Livsnjutarens guide genom hösten.

Hösten är fantastisk.

 

Visst är det en speciell känsla man får av att ”starta upp” och komma tillbaka på banan efter sommarens lata dagar? Man får känna sig lutherskt duktig med matlåda på jobbet, stiga upp tidigt, komma hem trött (men som sagt, duktig) efter jobbet. Ni skymtar kanske ironi mellan mina rader men jag är allvarlig. Jag gillar att känna mig sådär duktig som man bara gör när man plågat sig själv lite lagom mycket. Känslan av att ha gjort sig förtjänt av helgledigt, slapp i soffan, ett vinglas osv...

 

 

Tänk att man varje år vid denna tidpunkt får en ny chans att få rutin på träningen, bli effektivare på jobbet, träffa vänner oftare, bli mer spontan, läsa mera etc. etc. Känslan man får kan liknas vid den man brukar få efter jul. Men med den skillnaden att man slipper känna sig blek och lönnfet efter att ha svullat skinka, prinskorv och Janssons tre veckor i sträck. Nej istället har man lite fräsch solbränna kvar och kan plocka fram sina mysiga koftor och halsdukar igen (de där som man i januari oftast inte vill ta i med tång).

 

Här är några förslag på aktiviteter till alla höstskeptiker därute:

 

- Gå ut och sparka höstlöv i närmsta park eller skog.

- Baka söndagsscones med västerbottensost på. Lätt som en plätt!

- Dra med en vän till badhuset och stationera er i bastun efter några (få) vändor i bassängen.

- Gå och ta en mysig fika med en vän, förslagsvis på ett café lika ombonat som en livmoder.

- Skölj ned crêpes med en torr cider från Normandie.

- Smit in på en bio och se en film. Vilken som helst!

- Ta en rask promenad för lite välgörande rosor på kinderna.

- Laga en lagom krämig soppa och bjud över några vänner.

- Kryp upp i en fåtölj eller soffa, lägg en varm filt över fötterna och läs en bok.

- Unna dig en massage!

- Tappa upp ett fotbad och ge tassarna en stund i rampljuset.

- Sätt på en lugn skiva och slå dig ned på en skön plats med ett korsord och en penna.


.................



Hösten, bring it on!








Vad är galenskap EGENTLIGEN?

Sitter här nyduschad och avsminkad i mjukiskläder och mår som en prinsessa efter att ha tränat med Milla efter jobbet. Mmmys. Det var då det slog mig; hur underligt vi flockdjur till människor egentligen beter oss och vad vi anser vara "normalt".

Jag menar, bara en sån sak att jag varje morgon kladdar på mig en svart geggamojja kring ögonen för att "göra mig fin", bara för att sedan tvingas tvätta bort det varje kväll.
Hur kan en sådan sak anses normal?



Eller det faktum att män som jobbar på kontor knyter ett tygstycke runt strupen med en knut som ska se ut på ett speciellt sätt. Vem kom på att det skulle vara en normal sak att göra?

Skulle man bli betraktad som onormal eller till och med galen om man försökte fly från alla rutiner och sociala koder? Kan ni tänka er hur världen skulle se ut om alla för en dag lät bli att handla efter invanda mönster och koder? Det skulle bli ett enda kaos! Och Magdalena Ribbing skulle bli arbetslös.

Så istället stiger vi upp en viss tid varje dag, äter frukost, lunch och middag vid ungefär samma tidpunkt (oavsett om vi är hungriga eller ej) och cirka två dagar i veckan tar vi igen oss. Vi tar varandra i handen när vi hälsar, vi "hejar" på vissa ibland, vi ställer inte för privata frågor till varandra, vi klär oss på olika sätt (mestadels obekväma men vad som anses modernt eller snyggt för stunden) beroende på vilken situation vi är i, etc etc.

______________________________________

Någon som sätter fingret på just detta är Paulo Coelho i boken "Veronica bestämmer sig för att dö".


"Det var en gång en mäktig trollkarl som ville förgöra ett rike. Han hällde därför en magisk mixtur i källan som alla invånarna hämtade sitt dricksvatten ur. Den som drack av vattnet skulle bli tokig.

Nästa morgon drack hela befolkningen av vattnet och alla blev galna, alla utom kungen - som hade en egen brunn bara för sig själv och sin familj, dit trollkarlen inte lyckats ta sig. Kungen blev orolig och försökte hålla folket i schack med en rad åtgärder rörande säkerheten och folkhälsan, men poliserna och tillsyningsmännen hade alla druckit av det förgiftade vattnet och tyckte att kungens beslut var befängda och bestämde sig för att inte lyda.

När kungens invånare hörde talas om kungens dekret blev de övertygade om att han blivit galen och nu satt och skrev en massa gallimatias. Under rop och skrik begav de sig till slottet och krävde att han abdikerade.

Den förtvivlade kungen gjorde sig genast beredd att lämna tronen, men drottningen stoppade honom och sa: "Nu går vi till källan och dricker vi också. Då blir vi likadana som de."

Och så gjorde de; kungen och drottningen drack av vansinnets vatten och började genast tala förvirrat. I samma stund ångrade sig undersåtarna; nu när kungen visade prov på sådan stor visdom, varför då inte låta honom styra landet?

Landet fortsatte vara lugnt, även om invånarna inte betedde sig på samma sätt som folket i grannländerna. Och kungen kunde regera till sina dagars slut."













Xtreme closeup.


Jag känner mig lite taggig idag.


Våra nya ljuslyktor inhandlade på en liten butik vid Fridhemsplan.
Kan man få för många ljuslyktor? (Svara i kör:)
- nej det kan man inte!
:)


Vida bad att få "en fin bild" av mig. Visade sig att någon sådan fanns det ej, jag står ju oftast bakom kameran. Så jag tog denna. Den var väl ok? Ska bara få tummen ur och framkalla lite foton... Ligger ungefär ett år bakom på den fronten.






Inne på en second hand-butik på Östermalm ...

dsc05580 (MMS)

Inne på en second hand-butik på Östermalm där man tar 700 spänn för någons gamla avlagda jeans. Har de inte hajat grejen med second hand? Att det ska vara billigt? Nej detta är ett skämt.


Middag och spelkväll hos Per och Lise i No...

dsc05557 (MMS)

Middag och spelkväll hos Per och Lise i Norrtälje. Nu börjar ögonlocken tyngas ned... Tur att vi ska övernatta.


Iransk filmfestival i stan. Film följt av ...

dsc05556 (MMS)

Iransk filmfestival i stan. Film följt av en fika med bästaste Vida!


Stickar klart min halsdukspolo framför ido...

dsc05553 (MMS)

Stickar klart min halsdukspolo framför idol såhär på morgonkvisten. Ok, snarare förmiddag... Skönt är det i alla fall!


Tålamod mina vänner. Inlägget tar slut nån gång! :)

Jag tänkte spinna vidare på det här med tid och tålamod som jag skrev om igår.

 

Har ni tänkt på hur det gick till förr i tiden när man behövde ta reda på något?

 

För alla de som inte hade ett lexikon hemma i bokhyllan så återstod inte mycket annat än att knalla iväg till biblioteket. Biblioteket! Ja ni hör ju så medeltida.

 

 

Väl där så kanske man bläddrade lite förstrött i en liten låda med lappar med ämnesord (vi snackar way back) för att hitta en lämplig bok som kunde tänkas innehålla den information man var ute efter.

 

-       ”Se där, boken ska stå i hylla Ba-c, på avdelning Facklitteratur.”

 

Så tassade man dit, och kanske upptäckte man att ”ojdå, boken är visst utlånad för tillfället. Nåja det är ingen fara, jag kan ställa mig i kö för att låna för om tre veckor ska den återlämnas! Sådärja.”

 

Så gick man hem igen, och väntade fint i tre veckor och det var väl ingen katastrof med det.

 

Hur går det till idag när man ska söka information? Klick klick på tangentbordet, sök på Google, och kommer inte svaret upp inom fyra sekunder för att hemsidan ”laddar” så går huvudet upp i små atomer av ”otålamod”. -nnGGAAAAAH!

 

Faktum är att vi ”sparar in” en massa tid hela tiden i jämförelse med förr. De flesta moderna prylar här i världen är tillverkade för att vinna tid åt dig eller göra ditt liv enklare. Mikron, dammsugaren, datorn, bilen, e-mailen, sms-funktionen på mobilen. Alla dessa prylar och uppfinningar må väl vara bra i sig, men frågan man kan ställa sig är vad i helskotta vi gör med all denna tid vi sparar in? Tid vi förut lade på att exempelvis traska till biblioteket.

 

.............

 

Slår vi oss ned med benen i kors, sluter ögonen och drar djupa, långa andetag av ro och stillhet?

Är vi mer harmoniska som människor?

Umgås vi i större utsträckning med vår familj och våra vänner?

Nej inte i gemen. Snarare tvärtom.

 

 

Det ironiska med det hela är att jakten på tid alltid går vidare. Den är beroendeframkallande. Det finns inga gränser, det tar aldrig stopp, man kan alltid effektivisera lite mera.

 

Jag är själv expert på att optimera mina förehavanden. Ingen ”dötid” här inte! Känslan av ineffektivitet kan verkligen göra mig galen ibland. Det spelar egentligen ingen roll om jag har bråttom eller ej. Medan datorn startar upp plockar jag undan på skrivbordet. Jag kollar mailen medan vattnet kokar (vad ska jag annars göra, bara stå där och glo på kastrullen?). Jag passar på att ringa det där viktiga samtalet medan jag går till affären. Drar upp persiennerna medan jag borstar tänderna, vattnar blommorna samtidigt som jag ringer comhem för att felanmäla bredbandet osv osv. Allt går på rutin. Chop- chop.

 

Men tar det någonsin slut saker att göra? Nej.

Väntar en harmonisk plats runt hörnet? Nej.

 

Jag och många med mig har helt enkelt vant sig vid att saker och ting ska gå snabbt och att det är det man ska sträva efter. Det är det som gör att vi skruvar på oss i kön på ICA när någon långsam j*el tar evigheter på sig, oavsett om vi har en tid att passa eller ej. (Och tro mig, folk hade roligare saker att göra förr i tiden också, men de suckade ändå inte högt, stampade lite dämpat i golvet och stirrade demonstrativt på klockan när någon tog tid på sig. För man var van vid att saker och ting tog den tid de tog. Idag har vi inte tid att vänta. Det är ju slöseri med tid.)

 


 

Men precis på samma vis som man kan lugna ned sig för stunden genom att koncentrera sig på andningen tror jag att man kan bli en mindre jäktad person i allmänhet genom att tvinga sig själv till ett annat beteende. Jag tror bestämt att man kan träna aktivt på att göra en sak i taget – inte tio. Och att det kan göra en till en mer avslappnad filur!

 

1.       Imorse när jag borstade tänderna tvingade jag mig själv att BARA borsta tänderna. När jag fick den där impulsen att dra upp persiennerna med tandborsten i mungipan fick jag ”smälla mig själv på fingrarna” och låta bli. Koncentrerade mig istället på vilka gaddar jag borstat och vilka jag inte borstat. Mycket konstruktivt.

 

2.       När jag kom hem efter jobbet och fick en omedelbar impuls att slå på datorn, laga mat och plocka undan kläder i sovrummet SAMTIDIGT tog jag mig i kragen och bestämde mig för att laga mat först. Sagt och gjort, allt annat fick vänta. Medan blodpuddingen fräste tillät jag mig själv att sitta ned vid köksbordet och filosofera över dagen. Titta ned på gatan och ha lite hederligt tråkigt. Men lugn kände jag mig.

 

3.       EFTER att jag ätit och städat undan i köket slog jag på datorn och hör och häpna; satte mig ned och väntade på att datorn skulle starta upp. Och här sitter jag nu.

 

Det fick duga för dagen.

 

_______________________________

 

Så, kan vi inte alla enas om att det egentligen inte finns något att vinna på att skynda, skynda? (Utom i de verkligt viktiga fallen såsom under en ambulanstransport.) Världen går inte under om något tar tio minuter längre tid.

 

 

Detta blev långrandigt. Är ni stressade?? :)

 

För att avrunda det hela kan jag säga att jag börjar inse att det inte finns någon rofylld och harmonisk plats som väntar runt hörnet ”bara man hinner dit någon gång”. Nej, jag tror att den ständiga jakten på tid enbart är av ondo och i tillägg till det bara en löjlig illusion. Man måste skapa känslan av harmoni på egen hand. Och jag tror som sagt att man göra det genom att tvinga sig själv till ett annat beteende, steg för steg.

 

Vem vet, en vacker dag kanske man är en av de där människorna som verkar så satans tillfreds, harmoniska och avslappnade och prioriterar rätt hela tiden? Innan dess; önska mig lycka till…

 

*ler harmoniskt och avslappnat*

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Tredje gången gillt för oss att dansa Lind...

dsc05548 (MMS)

Tredje gången gillt för oss att dansa Lindy hop. Så sabla roligt!


Känslan man får när man tvingas vänta är i...

dsc05546 (MMS)

Känslan man får när man tvingas vänta är intressant. Vad är det som är så farligt med att sitta ned på en bänk här på SL-center och vänta på min tur? Jag har inte bråttom någonstans. Egentligen. Ändå kliar det i mig. Blir otålig. Känner mig ineffektiv. Det kanske är bra träning detta. Träning i att göra en.sak.i.taget. Inte stressa runt som en yr höna.


Tänka sig...

... att vi rymdes åtta personer vid bordet! Vi stod och kliade oss i hakan när vi skulle duka, jag och Joakim. Men efter att ha vridit bordet och ställt dit balkongmöblerna gick det alldeles utmärkt att få plats allihopa.





Så.
Nu har vi invigt Måndagmiddagen i vår nya lägenhet. Från och med nu är gamle pitebon Nysan tillbaka i middagsgänget efter att ha dröjt sig kvar i Uppsala alltför många år. Välkommen till storstan käre vän!
Vi firade hans come-back med vilda diskussioner om både det ena och det andra. Som vanligt helt fantastiskt trevligt.

Med risk för att låta äckligt nöjd; fasen vad härligt det är med höst och en massa Måndagmiddagar inbokade!

PS! Bilderna gjorde tyvärr inte kvällen rättvisa. Roligt att alla ser så glada ut? :)







Vilken dag.

Jag sitter här och känner mig så sorgsen och upprörd över att gorillorna kom in i riksdagen. Det var inte bra. Inte bra alls.

 

Det enda goda som kom ur det hela var att min upprördhet imorse ledde till att jag ”tog tag i” träningen för att få avreagera mig ordentligt. Jag drog ilsket med mig Milla till Friskis efter jobbet och vi genomförde det första jympapasset på fyra månader. Hu-JA! (Men det måste ju ändå understrykas att jag föredrar att förbli otränad och slapp i fläsket än det läge som nu uppstått i riksdagen.)

 

Vem har förresten påstått att politik inte är engagerande? När det ställs på sin spets är det få saker som känns viktigare. De 5000 personer som deltog i demonstrationen på Sergels Torg idag håller nog med mig!

 

 

Det var 17-åriga Felicia Margineanu som anordnat och uppmanat till demonstrationen via Facebook. I DN berättar Felicia att hon startade Facebookgruppen för att få folk att känna kämpaglöd i stället för nedstämdhet efter valresultatet igår.

 

– Jag vill att vi samlas och visar att vi vill ha ett mångkulturellt Sverige, sade hon.

 

Heja Felicia, vilket bra initiativ!

 



Pirrigt!

Pirrigt nu!
Valvakan
är i full gång. Hur ska det gå? Vem kommer att leda Sverige imorgon bitti?

_________________________________________

Vi har just vinkat av ett sällskap bestående av Joakims syster Lisa, hennes man Uno och deras fina pojkar Hektor och Leo. Med anledning av Joakims födelsedag för ett tag sedan har här nämligen bjudits på go'middag med efterrätt. Himla trevlig söndagsaktivitet, det där med att bjuda hem folk på middag. (Särskilt när J står för matlagningen, jag för disken och vi har diskmaskin moahahah. Sucker.)



Lisa, Uno och J nella cucina.


Lisa.


En något suddig bild av Leo.
(Jag skyller på att det inte finns tid till att ställa in kameran ordentligt när tillfälle ges att fota någon av pojkarna!)




Ett annat leo.



Hektor!
(Här hade jag lärt mig en läxa och chansade inte. På med den ocharmiga blixten!)



Vacker skymning.
Det var lite kul att Hektor tyckte att molnet i fjärran såg ut som en hamburgare.
(Vart tar fantasin vägen när man blir vuxen? Vart? VART??)


(Lisa S; två ljuslyktor och en korg med tv-dosor och glasunderlägg fick jag dit utan att J knorrade alltför mycket... :))

_________________________________________

Nej nu får ni ursäkta, jag måste göra mig en kopp te och slå mig ned i soffan för att glo på vakan.

Ha en mysig söndagkväll allesammans!





Det nya soffbordet på plats. Vad tycks? Ja...

dsc05536 (MMS)

Det nya soffbordet på plats. Vad tycks? Jag vill ställa dit saker, medan Joakim är lite mer "minimalistisk" i sin inställning till sådant. Vi får väl se...


Fel dag. Kan man säga.

Vaknade för en stund sedan med halsont. Det har pågått ett par dar men ni vet hur det kan låta om morgnarna. Rossel rossel host, och när man ska prata låter det som om man har en banan i strupen.
Då slog det mig. Det vore hemskt olyckligt om jag förlorade rösten just idag!



Vi har köpt ett runt soffbord i massiv ek ...

dsc05533 (MMS)

Vi har köpt ett runt soffbord i massiv ek nedsatt till 2500 kr. Rena kapet! Nu ska vi bara ta en taxi hem från butiken för att få hem det. Det är så man gör i storstan, berättade försäljaren. Beställde en fåtölj också men den dröjer fem veckor. Tror det kan bli fint detta!


David Batra står på scenen och vi skrattar...

dsc05531 (MMS)

David Batra står på scenen och vi skrattar så att linserna trillar ut. Jo, faktiskt.


Mysmiddag med Vida på italiensk restaurang...

dsc05530 (MMS)

Mysmiddag med Vida på italiensk restaurang i Vasastan... Blir ingen biljard, men vi ska försöka ta oss in på Norra Brunn där det är Stand-Up ikväll!


Det pirrar i magen. Jag ska på vänskapsdejt!

Oj. "Scener ur ett samboskap del 4" väckte lite reaktioner, kul! Antar att ju högre igenkänningsfaktor ett inlägg har, desto lättare är det att kommentera. Hm... ska försöka tänka på det i fortsättningen. *ler*

Den här då.

Ibland när jag ska träffa en nära vän som jag inte sett på ett tag så kan jag se framemot det så mycket att det riktigt pirrar i kroppen. Som ikväll, när jag ska träffa Vida för första gången på två veckor (min närmsta vän, goddamn - det får inte gå så lång tid!) och jag föreställer mig vad jag ska säga, vad vi ska göra, hur vi ska mysa tillsammans. Dricka vin, skratta oss dubbelvikta, tala om livet? Sådär underbart som vi alltid har det. Ja faktum är att det känns nästan som inför en dejt med någon man är förälskad i, fast på ett vänskapligt sätt. Jag vill till och med vara så fin som möjligt när jag ska träffa henne.

Igår bestämde vi i allafall per telefon att ikväll ska vi göra nånting vi aldrig gjort förut. Tillsammans alltså, annars blir nog utmaningen alltför svår.

Några förslag?

Jag funderar på biljard. Kanske vore något.






After Work på Thank God It's Friday. Trots...

dsc05523 (MMS)

After Work på Thank God It's Friday. Trots att det är torsdag. Bara en dag kvar till helg, tjoho!


Scener ur ett samboskap del 4.

dsc05522 (MMS)

Att göra saker på olika sätt. Mänskligheten kan delas upp i två sorters personer; de som lämnar den idiotiska fliken på mjölkpaketet och de som inte gör det. Och i vårt hushåll är det definitivt inte jag som har för mig sådana knasiga fasoner. :) Andra saker vi gör olika: jag plastar över/in de saker jag stoppar i kylen, han använder burkar. Jag lämnar skåpdörrar öppna om jag ändå ska in där och rota en stund senare (eller inte), vilken får till följd att jag hör svordomar a'la Förgrymmade unge med jämna mellanrum - i kombination med ljuden *bonk* *slam* *dunk*. Han slänger sina använda kläder på golvet, medan de han har i garderoben ligger i prydliga rader. Hyckleri! Jag slänger in mina i garderoben. Det som inte syns finns inte! Jag torkar fötterna innan jag sätter ned dem på badrumsmattan efter en dusch. Han kliver rätt ut ur duschen ut på mattan och blöter ned den ("det är ju det den är till för?"), -gärna preciiiis innan jag intet ont anande ska gå in där med sockar. *mutter* Jo, visst är det knepigt att vara sambo ibland. Särskilt för två personer som bott själva i flera år och fått härja fritt på sitt alldeles egna lilla vis. Men för det mesta är det ju alldeles underbart, som tur är...


På väg hem efter en bio på kungsgatan. "I ...

dsc05521 (MMS)

På väg hem efter en bio på kungsgatan. "I rymden finns inga känslor", med senaste stjärnskottet i Skarsgårdsklanen i huvudrollen. En fin liten historia med en söt eftersmak. Perfekt tisdagsfilm! Nu blir det att promenera genom Östermalm hem till Gärdet. Sakta vi gå genom stan...


Lycka är att vara frisk.

Nu har aptiten kommit tillbaka med buller och bång.


Joakim: -"Märks det att jag har jobbat på McDonalds??"
Ja, det må jag säga. Vilka hemmaburgare!

Ikväll känner jag för alla som är långtidssjukskrivna. Jag kan nämligen inte föreställa mig hur det måste kännas att vara borta från samhällets kärna så länge, när det kryper i mig av att tvingas stanna hemma från jobbet en enda dag. Det är just den där känslan av att inte vara till någon nytta. Det är inte roligt.

Jag minns när jag var arbetslös i några månader. Måndagarna var värst, när man tänkte på hur "alla andra" gick till jobbet och fick dra sitt strå till stacken som kallas samhället. Tänk att vara sjuk ovanpå det? Nej fy bubblan. Jag längtar nu tillbaka till rutinerna, till jobbet, vardagen. Och jag tackar alla änglar i universum för att jag får vara frisk och har ett jobb jag trivs med.

Idag kommer Middagsfrid. Vi har städat hela lyan, jag har strukit en massa kjolar och blusar inför veckan och matlådan står i kylen.

Jobbet - here I come!








Scrubs på TV. Passar två ynkliga sjuklinga...

dsc05519 (MMS)

Scrubs på TV. Passar två ynkliga sjuklingar alldeles utmärkt...


Finfrämman'

Nu är de här, tjejerna. Vi myser!





De åt sushi igår. Själv försökte jag mig på en barnpizza men fick bara i mig en slice.
Matförgiftning är ingen lek alltså. Man tappar aptiten i flera dagar efteråt (och har en vilande vulkan till mage...)







Just nu sitter jag här sunkig och dan medan tjejerna gör sig apschnygga för att gå på frisörgala ikväll.
Frisörgala på Berns. Minsann! Erika är nominerad till Årets nykomling. Som jag ska hålla tummar och tår för henne.



Duktig frisör +snygg modell =sant (och förhoppningsvis leder det till vinst ikväll)















Den här frisyren har kusin Frida gjort. Hon är så himla duktig!



En annan styling.



God lycka!



En kväll som slutade i "moule"...

 

Åh, pjäsen igår var magisk. Ett tragikomiskt drama med en rad fantastiska skådespelare på scen (Jan Malmsjö, Marie Göranzon, Börje Ahlstedt, Ingela Olsson m.fl.).

 

 

 

 

Allt var kort sagt frid och fröjd tills vi klev ut från Dramaten. Illamåendet kom sakta krypandes från magen och uppåt.

Jepp, det var blåmusslorna som ville ut. Kroppen sa; "stopp och belägg, det här vill vi inte ha här, EJECT!"

Spenderade sedan hela natten med att kräkas som en kalv. Så jävla äckligt, jag avskyr verkligen att kräkas.

Har nu mailat B.A.R. och bett om kompensation, vi får se vad de svarar. Pallrade mig iväg till jobbet imorse på tom mage eftersom jag inte vågar äta något. Känner mig minst sagt spak. Tyck synd om mig! :)

............

Ikväll kommer kusin Frida och Erika på besök, innan dess måste jag känna mig bra igen!


Ni skulle sett hans min...

dsc05513 (MMS)

...när vi gick förbi den långa kön av turister som stod och väntade vid en båt på Nybrokajen. Men han kunde andas ut. Vi skulle ju hit, till Dramaten!


Följt av en fin köttabit för J, blåmusslor...

dsc05508 (MMS)

Följt av en fin köttabit för J, blåmusslor för mig, innan vi drar vidare. J's kommentar till det var: "åh, ska jag vara modell i krokimålning nu?" Hihi.


Vi börjar så smått med en perfekt avvägd r...

dsc05507 (MMS)

Vi börjar så smått med en perfekt avvägd rabarberdrink på Restaurang B.A.R.


Den här söte pojken fyller 29 år idag.

dsc05506 (MMS)

Det ska firas! Möttes upp på Blasieholmen. Han har ingen aning om vad som ska ske.


Syre!

dsc05503 (MMS)

Huvudet kändes så tungt efter jobbet. Då är det fantastiskt att hinna med en timmes skogspromenad innan Måndagmiddag i Sjöstan...


Den härliga helgen som gick.

Lyssnar på Alison Krauss och försöker smälta kladdkakan som ligger och gôttar sig i magen. Vi har just sagt hejdå till Joakims mamma och syster som varit här på middag ikväll. Trevligt trevligt. Att bjuda vänner och familj på middag och bara umgås, ja det klår det mesta.

Nu tänkte jag visa lite bilder från helgens bravader i Ljunghusen, Skåne.

Först några från systemkameran.


Detta är Eriks fars hus i Ljunghusen. Lite skitigt invärtes men bara SÅ FINT. Inte sant?
Där fick vi bo allihopa i helgen.

Huset är 110 år gammalt och har funnits i Eriks släkts ägo i 80 år. Både Erik och hans syskon, deras far och farfar har vuxit upp där. Jag älskar ställen som osar av historia. En plats med fyra dimensioner skänker mig alltid ett säreget lugn.



Erik och Bosse spelar badminton på gården.


Terassen.


Vardagsrummet.



Där gömde sig både det ena och det andra...



Man skymtar havet och sanddynerna i änden av vägen.
Doften av tallbarr och hav är ständigt närvarande i Ljunghusen.



Vore det inte lite småkul att bo på denna adress. Kanske vore det något för Hugh Hefner...?


Eriks far bor tydligen granne med Pippi Långstrump.
(Är inte detta hus likt Villa Villerkulla så säg!)


Caroline.

Obs! Varning för spindelbilder nedan!






....................












Xtreme closeup.


Eirik och Bosse.


Här är hela gänget utom jag och Line med på bild.

Varning för en till spindelbild...


...........





Spindelnät är bland det läckraste jag vet. De är sådana konstverk.


Marte.


Jag.




Pizzabak!




Marte, Eirik
, Bosse



Hela lördagkvällen och långt in på morgonen spenderade vi med att leka ordlekar, quiz(ar?) och klapplekar. Rena rama konfirmationslägret!
Plus en massa alkohol då...


Vi lagade pizza...


... som inmundigades med god aptit.


...pratade djupa saker...




...och hade vardera minst fem drycker "på gång" samtidigt.



______________________________


Och så några bilder från mobilen:


Mys på fredagen.


Cafébrunchen på Annas café var himmelsk!


Vi åt...


och åt.


Tills det bara inte fick plats mer.


Erik hämtar oss med båten. När jag skulle kliva i sprack min byxa därbak. RRrrrriiitsch! lät det, högt och ljudligt.
Jaja, den bjuder jag på.




Hade vi tjejer lekt Spice Girls hade nog Line paxat att vara Baby Spice.
Hon gillar rosa, om man säger så.


Sporty Spice?




Radarparet Carro & Line.

Jag och Marte.



Jävlar vad fort det gick. 40 knop som mest. Och det var roligare än vilken berg-och-dalbana som helst! I den farten var man dock glad att ingen humla hade förirrat sig ut till sjöss. Den hade bara gått rätt genom huvudet och ut på andra sidan och lämnat ett humlestort hål efter sig.


Erik var en ytterst sjövan kapten må jag säga. Uppvuxen på sjön med en båtbyggare till far.


Ser ni Öresundsbron i bakgrunden?


Skanör ligger inte långt från Ljunghusen. Där lade vi till i gästhamnen en stund.




Glass-sugna!




Det var vi inte ensamma om.




Marte och Erik.

Hejdå allesammans, hoppas det dröjer mindre än två år innan jag får se era söta nunor igen.





Denna lyftkran svepte just förbi...

dsc05497 (MMS)

... på något som kändes som cirka tre meters avstånd från mitt kontorsfönster. De hackar och borrar hål till Norra länken därnere så att man håller på att bli galen!


Jag är förundrad över hur föräldrar tänker...

dsc05490 (MMS)

Jag är förundrad över hur föräldrar tänker ibland. Längst fram vid rullbandet kryllar det av barn! Trångt och jävligt. De är inte alls ivägen eller så. Dessutom har en redan klämt ett finger och en annan fått en golfbag i huvudet...


Sitter i solen på Malmö Central och väntar...

dsc05489 (MMS)

Sitter i solen på Malmö Central och väntar på flygbussen. Ska resa hem igen efter en helt magisk helg. Det är så ledsamt att säga hejdå till kära vänner när man inte vet hur länge det kommer att dröja innan man ses igen. Förhoppningsvis blir det en ny reunion i Sthlm 2011...


Havet är fantastiskt! Marte och Erik ute p...

dsc05486 (MMS)

Havet är fantastiskt! Marte och Erik ute på piren.


Lägger till i Skanör för en glass.

dsc05479 (MMS)

Lägger till i Skanör för en glass.


Ute till havs med Eriks fars egenbyggda Ri...

dsc05477 (MMS)

Ute till havs med Eriks fars egenbyggda Rib-båt. Coldplay på högsta volym, vinden i håret och utsikt över Öresundsbron. Fantastiskt.


Cafébrunch i solen. I Skåne dröjer sommare...

dsc05455 (MMS)

Cafébrunch i solen. I Skåne dröjer sommaren sig kvar! Underbart.


Myser vid brasan och försöker förstå vad d...

dsc05450 (MMS)

Myser vid brasan och försöker förstå vad dessa norrmän och danskar säger.... Men vi har det väldigt trevligt! Mycket att ta igen.


Nostalgihelg i Malmö!

Igår hade jag mina kära vänner Vida och Sara över på middag. Jag bakade pizza och korkade upp en vinare och de tackade och åt med frisk aptit, fast i omvänd ordning. Sedan satt vi och surrade till sena timmen. Ingen av oss hade ens en TANKE på att slå på dumburken. Vi har nog med att surra så att öronen trillar av ;)

I helgen, kära vänner, blir det åka av för min del. Närmare bestämt reunion i Malmö tillsammans med 6, eventuellt 7, av dem jag pluggade med i Nya Zeeland för tre år sedan. Vi har inte setts sedan vår senaste reunion i Oslo för två år sedan. Jävlar i hoppet vad kul det ska bl! Jag längtar efter att se dem igen! Det känns nästan för bra för att vara sant. Må inga plan vara inställda, tåg kapsejsa eller bussar få motorstopp....
















Många fina minnen från NZ som ska återupplevas i helgen...


Jag har inte tid att vara utelåst. Jag har...

dsc05445 (MMS)

Jag har inte tid att vara utelåst. Jag har en pizzadeg att baka! Jaja. Tur man har en sambo som kommer hem snart...


Scener ur ett samboskap del 3

Jag är så godissugen att jag håller på att bli knäpp.
Men jag är duktig och knaprar på en morot (vilket bara gör det hela värre).



Kvällens projekt har varit att spänna upp ett tyg på en inköpt kilram, häfta fast tyget med en häftpistol samt spika upp hela skiten på väggen.


Pick-a-booo.

Med tanke på hur det gick senast vi skulle sätta upp ett tyg på en vägg (i tårar, med ett skrik samt ett "ooops" inblandat) så var mina förväntningar låga. Men hör och häpna, samarbetet gick som en dans! Vi pausade till och med för en liten puss av stolthet över oss själva.




Nice and easy...





Tadaa!
Prrretty nice eh?


Nu: några avsnitt av Mad men, en kopp te och en liiiiiten bit mörk chokla'. Den där jävla moroten bara hånar mig.


RSS 2.0