bästa, bästa, bästa, bästa, bästa, bästa, bästa, bästa vänner.

???

Just nu är det inte aktuellt att besluta något.
Jag kan skjuta avgörandet på framtiden...
Men innerst inne vet jag att jag vill flytta hem. Någon dag.

Vänner eller inte.
Jag kan nog aldrig känna mig helt och hållet hemma här.


Kommentarer
Postat av: Eva & Lisa

Tack så mkt!! Både ja och nej, jag är damansvarig + att jag har spelat nån match i div 5 då de hade lite folk.. du vet man kan inte riktigt slita sig helt:) Petter spelar ju oxå så jag o Lisa gillar att vara o kolla på match:)



Hur leker livet i storstan då?

2008-10-07 @ 20:53:15
URL: http://evasvardsudd.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0