Min murmelpuff.

J är fantastisk. Har jag sagt det?

Igårkväll när jag inte kunde sova låg han vaken bredvid mig och strök mig över håret.
Det är sådana små saker som gör att jag älskar honom så mycket. Han bryr sig om att jag har det bra. Offrar sig och sin egen sömn för min skull. Och tro mig, det är inte så att jag ber om det. Snarare tvärtom. Jag vill att han ska få sova.

Det är lustigt det där med att ligga vaken en hel natt. Hur hjärnan kan styra så totalt över ens kropp. Det är inte så att jag tänker på något särskilt. Lite pirrig inför veckan kanske. Men mest är jag angelägen om att få sova. Tänker att oj, vad jag behöver sova. Och det Nu. Den stressen ger mig sockerdricka i hela kroppen, jag vrider och vänder på mig utan att slumra in, trots att jag är så sömnig att jag inte kan vända på bladet i boken utan att ögonlocken faller ned. Men så fort jag släcker lampan så kommer sockerdrickan igen.

Hur går det ihop?

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Nåväl. Dagen efter på jobbet går bra den med. Förvånansvärt bra. Faktum är att jag märker ingen skillnad i jämförelse med de dagar jag sovit 7-8 timmar natten innan. (Kanske fungerar min hjärna alltid som en sömndruckens? *ler* )

Det är något att tänka på när man ligger där och snurrar bland lakanen. Det är inget att stressa upp sig över! Man klarar sig faktiskt finfint utan sömn en natt.

Och natten därpå ligger jag aldrig sömnlös, vare sig jag vill det eller ej...


Dagens utsikt från mitt fönster. Klart väder över byggarbetsplatsen där arbetarna springer runt som små fragglar i sina neondräkter. Man ser en som svetsar där, en som klättrar i lyftkranen, en annan borrar och en tredje kör förbi i en truck. Det ser för himla lustigt ut.


Kolla in stället för Post-it-lappar som Erik gjort till mig efter måttbeställning.
Vilken finfin julklapp!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0