Tacksam.

Idag tränade jag ett medelpass på Friskis efter jobbet. Det är bra, måndagspasset. Kvinnan som är jympaledare är en hejig gladskit och musiken är pepp. Det är skitkul rent ut sagt. Man blir glad trots att det är riktigt jobbigt.



Sedan är det roligt att det är så blandad kompott av människor.
Det är korta, långa, tjocka, smala, unga & gamla om vartannat. Man behöver inte bry sig om hur man ser ut, om fläsket gungar och fladdrar. Underbart. Och alla kör järnet! Man ler när man får se en punkartjej, en äldre man med uppdragna tubsockor och två medelålders kvinnor (tänk er Siv och Majsan i Sällskapsresan) stå och hoppa i takt bredvid varandra. För att inte tala om synen av en machoman som sjunger med i "Fame! I wanna live forever!" -bara det gör ju att man måste dra på smilbanden.
____________________________________________

Jag älskar att komma hem och riktigt känna endorfinerna susa runt i kroppen efter ett träningspass och en bra dag på jobbet.
Både hjärna och hjärta har fått arbeta idag.
Jag tänker på vilken ynnest det är att ha en kropp och ett sinne som fungerar och som man får använda varje dag. Då känner man att man lever

Livet är allt bra underbart.
 Jag är så tacksam över att få vara frisk och ha ett så underbart jobb!
Sedan ska jag inte ens börja tala om hur tacksam jag är över att ha J, familj och vänner som jag älskar och som får vara friska, för då börjar jag förmodligen gråta.

Jisses, dessa endorfiner alltså. Rena rama knarket.
____________________________________________




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0