Photoshop-pyssel o annat.

Idag har jag övat mig på/i Photoshop. Det har visst blivit en återkommande söndagsaktivitet. Så trevligt så!

På schemat idag stod att lära sig MARKERA. En liten detalj som går snabbt att lära sig kan tyckas? Men neeej, det finns hur mycket som helst att ta in. Man måste öva, öva, öva, lära sig de olika snabbkommandona för att kunna "skrolla" och markera samtidigt som bilden är inzoomad, backa i processen och använda de olika markeringsverktygen på rätt sätt (t.ex "polygonalt" lasso - som markerar kantiga föremål bäst, alternativt "magnetiskt" lasso som bara är fantastiskt i allmänhet, man behöver nämligen inte vara särskilt pricksäker alls för den är som en magnet mot objektet!).

När man väl lärt sig detta blir det ack så mycket lättare att markera vissa partier i bilden för att exempelvis kunna ljusa upp, ändra ton, mättnad, färg eller lägga på filter.

1:a övningsbilden kommer här:


Lidingöbron. Här gick jag lös på bilden med det kantiga markeringsverktyget "polygonal lasso".

Sedan övade jag det magnetiska markeringsverktyget på den ståtliga Riddarholmskyrkan i Sthlm.
Här är originalbilden:



Bilden tog jag på vår takvandring i höstas. Jag minns att jag tyckte det var svårt med ljuset eftersom solen kom och gick under tiden jag fotade. Kyrkan blev så mörk och "dassig" i färgerna på bilden, inte alls som i verkligheten.

Tack vare det magnetiska lassot - som liksom "slickade" längs med de taggiga spirorna - kunde jag lätt markera endast kyrkan för att ljusa upp endast det partiet (annars skulle ju hela bilden, inklusive himlen, ljusas upp).



Nästa steg var att göra kyrkan lite rödare i tonen. Sådär dassigt grå ser den ju faktiskt inte ut i verkligheten.


Blev det för mycket förändringar?
Här kommer originalet igen så ni lätt kan jämföra:



____________________________

Under hela denna tid jag suttit och pysslat med photoshop har jag hört svordomar och fnys från köket med jämna mellanrum. Där inne sitter nämligen Joakim och Erik och spelar Twilight Struggle med full fokus. De är för söta alltså.


Joakim funderar på sitt nästa drag?


Fattar nada av spelet, förutom att själva spelplanen ser ut att likna en världskarta :)

_________________________

Något nytt i övrigt?
Tja, vi har ju till exempel fått upp Kuba-fotona ovanför skrivbordet. Spik- spik - spik så var det klart. (Men damn vad svårt det är att beräkna spikar så tavlorna hamnar någorlunda rakt och i linje med varandra.)





Söndag i Lidingö Centrum = very exciting...
Här kan man sitta och kika ut på folket och gatan. Faktiskt ganska trevligt.
Synd att man inte är pensionär och kan göra det för jämnan.


Och så utsikten från vårt balkongfönster.

Det var allt för denna gång! Nu kallar chili con carne och nybakt bröd i köket...


Idag är ingen vanlig dag...

...för det är pappas födelsedag!



Så grattis till pappsen som fyller 59 år idag!
Det har vi firat genom att gå runt i en massa små butiker på Söder hela dagen. En semla fick han i sig i också. Efter lite eftermiddagsmys och tupplur sitter vi nu och tar en fördrink innan det är dags att dra iväg på stan igen - vi har nämligen bokat bord på en supermysig italiensk restaurang på Östermalm, La Tentazione.
Jag & J har varit där förut och tänkt att vi ska äta oss igenom heeela menyn vad det lider. Det var så gott! Och så mysigt! Jag tror han kommer gilla det stället.




Små detaljer.

Vad lustigt det är hur små, små detaljer kan avslöja att man har gäster i hushållet. Kaviartuben ligger på ett annat ställe än vanligt i kylen, en PT slängd på köksbordet, man hittar inte brödet förrän man öppnar "fel" skåp, duschdraperiet hänger utanför badkaret istället för inuti... Det är också först då man fattar hur "samkörda" man blivit som sambos.

Det är så mysigt att ha dem här. Vi har inte så mycket planerat i helgen. Jag & J har lagat mat åt dem, hällt i dem lite vin och bäddat deras madrasser. Snart är det läggdags. Som vanligt är man tröttare en fredagkväll än en annan vardagkväll och vill lägga sig redan klockan 22. Det är nog bara vetskapen om att man får vara ledig och sova längre än vanligt morgonen därpå som håller en uppe något längre. Som om man vill suga på fredagskaramellen lite till...


Storfrämmande i helgen.

Nu är finaste pappa här. Vi myser i nysoffan efter middag och kaffe. Imorgon kommer finaste mamma.
Gushes vad trevligt.


Just på den här bilden ser de inte jättemuntra ut.
Vi får hoppas att de är lite gladare i helgen! ;)




Myspys.

Det blev två timmars intensivt kvalitetsumgänge med Vida ikväll. Hon har börjat på ett nytt jobb i Örebro vilket innebär ca fyra timmars (!) pendling varje dag för hennes del. Av naturliga skäl är hon ganska trött och har minimalt med energi över till socialt umgänge. (Trots att det är socialt umgänge som skänker energ. Är det det som kallas ödets ironi? Samma ironi som gör att man blir mindre godissugen av att träna?)

Jag hade fullkomligt kört slut på mig själv på ett skivstångspass och var hungrig som en liten åsna när hon hörde av sig vid 19-tiden för att säga att hennes tåg var försenat på grund av snöovädret. Hon lät sådär peppad på att pendla i ett år framöver kan jag säga....

_______________

När vi väl sågs gick vi raka spåret till Fridhemsplan, besökte italienaren på hörnet och gick därifrån två pizzor rikare. Hem till henne och mumsa och förhöra sig om nyjobbet i två timmar innan det var dags att åka hem!

Lite myspys har man alltid tid till.





Mätt och sömnig.

Sitter här nyss hemkommen efter en supertrevlig Måndagmiddag, denna gång hos Erik & Sofia i Hammarby Sjöstad.

De lagar alltid så himla god mat. Det är min tur att laga nästa gång. Får lite lätt prestationsångest. Jag känner mig så fantasilös i jämförelse. (Lasagne igen, kanske...?) 
Nåväl. Det brukar lösa sig.

-------------------------------------------

Denna gång var det bra uppslutning på middagen. Alla sju personer kom +1 då Sofias syster var jokergäst. Vi hade som vanligt livliga och engagerande diskussioner, exempelvis gällande folk som arbetar inom restaurang-och caféyrken och deras kortsiktiga sätt att agera ibland (läs; snålt och utan att bry sig om att gästerna kommer tillbaka), vi dryftade också ämnet möhippor och svensexor och huruvida dessa verkligen ska vara så traditionsbundet uppdelade mellan kvinnor och män trots att det kan finnas nära vänner av motsatt kön? Med andra ord, ska man i möhippe- och svensexehänseende låta sig styras av vilket kön ens vänner har? Åsikterna gick isär. (Jag tillhör personligen dem som anser att vänskap bör gå före kön. Jag brukar i allmänhet ogilla uppdelningar som utgår från kön. Med möjligt undantag för omklädningsrum.) Vi delade också allmänt med oss av de viktiga och oviktiga händelser som inträffat sedan senast vi sågs.

Det är väldigt upplivande att träffa pitefolket. Berikad med energi (och mätt) går man därifrån.

-------------------------------------------

Nu kallar sängen... täcket... kudden... sömnen...
Imorgon är en annan dag.

Då ska jag hem till finaste Vida efter jobbet för att förhöra henne om hennes NYA JOBB som hon började igår. Hon är bäst, min kära väninna.
Så jävla grym är hon.






Tacksam.

Idag tränade jag ett medelpass på Friskis efter jobbet. Det är bra, måndagspasset. Kvinnan som är jympaledare är en hejig gladskit och musiken är pepp. Det är skitkul rent ut sagt. Man blir glad trots att det är riktigt jobbigt.



Sedan är det roligt att det är så blandad kompott av människor.
Det är korta, långa, tjocka, smala, unga & gamla om vartannat. Man behöver inte bry sig om hur man ser ut, om fläsket gungar och fladdrar. Underbart. Och alla kör järnet! Man ler när man får se en punkartjej, en äldre man med uppdragna tubsockor och två medelålders kvinnor (tänk er Siv och Majsan i Sällskapsresan) stå och hoppa i takt bredvid varandra. För att inte tala om synen av en machoman som sjunger med i "Fame! I wanna live forever!" -bara det gör ju att man måste dra på smilbanden.
____________________________________________

Jag älskar att komma hem och riktigt känna endorfinerna susa runt i kroppen efter ett träningspass och en bra dag på jobbet.
Både hjärna och hjärta har fått arbeta idag.
Jag tänker på vilken ynnest det är att ha en kropp och ett sinne som fungerar och som man får använda varje dag. Då känner man att man lever

Livet är allt bra underbart.
 Jag är så tacksam över att få vara frisk och ha ett så underbart jobb!
Sedan ska jag inte ens börja tala om hur tacksam jag är över att ha J, familj och vänner som jag älskar och som får vara friska, för då börjar jag förmodligen gråta.

Jisses, dessa endorfiner alltså. Rena rama knarket.
____________________________________________




Film är bäst hemma. På en femtitummare, i världens skönaste soffa.

Igårkväll var jag o J på bio här i Lidingö centrum. Vi ser biografen från vårt sovrumsfönster så det var mer än bekvämt att traska ned dit efter middagen.

Vi såg "Snabba cash". Den var ok. En tjej på jobbet hade målat upp den som att den var makalös vilket kan ha bidragit till att jag blev sådär impad. Men den får tre av fem i alla fall, så den var helt klart sevärd. 

_____________________________


Det som slog mig mest under filmen var vilken bio-fascist jag blivit. Det fanns ingen hejd, jag irriterades av minsta lilla störningsmoment.

Till att börja med satt det en farbror framfor mig med världens spretigaste "professor-hår" som skymde en bit av duken, inte så mycket men nog för att irritera mig. Sedan var det såklart folk som prasslade med sina godispåsar (det är väl ok att prassla under den första halvtimmen, men därefter ska man vara tyst eller åtminstone anstränga sig för att minimera prasslet), sedan var det min granne som slog på mobilen var och varannan minut och följdaktligen lyste upp halva mitt synfält, för att inte nämna projektorns envisa FRrrrrrrrrrrrr! ovanför mitt vänstra öra, killen som klämde sig förbi raden framför för att gå på toa mitt i filmen och skymde duken, en annan som satt två steg till vänster väste till precis innan ett spännande moment... (jag blängde surt åt hans håll). Och slutligen var det tanten längst ut på kanten som hade glömt att stänga av sin mobil - hur svårt kan det vara? Det är EN sak du ska komma ihåg när du går på bio, en, och det är att stänga av mobilen. ARrrgHHH!!!

Ja. Det var några exempel. "Film är bäst på bio". Jo tack. Möjligen om jag är ensam i biosalongen.

Så jag antar att jag bara har två alternativ. Sluta gå på bio eller acceptera läget...


Jag har tråkigt.

 

Hittade en sajt på nätet som jämför omdömen och priser hos frisörer.


Frisörsalonger och deras företagsnamn, jag säger då bara det. Jag fick mig ett gott skratt. Tänkte dela med mig av några favoriter (och säg gärna till om ni har några utmanare!):


Cut the crap.

Hårizont.

Må hair.

Huvudgrejen.

Salong Barret.

Final cut.

Flitiga fingrar.

Hairport.

Hårsmån.

Magica de Sax.

Rätt Vågat.

Hårsvallet.

Hårvalvet.

Atmosphair.

Brunettenblondinen (rödhåriga ej välkomna?)

Helena klipper till.

Huvudsyssla.

Hårley Davidson.

(HÅårley Davidson... kom igen!! Knappast några knuttar som vågar sig dit? Fast det är klart. De klipper sig väl aldrig.)


Ljus, färg och lite mera filter!

Jag har ägnat eftermiddagen åt att pyssla på med photoshop-kursen jag nämnde förra helgen. Då handlade det om att pröva filter och penslar, nu skulle man lära sig att behärska ljus och färg. Det är inte svårt alls, ni borde verkligen prova! www.moderskeppet.se <--där finns kursen gratis online!

Man fick öva ljus & färg efter instruktioner genom att pröva sig fram. Superkul att exprimentera!

Exempelbild 1; original


(Bilden är tagen i mammas och pappas trädgård i somras... mums säger jag bara.)

Sedan gick jag lös på bilden med reglagen för färgmättnad och nyanser....

Oh my!


Nejmen. Ett gult hallon?
=Gallon?


Hihi.


Färglatt var det här.


Här använde jag bara liiite mindre mättnad i bilden. Väldigt poppis år 2007, enligt photoshopguiden Mattias Karlsson :)

Originalversionen överträffar dikten, eller vad säger ni?
Gushes vad jag blev sugen på hallon.

Jag måste bara visa lite läckra filter från förra omgången som inte kom med då.
Fina, fina Erik fick agera modell denna gång. Här är originalbilden som jag arbetade med:

(Ännu en serietidningsläsande pojke. Tänk att det är just sådana stunder som är så vackra i all sin enkelhet.)

Här kommer filter nr 1:

Cutout.

Filter nr 2:

Stamp.

Filter nr 3:

Sumi-E.

Filter nr 4 är egentligen två filter på samma bild: cutout och angled strokes i gråskala.


...och slutligen the freak-show, hur coolt som helst men lite galet:

Glowing edges.

Skulle det inte bli snyggt att låta framkalla och förstora dessa bilder och sätta upp dem bredvid varandra i något sorts collage?

Herregud jag får nästan panik över hur mycket läckert man kan göra med foton. Måste skaffa en studio så jag rymmer att sätta upp alla på väggen!





Tillfreds med tillvaron.

Jag löste det! Melodikrysset! Det händer ungefär var femtonde gång. Den bästa var när jag kom på vilken TV-serie som har melodin till "skala banan" som intro. Vet ni?



Nu måste jag bara vänta till nästa vecka kl 10.03 när de förhoppningsvis läser upp mitt namn i direktsänd radio. För det är ju mitt enda mål med att tävla ;)

Går nu runt här i lägenheten i långkalsonger och gurglar munvatten och lyssnar på jazz. Nina Simone är underbar.
J jobbar.

Vad ska man hitta på idag månntro?
Läsa? Ta en promenad? Fika med en vän? Fota? Pyssla? Sticka?
Åh.
Jag vet att jag sagt det förr men jag älskar lördagar. Och jag uppskattar verkligen att jag har ett underbart jobb att gå till måndag -fredag så att dessa skarpa kontraster mellan ledighet och jobb uppstår. Att bara vara ledig jämt och ständigt känns inte tillnärmelsevis lika bra som detta.

Mmmmyys!







Det stora i det lilla.

J ringde mig på jobbet idag.
- Hej!
- Hej!
- Mår du bra?
- Jag mår bra. Mår du bra?
- Jag mår jättebra!
- OJ vad jag tycker om dig.
- Jag tycker om DIG!
- Å jag dig!
- ...ojojoj oj OJ vad jag tycker om dig!
Det var allt jag ville säga. Vi ses sen!
- Det gör vi. Puss!
- Puss.

Efter ett sådant samtal har jag ett stort leende på läpparna kan jag säga. Darling!


___________________________

Ikväll hade jag två aw's jag hade kunnat gå på. Isa hade bokat bord på nåt hippt ställe jag inte minns namnet på (jag hade tackat nej eftersom jag trodde att Verran & Lina skulle komma). Sofia messade på eftermiddagen och skrev att jag var välkommen på AW med dem om jag ville. Kalla mig tråkig men jag orkade verkligen inte. Jag ville bara hem.

Så här sitter jag nu, nyäten med lite vin innanför västen framför På spåret. Underbart! 
J är på After Work med sitt jobb. 

Jessica Sandén och hennes bror medverkar ikväll.
Hon skrattar väldigt mycket.
I förra programmet tyckte jag att hon var go som hade så lätt till skratt. Nu börjar jag tycka att hon är obehaglig. Jag undrar om hon extraknäcker med att spela in skratt till skräckfilmer?


Sushi och missförstånd i en enda sörja.



Det märks att man börjat vänja sig vid sambolivet för det kändes sååå ensamt att komma hem med vetskapen om att J skulle vara borta hela kvällen.
Lägenheten kändes tom.
DET kändes tomt.

Samtidigt var det lite skönt, ska medges... Äntligen kan man prutta ifred.
Skämt åsido. (Eller....?) Jag hade köpt med mig lite sushi på vägen hem från jobbet så det kändes inte fy skam. Ett vinglas till det såhär på torsdagkvällen så är vardagslyxen ett faktum!



Det var meningen att vi skulle få besök i helgen. Underbara fina Verran & Lina skulle komma från Uppsala och bo här, och jag höll som bäst på att planera morgondagens middag när missförståndet uppdagades; jag hade tagit fel på helg! Det hade blivit sms-communication breakdown. Jag trodde de menade denna helg så jag svarade JA DET PASSAR! när de i själva verket menade nästa helg, när det absolut INTE passar. Då är ju mammsen och pappsen här!

Så himla tråkigt. Jag hade verkligen sett framemot att hänga med dem. De skulle se lägenheten och ligga på madrasser på golvet så att det skulle kännas sådär extra skönt för mig som ligger i sängen, vi skulle äta fredagsmiddag, umgås på lördag, ta en fika etc.

Men men. Jag slipper i allafall dammsuga ikväll...

Plötsligt har jag inte mycket alls planerat för helgen - bara ett biobesök på lördag med karln. "Snabba cash" ska det bli. Nåväl. Det känns ganska skönt.

Jag kan slutligen meddela hur det inte ser ut i Stockholm just nu och det är såhär:



Den vackra rimfrosten är borta och har nu ersatts av brun, snömoddsliknande sörja på marken.
Yummi!
January at its best.









Konsten att gå i snöre.

Ibland känns det som om jag går genom livet i ett snöre.
Som att det är snöret som bestämmer vart jag ska gå och vad jag ska göra, inte jag.
Jag ser det där snöret särskilt tydligt på morgonen när jag vaknar. Då är det bara att plocka upp snörstumpen och börja gå, som ett dagisbarn på promenad.
Dum di dum.
Först leder det till badrummet. Sedan till köket för att sätta på kaffet. Jag får följa det vidare mot ytterdörren för att hämta tidningen... Någon timme senare ringlar snöret ut till busshållplatsen. På bussen ser jag inte bara mitt eget snöre, utan även andras. (Det är ett under att de inte trasslar ihop sig, alla dessa snören.)
Sedan ringlar sig snöret från bussen mot jobbet, upp på kontoret.
Ja, tänk att jag redan på morgonen när jag ligger där under täcket som är så varmt och skönt kan se snörets väg under dagen.

Fri vilja.
Vad är det?
Vem lever efter den?
Hela världen är ett garnnystan.

_________________________________


Missförstå mig inte. Det är inte så att jag klagar. Jag trivs ju bra med tillvaron för det mesta. Men det där snöret, det finns där. I'm just saying.


Nu jävlar.

Fota kan jag.
Nu ska jag lära mig photoshop!

Ha tålamod med mig, för jag börjar från noll... Men jag har tänkt lära mig en gång för alla och därför har jag skapat en ny inläggskategori som heter "Foto" för alla framtida blogginlägg som handlar om just foto och bildbehandling.

Saken är den att för ganska precis ett år sedan, i samband med att jag köpte min systemkamera efter att ha fotat ihjäl mig med en kompakt i många år, så fick jag med en dvd på köpet. Gissa vad den handlade om? Jo photoshop! En superdvd med en massa tips och lösningar och det bästa av allt - med en inbyggd lärare! I filmen pekar denne Mattias Karlsson runt med musen på skärmen och förklarar på ett väldigt pedagogiskt sätt. Problemet var bara att det var ingen nybörjarvideo. Jag kan INGET. Jag förstår inte hans språk! Så den blev liggandes...

Fiffig som jag är uppsökte jag då (mer än ett år senare kan tilläggas) deras hemsida www.moderskeppet.se, och där finns en gratis introduktionsvideo till photoshop. Supertips till oss alla som vill lära sig photoshop från GRUNDEN!!

Det första jag fick göra var att testa penslar.
Det var så himla roligt.
Se vad jag åstadkom. Vilken talang va!



Det var ju hur kul som helst. Jag fick mersmak.

Nästa steg var att testa olika filter.
Här är bilden i original som jag använde mig av:


Gustav, "caught in the moment", läsandes serier på Gotland. Helt genuin och bedårande sitter ungen där med skit runt munnen och med skjortan hängandes och slängandes. 
Jag fullkomligt ÄLSKAR denna bild.

Sedan gick jag lös med filter, ljusreglage m.m. och dra arslet i gruset vad kul det var. Det finns verkligen huuur många roliga filter som helst att lägga på en bild!

Här är några smakprov:


Fresco.


Chalk and charkoal


Diffuse glow i svartvit.


Diffuse glow i färg.


Vilken är er favorit?


Jag måste säga att jag gillar filtret "Fresco" väldigt mycket, i alla fall till det motivet. Den ser verkligen ut som en fresk, ni vet en sådan där italiensk väggmålning som man ofta ser i kyrkor. Och Gustav är den lille ängeln.

Michelangelo, släng dig i vägg(målning)en!








Bortbjuden och bortskämd.

Känner ni igen det här stället?



Just det, det är ju huset på Karlaplan där jag o J bodde tillsammans i några månader förr-förra året innan bostadssituationen löste sig för mig...

Vilka myskänslor jag får av att gå tillbaka hit! Jag förknippar det med långa kvällspromenader på Djurgården, hyra film på hörnet och köpa svindyra avocados på Ica Karlaplan.   :)

Jag for dit ikväll efter träningen, sådär lagom mör i kroppen och hungrig som en varg. J's föräldrar är nämligen här på besök från Skåne och de bjöd på middag i den fina gamla bekanta övernattningslägenheten. Förutom trevligt sällskap bjöds det på pepparrotskött med kokta grönsaker och potatis - himmelskt gott vill jag påstå att det var. Tänk så bortskämd man blir ibland!


Efter middagen drack vi kaffe/te och åt små godbitar biscotti och mörk choklad i den gröna soffan.
Det var väldigt trevligt.











Massa gojs.

Igår var det fest med juristbrudarna.

Det vankades sjöslag. Redan från första början pratades det om att köra "varannan vatten" och vissa hade varit förutseende nog att köpa Billys pizza och stoppat i frysen för att äta dagen efter.
Folk var taggade till tusen, förväntningarna höga. Ikväll skulle bli en sjuhelvetes kväll!

Själv så var jag nykter.



But WHY...? kanske ni undrar då, nyfikna i ert stilla sinne fast ni inte vill erkänna det.

Nej, det är inte så smaskigt som man kan tro. Kalla mig gärna gammal när jag säger detta, men jag har helt enkelt ingen lust att förstöra en hel ledig dag med att vara bakis. Trött kan jag ta att vara dagen efter man varit ute "på lokal", och av den anledningen hade jag inte bråttom hem heller. Men att vakna på söndag morgon och känna sig illamående i kombination med den där huvudvärken som inga ipren rår på, näe det hade jag ingen lust med. Därav den alkoholfria ölen, inköpt på coop och faktiskt helt ok.

Vad hände med att dricka med måtta? undrar ni då. Njae, det är liksom inte det som brukar ske när man går ut med dessa brudar. Bättre att inte chansa genom att vara helt avhållsam :). Och jag hade det så sabla trevligt ändå!

Det var för den delen ingen av tjejerna som märkte något. Den alkoholfria ölen ser ju ut som vilken ölflaska som helst. Det var skönt att slippa frågor och tvingas motivera varför man inte dricker. För det är ju ofta så det blir (vilket för övrigt är helt uppåt väggarna).

- nej, jag är inte gravid.
- nej, jag ska inte köra bil hem och
- nej, jag ska inte upp och jobba imorgon.
Jag har bara ingen lust att dricka...

Varför är det så?



Jisses vad trevligt det var att träffa brudarna och få höra hur alla har det. Jag ser dem inte så ofta nuförtiden trots att vi bor i samma stad. Man hinner helt enkelt inte med att umgås kvalitativt med alla. De flesta jobbar arslet av sig på advokatbyråer nuförtiden och har aldrig tid att ses. Då är det roligt när man väl får en uppdatering sisådär en gång i halvåret om vad som hänt i deras liv! För de är trots allt väldigt goda vänner till mig och jag bryr mig massor om dem.


Travelling buddies i några månader 2005-2006. Här var vi i Iguazúfallen mitt mellan Brasilien, Argentina och Paraguay. Jisses så unga vi såg ut på denna bild. Puttinutt!


Anderna.


Buenos Aires.


Havanna, Cuba.


Herregud vad vi har varit med om mycket tillsammans. Relationer har gått upp och ned. Men de kommer alltid vara mina brudar!!

Uppdateringar var det, ja. Jag fick igår veta vem som skaffat pojkvän, vilka som gjort slut, jaså de ska köpa lägenhet? Och hon söker nytt jobb. Och har du hört vad som hände henne???
Mycket smaskigt.


Denna soffa verkade expandera under kvällen. Till en början rymdes där bara fyra?

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Imorse var jag helt klar i huvudet, redo att kliva upp och köra lite yoga i vardagsrummet före frukost!


Jo faktiskt.

Jag vet, det låter präktigt men som i ett led att bli mindre inrutad i min vardag har jag inhandlat yogamatta, klossar och en bok (tack för tipset mamma!) och kan nu arbeta upp min rörlighet när jag vill! Framför tv:n, på morgonen, på kvällen... det är super!


Jag har dock en bra bit kvar innan jag kan göra den där övningen längst ned till höger.
Jeez kvinna.


Vad har jag i övrigt gjort idag?


Jo, jag och J åt en lååång frukost med nybakta scones (hur enkelt som helst ju, ingen jäsning!) färskpressad juice (ojoj det är ingen hejd på präktigheten här), kaffe i mängder och så lusläste vi tidningen. J's mamma har haft vänligheten att ge oss en månads provprenumeration av SVD så nu har vi även den förutom DN. Det blir en del att läsa kan jag säga!


Denna rubrik gjorde att jag drog på smilbanden trots alla hemskheter i Haiti.


Stickade klart den andra raggisen framför reprisen av Robinson!

J är inne i stan och käkar brunch med Uppsalagrabbarna som han var ute med igår. När han kommer hem ska vi laga lasagne, äta godis och kolla på film.

Life is goohohoood!

*ler*

Trevlig kväll allesammans!
Hoppas ni också fått ladda batterierna inför den kommande veckan!





Tummen ur och mitt i handen.

Vi har fått upp lite grejer på väggarna härhemma, äntligen.
Så svårt var det ju faktiskt inte när jag väl fick tag i en hammare och lite spik.

Här är tavlan som vi fått av Per i present. Den fick sin plats i arbetsrummet.



Här på något längre håll.


Och så har vi canvaserna på pojkarna, som ju måste synas först av allt när man kommer in i lägenheten varför hallen är en given plats.


Här ser vi dem i kvällsljus innan de spikades upp.


Sist men inte minst; tyget. The TYG on the WALL.


Tänk att ett tyg kan vålla så mycket arbete.
Och med arbete menar jag 1. välja tyg och inhandla det, 2. släpa det till någon med symaskin (det blev mamma, 90 mil norrut), 3. sy hällor och sicksacksömmar hit o dit, 4. forsla det tillbaka till lägenheten, 5. köpa pinnar och grejjer att hänga upp det i (inklusive en häftpistol på Claes Ohlson), 6. stryka eländet (det tog 1 ½ timme. Jag är ordentlig), 7. såga av pinnarna, 8. häfta fast tyget på dessa och slutligen 9. skruva hål i pinnen för att 10. skruva upp pinnen på väggen.

Märk väl att detta projekt i förhand beskrevs som: "att köpa ett tyg och hänga upp det på väggen".

För att ni ska förstå att det inte var fullt så enkelt som förhandbeskrivningen ville låta påskina måste jag tillägga att jag började grina vid moment nr 9 när Joakim slant med borren och rev upp ett stort hål i tyget. (Att han i utbrast i ett "Oops!" gjorde knappast saken bättre.) Men det mina vänner, det är en helt annan historia. Det löste sig på bästa sätt och vi blev vänner igen! Det är väl huvudsaken...

____________________________________________


Åh just det, på bilden ovan syns ju den nya soffan också ifall ni inte sett den. Vår fina, rymliga, bekväma Eilert. Nästa mission blir att hitta ett snyggt soffbord och det är inte det enklaste.

För att riktigt maximera upplevelsen av bekvämlighet brukar vi be våra gäster att först sätta sig i denna soffa:



...även känd som "The rock".

Det är inte förrän nu jag inser hur soffan fått sitt namn. Det var helt enkelt någon som satte sig i den och konstaterade; hm.. det känns som att sitta på en klippa!















Innerstan?

Ikväll har finaste Mia varit här på middag. Och som vi har surrat, stickat/virkat, druckit vin och tittat på Skavlan (och, ska erkännas, kastat en glimt på American pie 2...)
Så himla trevligt
var det!



Mia är en riktig mys-potta, precis som jag. Hon hade till och med tagit med sig mjukisbrallor. That's my girl!

Det slog oss båda att vi börjar bli riktiga storstadsbor när en av oss försökte luska ut vem en viss piteperson var genom att fråga: "Men asså... är han från innerstan?".
Hm.

Då var vi ju följdaktligen tvungna att försöka reda ut vad som egentligen utgör innerstan av kära lilla Pite. Nå, kanalen fick sätta den sydöstra gränsen. (Sorry syrran!) Kyrkan och stadshotellet måste ju också vara med så området "innanför" Nygatan fick ingå ända fram till - och här var vi något oense - Max eller fram till Tio till tolv? (finns Tio till Tolv kvar??), det är frågan. Pite Busstation måste ju dock ligga i innerstan så Max it is. Coop och Ica Kvantum fick också vara med.

Någon som inte håller med? Speak now or forever hold your peace.




Det goda samtalet gör en gott.

I förrgår kväll var Sofia & Erik här på besök. Det var Måndagmiddag med dålig uppslutning, men fyra pers blev vi tillslut i allafall. Joakim hade lagat fiskgratäng och efter middagen satt vi i vardagsrummet och surrade i den nya soffan.

Ikväll pep jag förbi Vida efter ett skivstångspass på Kungsholmen. Hon bjöd på lasagne och hennes vänner från Leeds var där. De hade med sig vin och vi satt i köket och pratade om allt mellan himmel och jord. De hade bott i Egypten och Syrien, coach-surfat i Serbien och liftat genom Finland från norr till söder.

::::::::::::::::::

När jag åkte hem i tunnelbanan ikväll log jag för mig själv när jag konstaterade att det är ju just detta som utgör essensen av det goda här i livet; att få umgås med vänner och ha långa, trevliga samtal. Då kan dumburken fint få stå där och damma i ett hörn! Att träffa människor, öga mot öga, och PRATA - inte bara via msn, facebook eller mobilen.

Vi borde anstränga oss mer för att få till fler goda samtal. Jag tror att världen skulle bli lite bättre då.






Dagens i-landsproblem?

Jag slutade köpa mönstrade sockar för något år sedan. Det var kul med kossor på tårna, men ack så frustrerande när någon av sockarna försvann. Och ledsamt. Skulle man slänga den kvarvarande stackars strumpan då, eller lägga den ensam i lådan i hopp om att den försvunna skulle komma tillbaka från tvättmaskinens svarta hål? För att inte tala om när någon av dem gick sönder, då var det ju bara att slänga den andra också.

Så istället började jag köpa svarta, enfärgade sockar. Jag tänkte att oj vad lätt och bekymmerslöst det ska bli nu när alla ser exakt likadana ut, det är ju bara att para ihop vilka som helst efter tvätten!


Eller?

Hur fan gick detta till? Plötsligt är en kort, en lång, en grå, en svart, en tjock, en tunn, en med smal mudd, en med bred. Och det är hopplöst att försöka para ihop dem! Nej tacka vet jag de mönstrade. Då såg jag iallafall vilka av dem som hörde ihop. Synd bara att de begick kollektivt självmord allihop och det är ju så länge till nästa Noliamässa.


Plus minus noll?

Dagens minus: Tilltäppt i hela snoken. Eller nja, ut kommer det iallafall saker. Rena rama snorfabriken! (om nu någon ville veta :)

Dagens plus: Jag har påbörjat något som förhoppningsvis kan komma att bli en god vana, nämligen att promenera till jobbet och äta frukost där! Prick 35 minuter tog det. Finfin vardagsmotion de dagar man inte tränar!

Min murmelpuff.

J är fantastisk. Har jag sagt det?

Igårkväll när jag inte kunde sova låg han vaken bredvid mig och strök mig över håret.
Det är sådana små saker som gör att jag älskar honom så mycket. Han bryr sig om att jag har det bra. Offrar sig och sin egen sömn för min skull. Och tro mig, det är inte så att jag ber om det. Snarare tvärtom. Jag vill att han ska få sova.

Det är lustigt det där med att ligga vaken en hel natt. Hur hjärnan kan styra så totalt över ens kropp. Det är inte så att jag tänker på något särskilt. Lite pirrig inför veckan kanske. Men mest är jag angelägen om att få sova. Tänker att oj, vad jag behöver sova. Och det Nu. Den stressen ger mig sockerdricka i hela kroppen, jag vrider och vänder på mig utan att slumra in, trots att jag är så sömnig att jag inte kan vända på bladet i boken utan att ögonlocken faller ned. Men så fort jag släcker lampan så kommer sockerdrickan igen.

Hur går det ihop?

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Nåväl. Dagen efter på jobbet går bra den med. Förvånansvärt bra. Faktum är att jag märker ingen skillnad i jämförelse med de dagar jag sovit 7-8 timmar natten innan. (Kanske fungerar min hjärna alltid som en sömndruckens? *ler* )

Det är något att tänka på när man ligger där och snurrar bland lakanen. Det är inget att stressa upp sig över! Man klarar sig faktiskt finfint utan sömn en natt.

Och natten därpå ligger jag aldrig sömnlös, vare sig jag vill det eller ej...


Dagens utsikt från mitt fönster. Klart väder över byggarbetsplatsen där arbetarna springer runt som små fragglar i sina neondräkter. Man ser en som svetsar där, en som klättrar i lyftkranen, en annan borrar och en tredje kör förbi i en truck. Det ser för himla lustigt ut.


Kolla in stället för Post-it-lappar som Erik gjort till mig efter måttbeställning.
Vilken finfin julklapp!




Alldeles bortskämd med trevligheter.

Medborgarplatsen den 8 januari 2010 kl 18.50:


Här kan man åka skridskor.
Men det gjorde jag inte.



Istället gick jag uppför trappen alldeles till vänster - till Debaser Medis. En perfekt plats för att träffa sina goda vänner Mia, Erik & Sofia för en god middag, några öl och ett trevligt samtal.





Det var fredag det.

På lördagen gick vi på stan och bjöd Per & Lise på middag på kvällen. Det var för himla trevligt. Vi spelade Jenga, drack vin och surrade om livets väsentligheter.

Vilken dunderhelg! det har varit. En riktig energizer inför veckan som komma skall.

Nu blir det några avsnitt HiMYM innan läggdags...






Min morgon.


J är iväg och spelar squash med Kristoffer. Själv myser jag i burspråket med min kaffekopp och melodikrysset.

Januariljuset kämpar på därute. Människor hukar sig i den friska men kalla vinden. Sällan har fårskinnet bakom min rygg känts så varmt.



Här i burspråket har vi numera tryckt in den gamla trotjänaren Klippan i väntan på försäljning. Den nya soffan har ju kommit - mitt i rummet står den - och den är ett ensambarn.

Men nu börjar jag gilla den här platsen. Soffan fyller sin funktion väl. Man kan nämligen vara två som sitter här och blickar ut över gatan, det är faktiskt ganska trevligt. Kanske vi ska ha den kvar tills vi flyttar?








Det bästa är att det inte gör något om man spiller lite vin i den.


Storstadsfasoner.

Imorse ställde jag en mycket relevant fråga till J, nämligen: Om man vill ha strumpbyxor på jobbet och det är minus tio ute, vad har man då på sig på väg till jobbet för att inte frysa, om man efter jobbet vill kunna hitta på nåt kul på stan och därför slippa täckbyxorna?

J visade sig (föga förvånande) inte vara någon expert på området. Han svarade "hm.. jag vet inte. Jag tror att tjejer brukar ha såna där strumpor som går upp på benet en bit. Men det är klart, då blir det ju lite kallt om rumpan."

Nåväl. Jag drog tillslut på mig ett par tjocka strumpbyxor i ulliknande material ovanpå de tunna och begav mig ut i kylan. Det gick bra, jag frös inte särskilt mycket alls.

Och efter att ha tittat mig runt bland medpassagerarna blir svaret på den första frågan; Inget. De har INGET ovanpå de tunna strumpbyxorna. De fryser arslet av sig, står ut med det, och ser ut som idioter på köpet. För VILKEN KLOK MÄNNISKA HAR TUNNA STRUMPBYXOR PÅ SIG NÄR DET ÄR MINUSGRADER?

Storstadsfasoner kallas det.


Full fokus framåt.

Den där klumpen jag hade i magen när jag skulle skiljas från nära o kära i Pite häromdagen (som nådde sin kulmen när jag kramade om pojkarna och tänkte, jaha, hur många cm kommer de ha vuxit nästa gång jag ser dem?), den klumpen har sakta men säkert förvandlats till ett trassel av pirr och förväntan inför det nya året. Jag anlände till Stockholm igår kväll med blandade känslor. Som vanligt. Jag orkar inte med tunnelbanan, alla människor, alla stressade själar som jäktar än hit, än dit. Men äh. Man vänjer sig vid allt, även vid avsaknaden av tystnad. Dessutom har jag Joakim här, vårt hem, många underbara vänner och ett fantastiskt jobb som jag trivs med. Och det finns ju  en hel del roliga saker att göra här också... Och hips vips upplever man allt det roliga med storstan istället. Snart är jag där.

Det är skarvarna som är värst.

Tack för denna gång.

Igårkväll "fonduade" vi hemma hos syrran. Det var gott gott gott och väldigt trevligt.

Gustav, Erik och jag stod för förberedelserna. Pojkarna var så duktiga i köket. De hjälpte till att hacka & skala grönsaker och duka bordet.


Gustav i morotsskalartagen.


Erik hackade broccoli och ostbitar.


- Vem har lagt sin pinne ÖVER min?
- Hade du pinne nr 2?
- AAAH- min köttbit lossnade!!
- Vem har satt i en pinne med broccoli?? Slöseri med utrymme *mutter*
- Nu har lågan slocknat!
- Ånej, slut gas!





Vi konstaterade att fondue inte är en rätt som passar när man är hungrig som en grottmänniska, nyss hemkommen från en tredagars hockeycup. Nej här gäller per tvång långsam avnjutning och matsmältning. Det är också en rätt som ger väldigt bra träning för den som vanligtvis kastar i sig maten!



Det blev film och mys i soffan till efterrätt, sedan satt vi och surrade i Niklassons urmysiga, ombonade glasveranda med utsikt över den gnistrande snön. En superfin avrundning på en superfin vistelse häruppe!







Hejdå Pite, familj och vänner för denna gång!
Det har varit helt underbart som vanligt.



Piteå i sin vackraste vinterskrud.






Några tankar om lycka.

Lyckan finns inte i den senaste märkesväskan, det trendigaste köket, en dyr bil eller den största plånboken. Inte heller i de vackraste kristallglasen, i takvåningen i innerstan eller i det dyra kaklet i badrummet.

Det är min fulla övertygelse att lyckan finns i de små stunderna i livet



Lycka för mig är till exempel att få umgås med Gustav en hel dag. Spela spel, rita teckningar, krypa upp i soffan tillsammans framför Simpsons på tv. Klia honom på magen. Eller bara vara. Det är lycka i en liten ask!


Gustav gillar... pang pang :)



Lycka kan också finnas i en fikastund med en god vän. Ett gott samtal kan få mig på så gott humör! Lycka i det lilla. (En kladdkaka till det gör ju inte saken sämre.)





Eller att få höra ett barns oförställda skratt. Finns det något vackrare ljud?


Sötnosen Wilmer.

..............................

Att sitta i soffan med mamma & pappa och titta på TV tillsammans. Kanske ett gott vinglas till det?




En tupplur i solen efter maten, det är mumma det. Eller bara vilken tupplur som helst för den delen.

Solvarma hallon en sensommardag.


Eller att få ett sms från sin kärlek där det står "Jag längtar efter dig. Det är så tomt här. Skynda dig hem."








IIiih!

Nu börjar ledigheten gå mot sitt slut. Börjar om att jobba på torsdag. Åker till Sthlm på tisdag. I övermorgon.
Iiih!!! Stoppa tiden någon!!

(Varför går de sista dagarna av ledigheten så mycket snabbare än de första?)

Myspys i Svartöstan.

På nyårsdagen, efter att ha skjutsat älsklingen till Kallax, tog jag en sväng förbi Frida & Viktor som bor i Svartöstan. De gick omkring i rufsigt hår, med långkalsongerna på sniskan och med chips i nävarna på äkta "dagen-efter"-manér. Passade mig utmärkt...


Finisarna lagade mat till mig. Sedan degade vi i soffan, pratade och kramades. Det var mysigt.


Bubbel under stjärnorna med Degeränget-gänget

Vilken nyårsafton!
Degeränget-gänget skulle man kunna kalla oss.


Fördrink + snittar i vardagsrummet.


Sofie & Lisa stod för hela nyårsmenyn. Här lägger de sista handen vid förrätten.


Öjebytoast. Mums!


Och se så fint de dukat!


Sofie & Henrik


Joakim


Peter


Här är en suddig bild på huvudrätten, som bestod av en fisktartar med hasselbackspotatis, sparris med perfekt tuggmotstånd, paprikasnurra och gott "klegg" till. He va nu herregu' gott!


Jag och Henrik


Peter, Lisa och Joakim. 

När efterrätten kom in gapade man, och inte bara för att få in härligheten i munnen.


Kladdkaka med tranbär och vitchoklad-mousse med granatäpplekärnor ovanpå.
Det vattnas i munnen när jag ser bilden!

Tack för en supergod middag tjejer, det gjorde ni fantastiskt bra!

Som om man inte blivit bortskämd nog var det sedan dags för relax +bastu +jacuzzi!
Tolvslaget närmade sig...


"Spa-avdelningen".


Sofie är inte van att bli fotad i duschen men hon fann sig väl.


Peter visar stolt upp sina fina badshorts i modell hawaii.


Vi skålade in det nya året under stjärnhimlen, vid älven, med bubbel i handen och fyrverkerier som avfyrades ovanför våra huvuden.

Vilket nyår, säger jag bara. Det bådar gott!





RSS 2.0