I goda vänners lag behövs ingen TV.

Hade mina urtrevliga KKV-kompisar här ikväll. De jag jobbade med på KKV i somras alltså. Vi som hade After Work i parken varje torsdag, drack GT hemma hos Karin de ljumma sommarkvällarna, gick ut och åt, fikade i timmar....

Jag utlovade te och mackor när jag bjöd dem för två veckor sedan.
När de var på väg fick jag nästan panik.
Ska jag bara bjuda på te och mackor?
När de anländer kommer de ha ätit middag precis, vad ska vi göra då? Jag kan ju inte duka upp mackorna o teét på en gång. Ska vi bara sitta där o glo?

Stod och diskade som bäst när jag hörde dem komma, gastandes o skrattandes i trapphuset.
I samma stund insåg jag att mina farhågor bara var svammel. Här behövs ingen film, ingen alkohol, ingen TV som slamrar i bakgrunden och tar död på all potentiell pinsam tystnad.

Såhär i efterhand kan jag bara konstatera att det var oavbrutet kackel hela kvällen.
(Man får knappt en syl i vädret i det där gänget.) 
Grova skämt och höga skratt blandat med tankar om livet och tillvaron i allmänhet.
Personliga råd beträffande vissa dilemman. De ger en ärliga och raka svar.
Så himla, himla underbara och opretantiösa människor.
Tänk att man kan ha så tur med arbetskollegor?!
Jag saknar dem...




Nej nu måste jag gå och diska fem små glas, fem små tallrikar, fem små skedar och fem små muggar.

Sedan är det bara till att krypa till kojs.

Finns det någon bättre stund på dagen än när man får krypa ned i den svala sängen och dra täcket över sig? Ligga med det precis under näsan, dra några djupa andetag och känna hur hela kroppen drar en suck av utmattning efter dagens bravader. "Aaaaahhh".

Jag har fönstret öppet. Det låter som om det regnar ute. Jag kommer nog att sova gott inatt.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0