På upptäcktsfärd.

Igår när jag var ute och sprang så hittade jag den här löparslingan!
(Oj vilket roligt sätt att lära känna sin nya omgivning btw. Det är bara att ge sig ut!)
Den började med en tråkig asfaltsväg precis vid brofästet till Lidingö.



Men sedan hittade jag en stig som ledde till en plats där jag inte mötte en människa.


En liten strand.


En plats att slå sig ned på om man behöver vila.


Nejmen titta, ännu en strandstump!


Vackert.



Sedan blev det en brant uppförsbacke, men det gjorde inget, för väl uppe...




...hade man en härlig utsikt över Gärdet och Kaknästornet!
Tänk att man kan bo så nära "storstan" och ändå omges av härliga strövområden och vatten.
Jag älskar Lidingö!







Försummade bilder.

Här kommer lite bilder jag inte hunnit lägga upp!

Fredag kväll:



Bubbel och sleepover hos Vida

Lördag dag:


Fika med Sara Ö som var på besök i storstan över helgen

Lördag kväll:


Fina pojkar på bio. Vi såg Flickan som lekte med Elden. Den var bra!

Söndagen ägnade jag bland annat åt att fika med Michaela, min söta lilla mentorstjej. Vi satt på café Noir i Vasastan och surrade och spanade in kändisar hela eftermiddagen och hade så trevligt så! Tyvärr hade jag inga bilder från det.





Den som väntar på något gott...

När kommer han?

... alltså... nu BORDE han komma snart....

.........

Är det han som kommer därborta?!



Näe... men det var likt.

---------------------------

Men vänta lite. Där kommer han!




Nysan! Nysan! Nysan!

Killen gick i mål på 2.17.44.
3 mil på 2.17, det ni!
Bra jobbat Nysobert.





Eftersom loppet hölls på Lidingö samlades vi hos oss efteråt.
Vi åt lite mackor, kollade på TV och drack te och hade det väldigt mysigt. Sedan blev det dags för middag och bio inne i stan, men det är en annan historia...





Thank God it's friday

Ikväll är jag hos Vida.
Har ätit go' middag, druckit bubbel för att fira... kollat på IDOL och den animerade filmen Coraline som hon hyrt. Mys!
Sover nog över här ikväll...

Imorgon är det fika på stan med Sara Ö (pitetjej på besök i storstan, tjoho!) och sedan är det Lidingöloppet som gäller.
Ja inte för mig då, utan för Nysan som ska springa. Men vi ska heja som bara den!

Trevlig helg alla!

En behändig tjej.

Ikväll har Jenny Hendel varit här på besök. Hon är på kurs i storstan den här veckan och har bott på lyxhotell. Hon anlände till Lidingö i taxi. Jag bjöd på morotssoppa och nybakt bröd som hon inte kunde äta på grund av sin allergi som jag glömt att hon hade.


::::::::::::::::::::::::::::::::::::::


Hendel är en sådan där tjej som vi norrlänningar skulle beskriva som "behändig".
Det finns ingen vettig omskrivning av det ordet som inte låter nedvärderande.
Joakim tycker att "behändig" om en tjej får det att framstå som att den tjejen inte har någon egen vilja, en slätstruken person som vill vara alla till lags. En behändig liten sak.

När jag säger "behändig" om någon så menar jag det i en högst positiv mening. Jag kan bara inte förklara vad jag menar, kan någon norrlänning som förstår hjälpa mig??!

Att man är lätt att ha att göra med? Precis som en liten, behändig kamera eller väska är lätt att ta med på glada upptåg. Nej nu lät det nedvärderande, jag kan ju inte jämföra henne med en pryl.
En person som alltid är glad och trevlig kanske? Och som sagt, lätt att ha att göra med. Inga konstigheter.
Tja, det var väl det bästa jag kunde åstadkomma.

Min poäng är att inget är komplicerat med Hendel, hon tar allt på bästa sätt och är alltid så himla glad och trevlig.

behändig!

And that's why I adore her.


Fina pojkar.

Hittade några bilder från de sista semesterdagarna i Pite i augusti.
Svårt att tänka sig att det bara var en månad sedan.


Sitta barnvakt åt Gustav=serietidningar i trädgården.




Eriks födelsedag.



Saknar er grabbar! 
Ni är vääärldens finaste och mysigaste pojkar. Alltid så sabla snälla och goa, det är helt otroligt...
Men med de gener vi delar är det väl inte så konstigt ;)


Nils.



Vy från en vespa



Brum brum.


Brum brum.



Måndagmiddag hos Mia ikväll, hemskt trevligt som vanligt.
Mätta och belåtna hoppade vi på vespan på Blecktornsstigen och susade hem genom staden.
Det var magiskt.

Puttrade längs med Katarinavägen uppe på söders höjder med utsikt över vattnet och alla stadens ljus.
Över till Stadsholmen och Gamla stan, längs med Skeppsbron där man kunde snegla in i gränderna. Slottet med Nationalmuseét på andra sidan, Operan och Kungsträdgården, vidare förbi Grand Hotel där människor satt och åt sen middag. Inte tog det slut där, nej sedan kom Dramaten och Strandvägen (undrar om Jan Guillou är hemma ikväll?)... Vilka j-a byggnader! De får en helt ny skepnad på kvällen när de lyses upp och kontrasterar mot den svarta himlen. Slutligen körde vi genom ett Östermalm som låg och slumrade. Inga tanter är ute med sina pudlar så dags. Sedan återstod bara Lidingönbron så var vi hemma!

Än en gång slogs jag av vilken vacker stad Stockholm är.
Världens vackraste!




Jag lägger på och springer ut utan att låsa 
jag står på Götgatan det verkar alltid blåsa här 
vid Skatteskrapan känns det som 
om hela himlen håller på att falla ner 

Jag skyndar vidare går norrut genom natten 
jag minns att det var här på Medborgarplatsen 
som Anna Lindh höll sitt sista tal 
det var september 2003 

Samma år som vi sågs nån gång på Gondolen 
sen sågs vi igen och jag längtade så 
det var nånting i luften den hösten 
det var dimman och ljuset och rösten 

Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan 
känner doften av rädsla från Stureplan 
och jag vill bara gråta 
så vackert är Stockholm i natt 

Och jag går Skeppsbron framåt, böjer mig i vinden 
det verkar regna nu, jag torkar mig om kinden 
och i vattnet ligger båtarna, 
jag gissar att de längtar härifrån 

Jag står på Norrmalmstorg och tänker på Clark Olofsson 
så många chanser, varför tog han aldrig tag i nån 
och samma sak med mig, det är så lätt att stanna kvar 
så svårt att gå 

Och jag minns att jag såg dig på Berns Terass 
och jag tänkte på allt som jag kunde ha haft 
och jag tänkte på livet jag levde 
och jag ångrar det mesta, hur blev det så 

Jag ser Strandvägen sträcka sig mätt och nöjd 
jag ser blåljusen flimra på Söders höjder 
jag vill bara gråta 
så vackert är Stockholm i natt 

Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan 
känner doften av rädsla från Stureplan 
och jag vill bara gråta 
så vackert är Stockholm i natt 

Och du ringde till sist och jag rusar ut 
alla ord alla drömmar om lyckliga slut 
är det äntligen nu det ska hända 
i Stockholm i natt 

In på Riche lilla baren den är full och varm 
och jag känner en hand fånga upp min arm 
och jag vill bara gråta 
så vackert är livet i natt 

Jag ser Strandvägen sträcka sig mätt och nöjd 
jag ser blåljusen flimra på Söders höjder 
jag vill bara gråta 
så vackert är Stockholm i natt... 

["Stockholm inatt" av Peter Jöback]

Snygg accessoar



Kolla in snyggingen.
Och så Joakim såklart ;)



En fantaLASTISK dag!



Jag kommer till Vida. Hon har fixat till världens brunch med smoothies, kaffe, ägg, hemmagjort jordnötsmör (crunchy!) och mammalagad sylt, villaäpplen (pallade? who knows) bröd och gravad lax. Vi sätter oss på balkongen och surrar medan septembersolen värmer våra axlar.
 
En bättre söndag kan jag inte tänka mig!



Men vänta, det blir bättre!

Jag kommer hem vid 17-tiden, "gubben" står vid spisen. Hans syster med familj kommer på middag, de ger honom en massa presenter som vi båda kan använda (yes - ett fårskinn, en Sagaform vinkaraff, en Iiitalaljushållare och värmeljushållare att ha i badet!), det bjuds på kladdkaka, vi myser på, de åker hem och sedan är den dagen all.

En fantaLASTISK söndag helt enkelt! Jag njuter och lyckas leva i nuet, något som inte helt lätt alla gånger...

"Life is what happens to you while you're busy making other plans."  
=fortfarande något av det bästa som någonsin sagts...            [John Lennon]




Soffor på söder!

Idag har vi provat soffor i det oändliga.
Det blir bara svårare att bestämma sig för en ju fler man provsitter. 
Det är väl som med allt här i livet... ju fler möjligheter desto svårare att välja.

Men jag kan säga en sak. Det blir INTE denna!


Schizomöbeln. Fåtölj, säng och soffa i ett.



Det står nu mellan denna skönhet och en IKEA Stockholm i tyg. Valet hänger på hur mycket pengar vi vill lägga ut...



...många soffor senare gick vi förbi marknaden på Katarina Bangata och köpte lite hemlagad blåbärssylt!





Senaste förändringarna i lyan är:

1. Nya nattygsbord!




2. Telefonhyllan uppskruvad i hallen! 




3. Taklampan uppsatt, den gjorde mycket för hemtrevnaden i köket.




Igårväll var Sara här på besök.
Hon och jag satt & drack vin och gojade hela kvällen, det var hur trevligt som helst och PRECIS vad jag behövde efter en hård arbetsvecka...


Efter att ha traskat på stan hela dagen idag var vi helt slut, så även denna kväll har spenderats i soffan...
Och med tanke på allt soffprovande kan jag konstatera att jag spenderat hela helgen i soffan so far.
Inte mig emot, hehe.

Imorgon är det Trevligheter på gång: syjunta hos Vida på dagen och söndagsmiddag här på kvällen, J's syster med familj kommer på besök!


Något att sukta efter i vinter...

Vi har beställt en resa till Kanarieöarna i vår, hör och häpna!

Eller rättare sagt, SYRRAN har beställt en resa, till oss hela familjen - och vi har precis betalt första depositionen which means we're going! Jag har bara två saker att säga om detta.

1. Syrran du är grym som styrt ihop det hela!
2. Tjoho! Sol och bad i början av april med de människor jag älskar mest på denna jord - Joakim och min familj!

Livet leker. Åh vad vi ska ha det underbart!


Min sötnos och en massa god mat hör en resa till.


Raringarna mina.





Nåt sånt kanske?


En av mina vackraste stunder.












Gud vad jag älskar att resa.
Sola, bada, läsa böcker, äta god mat, göra roliga saker och umgås med nära och kära i en solig och varm miljö.
Finns det något bättre?




 


Snart får jag luft.

Just hemkommen från avdelningsfest på domstolen. Lagom trött, lagom mör i kropp och själ, och imorgon bitti har jag förhandling. Det blir med andra ord natti natti för mig nu...

Snart helg... då ska jag andas.

SM i kartonger.

Flyttkartonger på jobbet, flyttkartonger hemma.
Jag börjar bli en expert på det där med flyttkartonger!
Börjar dock känna ett starkt behov av lugn och ro, på en plats utan stress och flyttkartonger.
Ingen som har en tidsmaskin som står och dammar? Jag skulle nämligen behöva förflytta mig några veckor framåt i tiden, till en tidpunkt då allt lugnat ned sig...

Stockholm ur nya perspektiv.

Klockan kvart över fyra i eftermiddags hade han fått order om att infinna sig vid Riddarholmskyrkan för en överraskning. Det var dags för min födelsedagspresent!
Han hade ingen aning om vad som väntade...

Plötsligt kliver två personer iklädda selar, spännremmar och karbinhakar av alla de slag fram och presenterar sig.
-"Hej, ni skulle gå på takvandring va?"


Här är huset vars tak vi besteg!
Det gamla riksdagshuset på Riddarholmen.


Tur att man bar hjälm ifall man skulle trilla ned, så man inte skadar sig...
Lite som att ha säkerhetsbälte på flyg.
Känns lite fånigt. Men va fan. Det är känslan av säkerhet som är det viktiga.


Den inlevelsefulla guiden gjorde väldigt mycket för den goda helhetsupplevelsen av turen.
Katrin eller Katarina hette hon. Om ni ska göra en takvandring ska ni boka en tur med henne!

(ww.upplevmer.se)

Hon var lite som en kvinnlig version av Herman Lindqvist. Väldigt kunnig och "handgnuggande" entusiastisk.
-"...och vad hette DEN kungen, vet ni det??"
-".....nääää."
(Det var som gymnasiet all over again, men utan betygssättningen tack och lov.)



Detaljrikt berättade hon hur det gick till när slottet brann ned i slutet av 1600-talet (?) och EN person strök med. Denna person dog dock inte av själva branden, utan av att han fick den feta Djävulsbibeln i huvudet när folk desperat började kasta ut alla böcker från biblioteket och ut på slottsbacken för att rädda det som räddas kunde. Och han dog inte av själva slaget i huvudet heller (trots att den vägde 75 kilo!) utan av snittet som hans livmedikus tvingades lägga i bölden - det snittet ledde nämligen till dödlig blodförgiftning.
Lät det där begripligt?
Kontentan var iaf att det var tuffa tider förr.


Slussen.


Riddarholmskyrkan fick vi veta mycket om.
Bl.a. att en massa kungar ligger begravda där.


Här gäller det att inte få svindel.




Lite tinnar och torn att klättra i. Det var roligt.


Tittade man ned fick man se huset där August Strindberg föddes.
Hans far arbetade där i hamnen.



...och lyfte man blicken fick man se det här.







Grattis i efterskott älskling!

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::




Vi avrundade kvällen med en härlig måndagsmiddag hos Ingrid på Kungsholmen och puttrade sedan hem på Musse, nöjda, mätta och belåtna. Tänk vad mycket man kan hinna med efter jobbet, bara man vill!

Utsikten från en vespa är inte heller helt fel måste jag säga, särskilt inte i en stad som Stockholm. Musse kom till Sverige redan -74 och har nog susat runt på de där vägarna förr, men att puttra förbi Dramaten och se båtarna ligga och guppa i vattnet längs Strandvägen i kvällsljuset - det går inte av för hackor det.

Avis.

Mamma och pappa var i Saltoloukta i helgen.





Väglöst land.


Jag är avis.

Scener ur ett samboskap del 2 och lite annat gojs.

Här har vi varit heeela dagen idag.




Joakims afrikanska gener kom till sin fulla rätt på IKEA:s tag-själv-lager.

Med tanke på hur enormt utmattande dagen varit så var det tur att gårdagen var så full av sociala aktiviteter och i en total avsaknad av måsten!



Först blev det fika med Mia och Nysan på café Multi Kulti på Söder. Ett oerhört charmigt ställe! Trevlig stämning och go' personal. (Dessutom är det antingen väldigt billigt eller så är kassören dålig på matte, för jag vet inget annat ställe där man kan få en äppelpaj och en kaffe för 30 kronor! Jammi.)



Nysan & Mia poserar så snällt.

Vi tog en tur förbi Stadsmuseéts innergård där det var skördefest, hör och häpna!
Inte något man går på varje helg direkt.
Högst spontant var det dessutom... *ehurm*





Pumpa + skottkärra 200 kr. Som hittat, billigast i stan!


Mia fyndar äpplen till gubbens stora förtjusning?

En innergårdsloppis hann vi också med innan det blev dags att skiljas åt.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Kvällen spenderade vi hos Sofia & Erik i Sjöstan!


Strawberry Daiquiry come to mama!


Hemma hos S & E mår man alltid så gott.

Vi avrundade med några väl valda öl på en mysig bar på Söder.

Vilken underbar lördag!

Besök.

Ikväll har jag haft besök av Vida! Hon tyckte lägenheten var stor, rymlig och fin. Vi bakade pizza och tittade på Idol. Det var hemskans mysigt. J mötte henne i dörren när han kom hem från bion. (Aldrig får man då vara ensam, hehe...)

Oh!
En rolig grej. Mamma och pappas trädgård har varit i tidningen! Närmare bestämt NSD den 8 september! Pappa skickade en ett exemplar av tidningen med posten hihi. Ett helt uppslag, plus framsidan på hela hemmet-bilagan! Vad stolt jag blir!

Men en fundering bara, med anledning av citatet om "dagbädden" på gården..

Pappa:
"Det är väldigt skönt att lägga sig här efter jobbet och bara blunda eller titta på hur molnen drar förbi ovanför."


....ursäkta, men när har du NÅGONSIN legat och tittat på hur molnen drar förbi ovanför?
Jag tror det handlat mest om det där blundandet va... ;)

En lyckad dejt.

Karln har legat hemma och snörvlat hela dagen så honom fick jag ingen dejt med, men jag hade ändå något speciellt att se framemot efter jobbet. Jag & Michaela hade nämligen mentorträff! Vi sågs vid Mariatorget och inledde med att ta en bit att äta på en indisk krog.
Vädret var strålande!



Mätta och belåtna styrde vi kosan mot bowlinghallen på Hornsgatan.



Hon är så rar, Michaela.
Så himla smart, rolig och söt. Och skinn på näsan har hon, precis som jag. Vi har verkligen jättetrevligt tillsammans!

Det roliga är att jag blir som en fnissig tonåring på våra träffar, medan hon (kan jag tänka mig) tar fram sitt allra mognaste jag. Som att vi på ett omedvetet plan försöker mötas någonstans på mitten, det vill säga som två tjejer i 21-årsåldern...?


Tuss.

Vi har pratat om att hon ska komma och hälsa på mig på mitt jobb någon dag. Då ska jag visa henne runt på domstolen; mitt kontor och alla förhandlingssalar. Det vore kul!



En massa oväntade saker.



Jag tog en oväntad väg när jag cyklade hem från jobbet idag. Bestämde mig i sista sekund för att svänga vänster istället för höger vid brofästet och följa vattnet istället för att köra direkt upp för backen. Den vägen är liiite längre, men så mycket vackrare!




Där fann jag en vik.



Slog mig ned en stund för att njuta. Andas.



Väl hemma upptäckte jag en stor fördel med att vara SAMBO, iaf de dagar man kommer hem sent från jobbet *blink blink*. Maten står på en tallrik och det är bara att värma!

Hux flux fick jag oväntat besök av Karin, som varit ute och tränat inför Lidingöloppet. Hon hade stött på lite "hinder" om jag säger så, sån't som händer, det var iaf väldigt trevligt med lite spontanbesök!
(Även om jag var något motsträvig till en början på grund av mitt psykiska tillstånd.
Det gick över.
Det var väldigt mysigt att sitta i soffan och titta på Vänner.)

Och "gubben" han satt och mekade med reservdelar till sin vespa.



...som nu fått namnet Mussolini! Or "Musse" if you prefer.
Tack Henke & Lisa för namnförslaget!

--------------------------------------------------------------------------------

(För den som lyckats missat Musse så kommer här en bild :)



Lättare till sinnet.

Tänk vad lite socialt samkväm kan göra för en sönderstressad stackars kropp! Efter en mycket god Måndagmiddag hos Karin i Skärmarbrink med våra trevliga vänner känner jag mig nu mycket lugnare till sinnet.
"He orn sä" som pappa brukar säga. Det börjar sjunka in så sakteliga nu.

Onsdag imorgon. Snart är det helg och då är det bara en sak som gäller:
I
K
E
A!


Anledningen stavas soffa.

Och så vill jag avsluta med det viktigaste:
GRATTIS! till min älskling som fyller 28 år idag!


Som ett rö för vinden.

Jag är ultrastressad över jobbet.
Det har fullkomligt ramlat saker över mig de senaste dagarna.
Och allt måste göras NU; -samtidigt.

Jag har jobbat på domstolen i ett år nu och jag kan ärligt säga att jag har ALDRIG haft så mycket att göra. Faktum är att vanligtvis är det ganska lugnt och skönt och i ungefär 95 % av tiden får man arbeta i sin egen takt utan att bli avbruten, annat än av självvalda fikaraster. Kanske är det därför jag reagerar på detta sätt nu? 
Jag saknar antikroppar mot stress.

------------------------------------------

Istället för att göra något bra av stresshormonet och effektivisera saker & ting så reagerar min kropp på ett högst motsträvigt sätt.
Den stelnar som en grinig gammal tant som vägrar gå över gatan. Nacke, axlar och rygg fullständigt krampar.
Förutom detta så fylls min mage fylls av små, små bubblande fjärilar som fladdrar runt, runt. (Och inte på ett skönt sätt.) Hjärnan går på högvarv utan att på något sätt vara effektiv. Alla tankar snurrar omkring planlöst, som pappersremsor i en virvelvind.

När jag är sådär spänd, med nerverna klistrade utanpå kroppen, så kan minsta lilla grej få mig helt ur balans. Imorse när jag var på väg till förhandling och skulle dra på mig pressvecksbyxorna, så visade det sig att jag växt ur dem.
"Växt" ur dem. De var för tajta!!

.......nnnngggGGGAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
-blev reaktionen ungefär.
Mycket konstruktivt.

------------------------------------------

Urk.
Jag vill inte må såhär.
GUUUD vad jag längtar till om några veckor, då det värsta blåst över. Då är förhandlingarna avklarade och domarna skrivna och avkunnade. Omorganisationen klar, med nytt kontor, nytt våningsplan och (delvis) nya kollegor.

Det känns som en evighet tills dess.

 


Riskastande och annat trams.

Här kommer lite mobilbilder från bröllopet vi var på igår! Vissa bilder suddigare än andra, men det beror enbart på kameran *ehurm*


Anlände till Uppsala och Nysan Inn.
Finare innergård får man leta efter.
"Rent, bara att krypa ned!" hade han skrivit på en lapp på sängen. Det kallar jag service.


Om man vill fördriva tiden kan man alltid se om det går nåt bra på kaktusen.


Skickade denna bild som mms till min vän Sara som kan mycket om etikettsregler. Jag frågade henne om man kunde ha bara knän i kyrkan. Hon svarade att hon inte vet men att hon tyckte det var ok. Jag vet inte jag. Det kanske bara sitter i från tågluffandet i Italien där man alltid fick dra på sig långkalsonger varje gång man skulle in i en kyrka.

Vad tycker ni?

Jag tog iallafall det säkra före det osäkra och drog på mig ett par svarta strumpisar. 
Kan då meddela att jag var den ENDA TJEJEN som inte hade bara ben i kyrkan. Humpf!
Så var det med den saken.



Min stilige kavaljer gör en rolig gest.


Vår gamle följeslagare Domkyrkan. Närhelst och varhelst man cyklat under dessa år har den blickat ned på en; ibland fördömande ("vad gör du ute så sent?") ibland stöttande ("såja, det kommer gå finfint på tentan...").
Stor och trygg är den. Står pall för det mesta.



"Aj kasta inte så hårt!"


Hurra för brudparet!



Bröllopsfesten hölls på VG nation. Där har man tillbringat en och en annan blöt afton minsann.


Fin.



Grabbarna Grus, Joakims studiekamrater från åren i Uppsala.


Någon håller tal och alla tittar dit, mycket bra bild där Jenny.


Kaffe och avec på övervåningen.

Både middagen och festen efteråt var jättelyckade.
Några tal på middagen var enormt roliga, andra var innerliga och jag fällde en tår trots att jag inte ens känner brudparet. Vi dansade hela natten och hade det jättetrevligt. Det var nästan så man blev lite sugen på att själv ha en liknande tillställning.

...men nåt sådant trams är det väl knappast någon som skulle vilja gå på...?
*ler finurligt*




Hemmakväll

Jag är så tjött, så tjött.... Såg just filmen Brokeback Mountain för andra gången och den är bra, men oj så tunga ögonlocken kändes efter en hård arbetsvecka. Och det är så plågsamt att sitta och nicka till och räkna ned tills en film är slut så man får gå och lägga sig. *gäsp*

Imorgon sticker vi till Uppsala för att gå på bröllop! Tillbaka på söndag någon gång. Ha en trevlig helg allesammans. Nu kryper jag till kojs.

Man cyklar för lite.

Jag tog cykeln till jobbet imorse.



Att kunna ta cykeln till jobbet på tio minuter må vara en självklarhet om man bor i Pite, men om man bor i Stockholm är det att betrakta som LYX! Och tro mig när jag säger att jag njuter och uppskattar det till tusen. Vi snackar 50 minuter om dagen (iaf innan vi flyttade) som jag slipper sitta på en trång tunnelbana eller buss och lukta på någon annans armsvett och får motion och frisk luft istället.

Frisk luft är alltid att föredra framför armsvett (i synnerhet om den är någon annans).

Och såhär såg det ut på vägen hem:





Och så lägenhetsstatusen: 
=fortfarande mycket kvar att fixa.

Möbler ska beställas, kartonger packas upp, tavlor spikas upp på väggarna - och en sabla massa annat pyssel med kablar och lampor, saker som ska bäras upp på vinden och gud vet vad. Efter att ha varit effektiva förra helgen avstannade allt i söndags.... fram tills igår, när vi tvingades ge upp tanken på att allt skulle fixa sig av sig självt. Vi fick ett ryck och ordnade med en massa grejer. Och likafullt är det massor kvar att fixa!

Man kan bara konstatera att det tar en herrans lång tid innan man bott in sig på ett ställe.

Jag längtar tills dess.




Möbleringen i vardagsrummet som vållade oss så mycket huvudbry är nu någorlunda klar. Vi använder dock mina gamla studentmöbler just nu vilket känns sådär.

Man ska väl inte klaga. Vi har ju fått in möbler iaf, till skillnad från i fredags när vi fick sitta på golvet och slita pizzan i bitar.

Snart ska vi gå och spana in ny soffa och ny TV. Och med "snart" menar jag den dag vi får tid och ork, förmodligen inträffar detta i mars 2015 eller senare.




Snälla ord.

En klok person sa till mig en gång att man ska suga åt sig av beröm och låta förolämpningar rinna av en som vatten på en gås... så mår man bättre.

Idag sög jag åt mig som bara den när chefen presenterade mig för den nya medarbetaren på avdelningen.
Hon sa:
 

”Och det här är Jenny, hon är en tjej som kommit in i det här jättesnabbt och blivit en klippa på avdelningen!”

 *ler*

Tänk att några små ord kan göra en så glad, stolt och full av nykläckt självförtroende! Det får man komma ihåg den gången man själv tänker en snäll tanke om någon; att dela med sig! Det är nog värt mer än man kan ana... Mycket riktigt, idag i hissen på jobbet sade jag till en vilt främmande tant att jag tyckte hennes kjol var fin. Hon sken upp som en sol!
Hihi.



Kulturklubbens första träff!

Vi tjejer har startat en klubb. Kulturklubben! Det är bara en av många klubbar vi haft genom åren. (Filmklubben, vinklubben m.fl.....) Klubbarna de kommer och går, men vännerna består!

Idag efter jobbet hade vi vår första träff, när vi sågs på Riddarholmen efter jobbet för att gå på en stadsvandring! Vida hade med sig boken:



Hon och jag tog en bit att äta innan vi träffade de andra.



Vida hade valt ut en vandring i boken, ledde oss och läste högt på sina ställen medan vi andra lyssnade som fromma lamm och sög åt oss av kunskapen.


Däremellan fotade vi lite.




Utanför Hovrätten på Riddarholmen


Mittemot slottet fanns en liten ingång till en finsk kyrka som jag aldrig lagt märke till. Där satt en liten pojkstaty som man kunde gnugga på huvudet. Tyvärr fick jag ingen bild på det.

Skratt och skvaller blandat med allmänbildning; det är något jag verkligen kan rekommendera! Vi hade så otroligt trevligt! Folk glodde på oss och verkade tycka att vi skämde ut oss totalt när vi ställde oss på varsin sida om högvakten vid slottet för att fota, men det brydde vi oss inte om!  (och ja, vi bad en person som gick förbi att ta kort på oss alla, på äkta turistigt vis :)



Sedan tog jag bussen hem. 
Tjugo minuter från Östermalmstorg till dörren, det var inte illa!


Home Sweet Home.


Ovan ser ni huset där vi bor sedan fyra nätter tillbaka!


RSS 2.0