Äppelpartaj!

J har köpt en himla fiffig grej. Ni kanske har sett en sådan förut men det hade inte jag!







Tag ett ordentligt tag och tryck till!


Då ska det se ut såhär.
Tryck lite till...


...och vips!


Färdigskivat äpple!



 <-- Bara att mumsa i sig!


Härlig helg!

Åh vilken trevlig helg det varit!

Fredag:
- drink och tvårättersmiddag med Joakim på Flickan på Gaffeln vid Odenplan.



En underbar liten restaurang med jättegod och prisvärd mat!

Lördag:
- softish hemma
- födelsedagsfika för Nysan på St.Eriksplan.

Grattis din gamling! Som du sa själv... nu är det bara ett år kvar....
Moahaha ;)

Sofia och Erik kom också, det var trevligt! Tyvärr har jag ingen bild på dem utan bara på den här filuren som apar sig:


- sedan våldgästade vi Vida på Fridhemsplan och fick oss lite te...
- innan vi begav oss till 30-årsfest i Fredhäll - massa trevligt folk, god mat och härlig stämning.

Söndag:
- *gäsp* och lång frukost.
- promenad i solskenet.


Lidingöbron.


- följt av städning och julpyntande.




Med stor precision hänger han upp "pollerna".

Et voilá!

Blev det för mycket?


Titta på den stora smidesljusstaken vi fått av J's mor & far. Är den inte ståtlig så säg?
Med Staffan som vattnar sina fem fålar därunder.


Finns det något bättre än att tända en massa ljus och slå sig ned i fåtöljen med en god bok när det är riktigt grått och ruskigt ute??

- sedan drack vi årets första glögg i soffan.
Julstämning? Njae... men snudd på. En snöstorm skulle nog göra susen!




Mys!




Sällskap på hemmafronten.

Ikväll har jag lagat middag till Världens Bästa Vida. Vi har surrat, ätit choklad och tittat på en riktigt usel rulle: Bröllopsduellen. Se inte den.

Oh! V berättade om en gravsten hon sett på kyrkogården häromdagen. Den föreställde en stor våg av vatten, och det var någon som dött i tsunamin som låg begravd där.

Min första tanke då var; är inte det lite smaklöst?

Det är som att någon som blivit påkörd av en bil skulle ha en gravsten formad som en huv. Eller en yxmördad skulle ha en stor yxa i marmor som minnesmärke. Näe fy!

Det roligaste var att från början trodde jag att hon pratade om en våg som i en badrumsvåg och som vi skrattade åt det. Kvällens asgarv! Vi föreställde oss dessutom att det var någon som dött av fetma som låg där och då blev det ännu roligare och hemskare på samma gång.

Nej usch så osmakligt av oss.

(Jag kan inte hjälpa det men jag har en osannolikt morbid humor. Ju allvarligare ämnen man skämtar om desto mer "busiga" och befriande är skratten inbillar jag mig. *oj oj oj, fniss fniss, det här får vi egentligen inte skratta åt för då är vi dåliga människor, fniss fniss*)



Goddag yxskaft.

Kliver in i omklädningsrummet på Friskis vid kvart över fem som vanligt. Går fram till ett av de skåp jag brukar använda och börjar byta om. Plötsligt får jag syn på en person som sitter med ryggen vänd mot mig och läser en tidning. Inget konstigt med det. Förutom att det uppenbarligen är en MAN.
...eller?
Nej nu blev jag osäker. Mitt förnuft säger mig att det inte kan vara en man. Detta är ju damernas omklädningsrum.

Men jag ser ju att det är en man, det kan inte vara annat. Med den ryggtavlan, de axlarna och den bakskallen. Denne "man" skulle mycket väl kunna sitta och vänta på kvinnan bredvid som byter om. Kanske är de ett par? Kanske ska de träna tillsammans? Hon ville ha sällskap när hon bytte om och han satte sig därför med ryggen mot alla andra damer.
Näääee så gör man ju inte. Det kan inte vara en man som sitter där! Men det ser baske mig ut som det!! GAAH!

...ok. Vad GÖR jag?

1. Ska jag fortsätta klä av mig? Med vetskapen om att "han" kan vända sig om närsomhelst?
2. Ska jag gå fram och knacka personen på axeln (som ser ut som en mans) och säga; ursäkta mig... men är du en MAN? Tänk om det är en kvinna damnit!

Oh God...

I samma sekund vänder sig personen om och börjar prata.
Det är en....



.....varulv!


Äh skojja ba.
Det var en kvinna.
What are the odds!!

:)


Det märktes att jag var tankspridd när jag bytte om för efter några minuters träning upptäckte jag att jag tagit på mig min fina svarta träningströja ut och in, med en gigantisk vit lapp dinglandes på höger höft. Jag blev så full i skratt över denna upptäckt att jag höll på att tappa vikterna på tårna. (Ni vet sådär svag man blir när man skrattar?) De andra måste ha tänkt åh herregud, vad är det där för en virrpanna?

::::::::::::::::

Ja si så knasigt.
Faktum är att jag gått omkring med huvudet under armen hela denna knasiga dag. 
Förutom när jag gick till förhandlingen; för då var huvudet under en kort stund utbytt mot en lagbok.
(Åh gud vad jag är rolig.)




Ännu mera blod.

Allt detta prat om blod lockade mig hit:



Det är tur att de är så snälla och omhändertagande på Blodcentralen för den där nålen är massiv!
De pysslar om en, klappar en på armen och sticker en.............. Festis i näven på en.

Man får känna sig som barn på nytt och så får man en present på slutet också. Idag fick jag dessutom en silvernål, tjoho. Blodgivare sedan 2003! Men jag slår inte min käre far som väl lämnat runt 120 miljoner liter blod vid det här laget?


Titta förresten vad fint de gjort på plattan!





Blodig verklighetsflykt.

Det är mycket vampyrer nu. Twilight ligger på nattygsbordet och True Blood går varm i vår Popcorn Hour. I love it. Att få fly in i en värld full med blod och huggtänder, det finns inget bättre hehe...

I övrigt händer det inte mycket i mitt liv. Min plan att bli mer "spontan" och planera in färre aktiviteter på veckorna har hittills bara resulterat i att jag träffar människor (som jag egentligen vill träffa) mer sällan. Vida träffar jag minst en gång i veckan, vilket oftast bestäms samma dag, men alla andra personer har en nasty ovana att planera in grejer om kvällarna flera dagar i förväg. Hur ska man kunna vara spontan med sådana otäckingar?

;)

 
Nåväl. Jag vägrar ge upp min dröm om ett mindre inrutat umgänge och en mer spontan värld. Jag går mot strömmen. Förhoppningsvis hakar någon mer på snart.

(Eller är det dömt att misslyckas??)


A-ha!




Jaså, Skavlan var med i den norska popgruppen A-ha på 80-talet? Killen längst ned är iaf fruktansvärt lik honom!
Och så har vi en David Hasselhoff-look alike däruppe till höger. Men framförallt en härlig jeansrumpa som stjäl all uppmärksamhet. *grrrr...*



Min lördag.


Tog en promenad i SOLSKENET vid lunchtid. Det var som att stoppa in sina tåtar i en laddare och känna batteriet fyllas på. Jag vet att jag tjatar om det men guuuud vad jag njöt av att kisa mot SOLEN och dra in långa, friska andetag...
Jag lever!







Lyssnade på Alex Schulman tala om sin bok "Skynda att älska" på bibblan.
Det var rörande och självutlämnande. Och lite roligt emellanåt.

"Jaha, och uttråkad gick hon därifrån." sa han om en kvinna som gick mitt i föreläsningen.

Åh, han är så skön och obrydd. Han talade så personligt om sin dödsångest, sina skamkänslor, sorgen över att ha förlorat sin far. En klok, rolig & varm grubblare som delar med sig av sina tankar. Det gillar vi!


Lagade middag åt Michaela. Vi satt i soffan efteråt, drack kaffe och pratade om allt mellan himmel och jord. Hon är så klok. Sedan satte jag henne på bussen. Hon skulle på klassfest, sötnosen. Visst hade hon gjort sig fin?

När jag berättade för Michaela att jag skulle byta om till mjukisbrallor och njuta av en sådan där kväll ensam hemma då man kan göra vad man vill, kolla på vad man vill, äta vad man vill... bara ha det lugnt och skönt... (karln är på svensexa, så honom räknar jag inte hem än på ett bra tag!), då tittade hon på mig, lade huvudet på sned och sade:
"Jenny, du är verkligen inte redo för att skaffa barn!"
Ja vad säger man?

Nej, nu ska krypa upp i soffan & knöla i mig godis till säsong 2 av True Blood!
Härliga tider.





Hej gamle vän!

Praise the lord, SOLEN ÄR TILLBAKA - efter jag vet inte hur många veckor! När jag vaknade imorse trodde jag knappt mina ögon när en stackars solstråle letat sig in i sovrummet. Kände mig tvungen att kravla mig iväg till balkongdörren och öppna den på glänt för att få känna solen mot mitt ansikte. FÖR MAN VET ALDRIG NÄR DEN FÖRSVINNER IGEN.

:::::::::::::::

Vilken kväll vi hade igår. Och då menar jag inte "fest-så-in-i-bängen!"-kväll, utan bara att det var så otroligt trevligt.

Vi var väl en cirka 25 pers som hade samlats hemma hos Sara i hennes lilla lya vid Vanadisplan. Några bakade pizza, andra rörde till en bea-sås eller satt och hängde i vardagsrummet med dip och guacamole. Bra musik, roliga samtal, en bra blandning av vettiga & sköna människor. Väldigt opretantiöst och odramatiskt var det. Men så himla trevligt!

Och så var det...

...fredag igen. Det tackar vi för!

Ikväll är det födelsedagsfest hos SARA och det ska bli så trevligt så! I övrigt har jag inte mycket inplanerat denna helg... just the way I like it.

Eller jo, en sak till förresten, jag ska gå och lyssna på Alex Schulman imorgon. Han håller föredrag på Lidingö Stadsbibliotek! Nära och bra.

Jag gillar Alex. Tidigare tyckte jag att han var rolig/elak/intelligent. Efter hans sommarprat i somras vann han ny respekt i mina ögon; killen har ju djup också! Dessutom verkar han vara ganska så snäll innerst inne....

För er som inte följer hans pappablogg redan så rekommenderar jag den varmt!
http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen

Trevlig helg allesammans!


Solsken mot kind? Nej, jag minns inte längre hur det känns.

På väg hem till Ingrid på måndagmiddag igår fick jag syn på detta spektakel.



Oh du milde tid- Ni "var då int" ta i med det här med julbelysning!
Men lite mysigt ändå.... Och gudarna ska veta att jag behöver all belysning jag kan få. Solen har jag inte sett skymten av sedan jag var i Pite.



Måndagmiddagen var otroligt god, sällskapet ypperligt och ämnena som avhandlades var... ja, lika smaskiga som fruktsalladen som serverades till efterrätt.
You go girls!! (Håller tummarna för er ikväll...)
*blink blink*

Oh! På vägen gick jag även förbi en affär som BARA säljer handskar. Det där med att bara sälja en sorts vara tyckte jag var "storstad" så det sjöng om det! (Inget dollarstore här inte :))



Check it out!


Funderade lite på hur en anställningsintervju för ett jobb där skulle låta.

"Jag tror att jobbet skulle passa mig som handen i handsken...."

eller:

"Jag handskas väldigt bra med kunder..."

.............

Nej usch vad jag är tråkig.
:)






Mmmmmums.

Idag på fikat pratade vi om delikatessen Scottish eggs. Det är en boll gjord av vaktelägg med buffelkorv runt som sedan friteras. En traditionell rätt som ofta serveras till frukost på det skotska höglandet.
Det är ju inte utan att man blir lite sugen…

Eller?


MMmmmums...

 

 


Och plötsligt förstår jag varför kvinnor har låtit män göra detta i alla tider.

Vad ÄR detta? Det är inget väder, det är en grå raggsocka som någon doppat i toaletten och lagt över hela Stockholm. BLÄ!

Ikväll har jag ägnat mig åt detta:



Det var roligt att skruva till en början.
Men i samma sekund som jag insåg hur lång tid det skulle ta blev jag uttråkad och så fick J ta över resten. Vad har man sin kvinnliga list till om inte: "ÄÄÄlskling... jag förstååår inte det här... hur ska jag göra... *blink blink*



Det handlar inte om att vi kvinnor inte KAN skruva och spika, om det nu var någon karl som fortfarande trodde det, nej det handlar om att vi helt enkelt inte alltid har lust.



Idag är ingen vanlig dag....

Joakims första kommentar idag när vi kom hem från IKEA och började packa upp grejerna:
-"Nejmen, köpte du verkligen bara 200 värmeljus?"
Ja, vad säger man? Man måste ju bunkra upp, vintern är lång!
*ler*

Vi har för övrigt varit väldigt effektiva idag. En sväng till IKEA i Kungens Kurva, storhandlat på ICA Maxi på vägen hem, packat upp allting, skruvat ihop grejer, röjt upp och organiserat alla saker i klädkammaren samt bjudit J's föräldrar på middag!

Och allt detta skedde på den här tjejens födelsedag!!


Grattiskram till dig syrran, du är bäst!


Lösviktsgodis = basilusker.

Godisutbudet är för sorgligt på vår lokala coop. Bara söta, sliskiga och mjuka godisar. Inga hårda och/eller salta. Jag saknar kryptoniter, filidutter, hallonmumrikar, äkta bumlingar! Det är helt omöjligt att få ihop en bra blandning. Man skulle ha haft ett Kioskpiraten här på Lidingö...

För att göra det hela liiite bedrövligare så får den lilla flickan bredvid mig för sig något riktigt äckligt. Hon tar skopan i munnen och slickar på den. Pappan i sin tur, han tar bara skopan ifrån henne, ubrister i ett lamt: "nejmen oj då, sådär får man inte göra lilla vän" och sätter till min stora fasa TILLBAKA SKOPAN I HÅLLAREN.

Då lägger jag demonstrativt ifrån mig påsen, stoppar ned min skopa i hållaren och tågar ut ur affären.

Nu räcker det alltså inte att göra som jag alltid brukar, och gräva längst in i varje godislåda. Nu måste man ha med sig sin egen skopa också? Oh lord...


Min morgon.


Löser Melodikrysset.
Tittar ut...


...och konstaterar att idag är det inte mycket som drar mig ur pyjamasbyxorna!


(Jämför samma vy från den 11 oktober! Visst ser novemberträdet för bedrövligt ut i jämförelse....)

Joakim jobbar idag. Det är faktiskt ganska skönt att vara ensam när man nästan aldrig är det annars.

På dagens att göra-lista står:

- pyssla med foton
- skriva upp en lista på saker vi ska handla på IKEA imorgon
- läsa några sidor i Twilight
- baka bröd
- se filmen Downloading Nancy som kom i brevlådan igår (tack Lovefilm!)


Ja. Det var väl det.
En skön lördag hemma med andra ord.



Jag älskar...

...mitt jobb! Det är intressant, utmanande, stimulerande och i princip aldrig tråkigt.
...mina kollegor! De är så trevliga, roliga och rara och jag vill aldrig byta ut dem mot några andra.
...fredagar! Det är en speciell känsla som man inte kan sätta fingret på men alla är så himla glada och uppsluppna!

Snart är det helg, tjoho!! Ska strax gå iväg för att träna, sedan blir det att möta upp Joakim, Per och Lise för middag på den italienska lilla restaurangen La Tentazione som jag hört så mycket bra om. Vi har fått pengar av Joakims mamma som vi ska sätta sprätt på. Tack Ann-Cathrine!

Man ska it tjorv dell hä.

Ikväll har mina två bästisar Sara & Vida varit här. Vi har ätit morotssoppa med nybakt bröd, druckit vin, ätit glass med chokladsås och pratat om livets alla väsentligheter (och oväsentligheter).

Det är precis sådana här aftnar jag älskar. Tätt, tätt in på livet ska det vara.
Man ska it tjorv dell hä.


Min stora idol i livet.

Gud vad glad jag blev ikväll när mamma ringde och berättade om mormors senaste bravader. Mormor är för härlig alltså. På senare dar har hon lärt sig hur man trycker på "PLAY" på cd-spelaren i köket och sedan dess har det diggats friskt i mormors kök må jag säga. I lördags bjöd hon över väninnan Elin på lite hula-hula till Christer Sjögren och Snoddas. Förmodligen mest i form av huvudnickande och medsjungande i texter. Men ändå.
De är ju bara för söta, de gamla tanterna.


Världens finaste.



Älskar dig!
Min stora idol i livet.



Alla dessa ambitioner. Hur ska man hinna med allting?

Igår på bussen från Ropsten satte jag mig i ett säte som var placerat lite högre än sätet framför mig. Detta medförde att jag kunde kika ned över axeln på kvinnan som satt framför mig. Nja, kika och kika, jag behövde i princip bara rikta min blick mellan sätena för att få syn på den; den lilla kalendern hon höll i sin hand.

Jag har sett många fullklottrade kalendrar i mina dagar, framförallt min egen, men detta var något helt annat. Varenda dag i hennes kalender var så totalt nedkluddad med små, små meningar i myrskrift att det inte ens fanns en gnutta utrymme i marginalen kvar att skriva på. Likafullt försökte mänskan febrilt plita dit något otydbart... Det var omöjligt att läsa vad där stod, förutom något enstaka "konsert kl. 18.00" på onsdagen och på fredagen stod det "badklubben" vad nu än det må betyda. Kontentan var i vilken fall att här sitter en människa som har varenda minut av sitt liv inbokad.
Minsann.

Och min enda tanke var: stackars dig.

Jag tänkte inte "åh, vilken aktiv och efterfrågad person hon måste vara". Eller "oj vad många vänner hon måste ha och vilket synnerligen intressant liv hon måste leva!"
Nej.
Jag kände bara en ren och skär lättnad över att inte min kalender ser ut så.

Just denna vecka har jag faktiskt lyckats med något jag kämpat med länge; att ha åtminstone tre dagar på raken fria från inbokade aktiviteter. Och med det menar jag att jag inte har något inbokat med någon annan, dvs. en bestämd tidpunkt då jag måste vara på ett visst ställe för att möta någon, om det så är för att äta middag med en vän, gå på föredrag, fika med en kusin, träffa min adept eller... whatever. Saker som innebär att man måste tacka nej till någon om man helt plötsligt inte känner för att gå. Trevliga aktiviteter förvisso, men det är just detta att ha något inbokat varenda dag/kväll. Det STÖR MIG. Stressar mig. Även om det är aktiviteter jag själv valt just av den enkla anledningen att jag vill gå. Hela kråksången är så motsägelsefull.




Vad är problemet?

Varför inte bara omfamna ett aktivt, socialt och händelserikt liv? (Eller som någons reaktion var när jag berättade om denna känsla jag har... "oooh, värsta populära tjejen, vad SYND DET ÄR OM DIG DÅ...." *mutter*)

Jag tror att det största problemet ligger i alla dessa ambitioner att vara lyckad och omtyckt på livets alla arenor; det tar knäcken på en.

Man ska vara:

- En kärleksfull och hängiven partner.
- Duktig på jobbet, såväl på det man gör som genom att vara en god arbetskollega
- En vän som ställer upp i vått och torrt. Man ska dessutom gärna skylta med ett brett socialt nätverk. Ju fler vänner desto mer lyckad verkar det som?
- En omtänksam släkting
- En god samhällsmedborgare som sopsorterar och utför volontärt arbete
- Kulturellt bevandrad (särskilt om man bor i Stockholm)

Detta var bara ett axplock av de krav och förväntningar som ställs på en. Och jag som inte ens är förälder ännu.

Jag insåg en sak när jag var i Pite förra helgen. Att här gäller det att prioritera för att hinna med det man tycker är viktigast här i livet. Att satsa på KVALITET och inte kvantitet. Särskilt vad gäller vänskap. Jag hinner inte med att träffa ytliga vänner i den utsträckning jag gjort hittills, inte om jag dessutom ska hinna träffa dem jag betraktar som mina bästa vänner. För det är ju på bekostnad av dem jag står där och är låtsastrevlig med någon jag inte bryr mig ett skvatt om. Det är ju skandal att man knappt hinner med att träffa sina bästa vänner en gång i veckan.

Jag har målet klart för mig. De saker jag ska prioritera här i livet är Joakim, min familj (problemet är bara att de bor så sabla långt bort) och slutligen mina bästa vänner. Och gärna mer spontana träffar! Att kunna ringa samma dag för att ses ska inte vara en omöjlighet. (Det var precis det jag gjorde i fredags. Jag sket i den fina after worken för att umgås med människor i vars sällskap jag rent teoretiskt skulle kunna släppa en ljudlig PRUTT. Men jag väljer att inte göra det, av hänsyn till dem.)

Det andra får hinnas med i den mån det hinns med. Och framförallt; om jag har lust....


Koh Mak hösten 2007.
Vad skulle jag inte ge för att vara där med honom
igen just nu.

Platsen där det största problemet var hur man skulle knäcka kokosnöten som fallit ned framför fötterna på en.


Lycka!





Sakta men säkert...

...börjar vår nya lya ta form och likna ett hem istället för en förvaringsyta för diverse gamla studentmöbler. Tänk att det tar sådan tid? Vi gjorde ett ryck där i början av september, men sedan har det mer eller mindre stått still i utvecklingen.

Mamma har trollat med mina gamla gardinpaneler och sytt en ny gardinlängd och kuddfodral av dem, vilket vi är SÅ tacksamma för.



Tack snälla mamma!


Tänk vad gardiner kan göra för en "inbodd" känsla.

Fortfarande återstår att få upp saker på väggarna i vardagsrum, hall och sovrum... Att det ska kännas som ett sådant projekt att borra hål och hänga upp prylarna?



I köket borrades det upp några grejer när mor & far var på besök... Hörni, när kommer ni igen så vi kan sätta upp saker i resten av lägenheten också? :)


Gräslig plastmatta, jag vet. Men men, är det en hyresrätt så är det.

Just nu längtar vi mest efter soffan vi beställt. Bilder kommer på vardagsrummet när den gamla Klippan fått säga farväl FÖR GOTT!

Jag kommer inte att sörja.





Fågelexperten spekulerar (hej vilt).

Jag och J satt och slötittade på naturfilmen "Flyttfåglar" igår som jag lånat på biblioteket. Jag har alltid varit intresserad av djurfilmer. Just fågelkunskap har dock aldrig varit min starka sida vilket snart visade sig.

Jag: "Titta, en gam".
Joakim: "Näe, det är en örn."
Jag: "Ja just det. Åh titta nu flyger den, den ser precis ut som örnen på Falcon-ölen!"
Joakim: "Näe.... för det är en falk."

Det var längesedan jag blev så hånad och utskrattad efter de kommentarerna! Men äsch, det bjuder jag på.
:)

Aaahhh...

... finns det något bättre än att vakna en lördagmorgon och ha en hel helg framför sig utan NÅGONTING INPLANERAT?

På morgonen har jag:
-pussat på J
-läst
-löst melodikrysset (nja, löst och löst...)
-druckit kaffe
-lyssnat på nya Sonicskivan och bläddrat i tidningen som kommit
-kliat mig i armhålan.

Men nu bär det av till stan!
Det rycker i shoppingtarmen. Och då är det inte kläder eller secondhandporslin som lockar för ovanlighetens skull, utan prylar till lägenheten. Ska leta efter en dörrmatta, en förvaringspall att ha i hallen, lite ramar till planscher, foton och annat smått och gott. (Idag önskar jag att jag hade en bil!)

Oh! Här kommer gårdagkvällen i bilder. Det var fy-fasiken-trevligt!


Kusin Frida är på besök i helgen.
Hon och jag blev bjudna på hemlagad pizza hos V&C på Fridhemsplan.

Supersmaskens.



Men seså Frida, inte se så uppgiven ut. Kvällen är inte slut än.



Lovar du?


Jodå, ut på stan bar det av. Söder närmare bestämt. Lite ofrivillig bar-hopping (fullt tamejfan överallt) innan vi till slut hamnade på Götgatan.


Fina Frida och Virrige Viktor.


Viktors bästa vän hakade också på!
Här hälsar han glatt till kameran på min begäran :)


Hon älskade.

På ganska precis 82 stegs avstånd från vårt hem ligger det här stället:


Lidingö Stadsbibliotek

Dit begav jag mig i afton för att lyssna på ett föredrag av Helena Henschen.


Hon var ditbjuden för att tala om sin senaste bok "Hon älskade", en bok jag läste i somras efter att ha fått den i present av min kära svärmor (säger man förresten så även om man inte är gift med hennes son?). Den genomläsningen gick i ett huj vill jag lova. En synnerligen intressant historia...

Boken handlar om Signe Thiel, Helena Henschens farmor.



Signe växte upp som en revolterande borgardotter i förra sekelskiftets Sverige. Hon umgicks med Ellen Key, anarkister och blåstrumpor, levde i det kulturellt sjudande och politiskt mångfacetterade Berlin under 30-talet, och öppnade senare sitt hem i Sverige för judiska flyktingar. I tillägg till detta så kämpade hon för kvinnorättsfrågor och en tid var hon ordförande för Fredrika Bremerförbundets Stockholmskrets.

Under hela sitt liv skrev Signe dagbok och brevväxlade med vänner runt hela världen, material på vilket Helena Henschen har utgått ifrån i sin skildring av henne. Det är en otroligt läsvärd bok. Som om det inte vore nog att den är ett nöje att läsa - en riktig "bladvändare" - så skänker den dessutom en gnutta allmänbildning på köpet.


Kvällens publik bestod till 99,9 % av gråhåriga, kortklippta kvinnor i grå ullkoftor som glosögt betraktade författarinnan under föredraget. Jag kände mig minst sagt som en katt bland hermeliner. Men det var bara roligt, hihi...


Högläsning av vissa stycken ur boken.


Efteråt hade hon fullt sjå med att signera allas böcker.


Omtänksamhet bör vara ledordet för varje bibliotek med minsta självaktning.





Uppiggande morgonkonversation.

Hisskonversation med en kollega kl.07.55:

-"God morgon. Läget?
-"*grymtning* Ja.. vad säger man.. detta väder alltså. Det är ju så man vill gråta.
- "Mmm jag vet. Novemberrusk, regnigt och kallt. Man börjar ju undra om det verkligen var meningen att någon skulle bo häruppe året runt."
-"Nej fy bubblan. Himlen är som en grå MUR. Det är nu man måste hämta styrka inifrån. För att klara de närmsta månaderna."
-"Jaa... men om man inte har den då?"
-"Då är det nog kört..."


*både brister ut i gapflabb innan vi skils åt i korridoren*

Åh herregud...


...vad mycket man kan hinna med en vanlig vardagkväll, bara man vill! Knepet är att hitta på något direkt efter jobbet, man ska inte hem och laga middag och såsa på innan. Då är det kört. Once a soffpotatis, always a soffpotatis (inte för att det är helt fel det heller, men om man vill ha lite variation så...).

Klockan 17 hade jag stämt träff med min underbara "adept" Mickis på St: Eriksplan. Vilket ruskigt väder! Blååsigt och kallt, riktigt novemberrusk. Då finns det inget bättre...


... än att smita in på ett kvällsöppet, varmt café...



...och ta sig en kopp varm choklad!

Mickis tog en grillmacka till det, själv åt jag en hälsotallrik med bulgur och vegetariska färsbiffar och en massa röror & bröd.. mums!

Efter en mycket trevlig fika med en massa trevligt surr klev jag in genom porten härhemma. Klockan slog då 20.00, och jag insåg att jag fortfarande hade dryga tre timmar att polemasa på innan läggdags! He är ju för f-n helt otroligt... Vo sko i nu hitt o på?





Min kväll.

Först gick jag hit och brände lite fett:


Friskis vid Skanstull

Sedan for jag hit och fyllde på reserverna igen:


Måndagmiddag hos Karin & Erik i Skärmarbrink.
(Och det hänger en jättelik bh i bakgrunden som de brukar använda när de paddlar.
)

Oj så trevligt det var. Och trevligast av allt var att goa, fina Leis var med som en liten JOKER; ett mycket välkommet besök indeed. Jag börjar ärligt talat bli lite less på de andra jepparna.

;)


Hon verkade själv rätt nöjd måste jag säga.


Lisa och Henke har köpt fritidshus i Pite. Det ligger så fint, så fint, precis vid älven. Hon hade självklart med sig prospektet till huset som vi fick kika på.  Behöver jag tillägga att jag blev avis?

Det är helt sjuuukt hur mycket mer man får för pengarna däruppe. Galet.
För de pengarna skulle du inte ens få en etta med kokvrå i Sthlm. Damnit, inte ens en kokvrå!



"Mhhmmm... har man sett. Det vanligaste namnet i området är Lars-Göran och Britt-Marie och den genomsnittliga konsumtionsvaran utgörs av bensin samt postorder (ej internet)."


Dääääär ligger tomten.


VILL HAAA!!!




Extra måndagsdeppigt.

Tillbaka på jobbet. Ser lagom kul ut när man tittar ut genom fönstret.


Nåväl... jag behöver iallafall inte gå därnere i geggan och "sörja", hihi.

Åh, varför känns det alltid extra deppigt måndagen efter en helg fylld av spektakel?
Man borde ju sväva som på små moln vid tanken på alla trevliga saker man fått uppleva?
Men neeej, istället känns det tomt och trist för att något man sett framemot länge plötsligt är över. Som om någon stuckit hål på en ballong och piuuufff!!!!!!! så pruttade den helgen iväg åt fanders.

Genast måste man hitta nästa sak att se framemot för att tycka att vardagen är helt ok ändå... Och tro mig när jag säger att julen känns alldeles för långt borta för att börja glädjas åt redan nu.

Nej, nästa objekt för min längtan får nog bli måndagmiddagen hos Karin imorgon. Inte nog med att hon lagar god mat, det ryktas om att Lisa ska komma också! Den fuskisen har varit i Spanien, och förhoppningsvis stannar hon till i storstan innan hon beger sig hemåt till Pite igen. Något annat vore rent ut sagt oförskämt.

*ler*





Nej om man skulle ta och knyta sig i fem-sex månader?

Nu börjar trädgården göra sig iordning för den annalkande vintern. Sakta klär den av sig sin sommarskrud för att så småningom dra ett täcke av snö över sig. Den ska slumra sött i några månader innan det är dags för våren att ruska den till liv igen.
 

Gäsp.






Jag har säkert sagt det förr men hösten är min absoluta favorit bland årstiderna. En gnutta av sommarens värme dröjer sig kvar i några sista, skälvande strålar innan vinterns kyla slår klorna i landskapet. Det är så vackert och sorgligt på samma gång.





Fåglarna är välkomna hit året om...








Gonatt. Sov så gott.


RSS 2.0