Gott Nytt 2012!

Jag tänkte ta tillfället i akt, såhär på 2011 års allra sista dag, och önska er ett Gott Nytt 2012!

Året som gått har varit fullt av härliga stunder. Höjdpunkten var helt klart den soliga septemberdagen i Uppsala när min finaste J frågade om jag ville gifta mig med honom och jag självklart svarade ja! Nu får vi se hur långt vi kommer i bröllopsplanerandet (och pengasparandet) under 2012.

Årets andra fullträff var helt klart Italienresan med familjen. Vilken fin resa vi fick tillsammans! Det är sådana resor man minns för resten av livet...




Puss på er! Finaste pojkarna.

.......................

Om bara några dagar inleder jag och J 2012 med en långresa till Afrikas sol. Det blir tre veckor av savann, safari och stränder på Zanzibar. Det ska bli gött-götteli-gött-GÖTT!

Jag kommer att ta en paus från bloggandet fram till slutet av januari/början av februari när vi är tillbaka på svensk mark igen. Då lovar jag att uppdatera med bilder från resan. Det kommer nog att vara en hel del, om jag känner mig själv rätt...

Under tiden kommer ni kanske (beroende på hur internettillgången ser ut därnere) att kunna följa resan här på min gamla profil på Resedagboken som jag kickat igång igen... Länken ska fungera men annars är mitt användarnamn Jenny.Emilia











Jag önskar er allesammans ett GOTT NYTT ÅR!

Må året fyllas av en massa kärlek, skratt och glädje.

Kram!

/Jenny





Ett litet kusinfika hos mormor m Jonas o S...

dsc06827 (MMS)

Ett litet kusinfika hos mormor m Jonas o Sara. Moster Barbro kom också förbi. Tänk så trevligt man kan ha över en kopp kaffe!


Idag tar jag o kusin Frida en riktigt held...

dsc06816 (MMS)

Idag tar jag o kusin Frida en riktigt heldag tillsammans i Lule. Shopping, lunch, klippning på hennes salong Sax o Maskin. Därefter middag på Max följt av kaffe o mys i soffan hemma hos henne o Johan i Svartöstan. Kunde inte bli bättre.


Nejmen vänta nu. Rullgardin? Vad håller ja...

dsc06815 (MMS)

Nejmen vänta nu. Rullgardin? Vad håller jag på med? Lär knappast vakna av att det är för ljust i rummet...


Fikafrämmande hör mellandagarna till. Nu ä...

dsc06812 (MMS)

Fikafrämmande hör mellandagarna till. Nu är det morbror Leif och Gunilla som är här på besök. Så trevligt så!


Solen försöker masa sig upp för dagen. Och...

dsc06811 (MMS)

Solen försöker masa sig upp för dagen. Och jag likaså! Snart växer pyjamasen fast på kroppen.


Äntligen hemma. God Jul allesammans!

dsc06809 (MMS)

Äntligen hemma. God Jul allesammans!


Jag var visst inte ensam om att ge mig ut ...

dsc06808 (MMS)

Jag var visst inte ensam om att ge mig ut och resa idag? Skönt att vara ute i god tid. Det har pappa lärt mig.


Nu ser de om möjligt ännu mer sorgliga ut....

dsc06807 (MMS)

Nu ser de om möjligt ännu mer sorgliga ut... Om det känns som julafton imorgon? Ni måste skämta.


Pite here I come!

Nu är jag så laddad för att fara hem imorgon. Springer runt och packar, slår in paket och kollar upp vilket Arlanda Express-tåg jag ska ta. (Som att det behövs? De går var 20:e minut...)

Det pirrar i magen. Snart ska vi äta middag, sedan blir det att dricka glögg, slappna av framför TV:n och bara njuta av att julledigheten är här. Jippie!

Pite here I come!









Jag och kollegorna Linda och Tina tog en a...

dsc06800 (MMS)

Jag och kollegorna Linda och Tina tog en avslutnings/jul- after work på Zink Grill på Biblioteksgatan. Fint ställe men dyrt. Gick därifrån ruinerad och hungrig men glad. Sällskapet var förstklassigt!


Decemberfeeling

Igårnatt föll det lite, lite snö här i Stockholm. I alla fall tillräckligt för att det skulle ligga ett tunt täcke över gräsplätten utanför igår morse när jag vaknade. Rimfrosten i träden höll i sig till nio-snåret då de enstaka plusgraderna tyvärr fick den att töa. Nu är snön på marken nästan borta också. Damn it! So close...

 

 

Julstämningen här i Stockholm är obefintlig. Eller nej, jag fick en litet smakprov på den (dåliga sortens) julstämning i lördags när jag satt på bussen hem från blodgivningen och såg folk stressa omkring som små illrar på stan. Det verkar som om denna julklapps-och julmys-stress tar kål på oss människor? Har det blivit kutym att stressa så in i bängen alldeles före den 24:e och krascha med huvudet före in i Kalle Anka, julbordet och alla klapparna? Den där Ernst och Tina gör inte saken bättre. Ty ny ska man i tillägg till allt det andra baka sitt eget julkryddade tunnbröd och sy sina egna julkuddar också. Och medan man utgör dessa sysslor ska man se helst se glad och käck ut med friska rosor på kinderna.

 

 

Tänk om Ernst och Tina blev ett par. Hemska tanke att bjuda hem dem på middag. Man skulle nog känna sig som en glåmig soffpotatis i jämförelse.


 

Inte konstigt att så många inte klarar av att ta sig ur pyjamasen den 25:e… eller den 26.e… Personligen ser jag verkligen framemot att bo i min pyjamas under mellandagarna i Pite.

 

Ändå kan jag inte påstå att jag stressar. Överhuvudtaget. Alla julklapparna är inhandlade på nätet sedan länge och skickade rätt upp till Pite som vanligt. Jag låter Posten göra jobbet. Vägrar harva runt i butiker, svettas och trängas med folk i jakt på julklapparna.

 

På fredag bär det av uppåt. Hemåt. Håll tummarna för mig och mitt flygplan som ska lyfta kl 17.45. Ingen snöstorm! Inget kaos på Arlanda! (I wish)

 


Längtar som en liten gnu till mammas och pappas bastu...





Vågar man hoppas på istappar i år också?


 


De stackars stockholmsbarnen har skrapat i...

dsc06798 (MMS)

De stackars stockholmsbarnen har skrapat ihop den lilla snö som fallit och gjort de sorgligaste små snögubbarna jag någonsin skådat.


Det är något med mat som gör folk enormt engagerade. Och i vissa fall provocerade.

 

Här kommer ett långt, kaotiskt och ganska argt inlägg om LCHF, folk och deras j-a sätt, om ni ursäktar uttrycket.

 

Jag har nämligen märkt att det är många som reagerar väldigt starkt på LCHF och det faktum att vissa av oss i den stora fårskocken inte äter socker och kolhydrater. Människor i min omgivning tar sig friheten att i tid och otid påpeka vad jag äter/inte äter och anledningen till att jag äter som jag gör. Ämnet kommer upp dagligen, på jobbet och i andra sammanhang. Och märk väl att det är aldrig jag som börjar prata om det. Jag vill helst bara "do my business" utan att någon ska kommentera det varje gång.

 

 

 

 

”Ja just, ja du får ju inte fika, du går ju på din DIET- påpekas det högt och ljudligt inför alla andra varje gång det dukas fram fikabröd och jag väljer att avstå. Och så sätter frågestunden igång. De frågar vad LCHF är, hur länge jag ätit det, är det inte farligt att äta så mycket fett?? Blir jag inte sötsugen?? Saaaaknar jag inte potatis?? Etc etc. Vilken uppoffring det måste vara, varför gör jag det egentligen? Själva skulle de minsann inte göra det för alla pengar i världen. Har jag gått ned i vikt?? Hur mycket i såfall?

 

Kan det vara kombinationen av det faktum att jag inte är överviktig +"går på en diet" som upprör så många? Som gör att de anser det vara deras fulla rätt att kommentera? Det jag undrar är, skulle de ha kommenterat lika mycket om jag haft några kilos övervikt? Jag har en känsla av att så inte är fallet...

 

Bottnar det i någon sorts avundsjuka kanske? Avundsjuka på min självkontroll? Jag har märkt att det i synnerhet är de som själva har en begynnande ölmage och inte kan motstå den där fikabiten som pepprar mig med kommentarer.

 

Sedan är frågan om man ens ska kalla det för en "diet" om man inte gör det för att gå ned i vikt. Ordet "diet" signalerar ju att man äter på ett visst sätt för att minska i vikt, vilket inte är anledningen till att jag äter LCHF. Jag har lagt om kosten främst för att slippa blodsockertoppar- och dalar och uppsvälld mage. För att slippa bli hungrig eller sötsugen var tredje till fjärde timme (vilket får till följd att jag stoppar i mig vilken skit som helst som finns tillgänglig). Ändå får inte jag samma mottagande som exempelvis en vegetarian får. (Nu när det äntligen blivit normaliserat. Jag kan tänka mig hur vegetarianer kände sig för tio-femtontalet år sedan då det inte var så vanligt. Att behöva motivera sin kosthållning varje dag blir väldigt påfrestande i längden. Ibland har jag nästan funderat på att skita i LCHF och äta som alla andra bara för att slippa alla kommentarer.)

 

 

Det må vara så att många kommenterar och frågar av ren nyfikenhet. Ofta uppfattar jag dock deras eviga påpekande som ett uttryck för något av nedan nämnda:

 

1. att mina matvanor skulle utgöra någon sorts dold uppmaning till dem att göra likadant. Som om jag, enbart genom att avstå från kolhydrater, predikar om ett leverne som alla borde följa och att jag fördömer dem som inte äter LCHF. Inget kunde vara mera falskt. Hör och häpna, men jag bryr mig faktiskt inte om vad andra proppar i sig. Underligt då att andra ständigt ska bry sig om vad jag äter...

 

2. som jag nämnde ovan; någon sorts illa dold avundsjuka. ”Varför kan inte jag också motstå sötsaker?” Ni vet, ska en äta socker ska alla. Ska en "vara dålig" ska alla. Inte helt olikt det grupptryck vi har vad gäller alkohol här i vårt avlånga land. Fullt möjlig förklaring till varför vissa känner ett behov av att påpeka eller få andra att trycka i sig en massa socker. 

 

3. de tycker synd om mig eftersom de tror att jag har ätstörningar. Att den egentliga orsaken till mina matvanor minsann är att jag vill gå ner i vikt. När jag svarar att jag inte gör det för att gå ned vikt får jag alltid känslan av att inte bli trodd. Som att de tänker "men stackars lilla flicka, du behöver inte gå ner i vikt. Ät riktig mat istället.”

 

eller

 

4. att alla som äter LCHF beter sig religiöst.


I den delen kan jag tillstå att det tycks finnas många LCHF-anhängare som helt okritiskt anammar allt positivt som skrivs om denna kosthållning, är helt onyanserade i sina åsikter och säger sig veta det ena med det tredje utan att underbygga sina åsikter med sakliga och relevanta argument. Många av dessa propagerar också väldigt starkt för LCHF inför andra (som kanske inte bett om att få påpekat för sig vilka dåliga matvanor de har). Och då får dessa personer föga förvånande en onyanserad reaktion tillbaka – dvs att LCHF:are beter sig på ett närmast religiöst, sektliknande sätt. Vad mig själv beträffar har jag dock aldrig påstått att jag sitter inne med svaren, att jag med säkerhet vet vad denna kost får för konsekvenser för min kropp på ett långsiktigt plan. Det enda jag säger är att det jag har läst och sållat bland (ty jag är en intellektuell människa med viss förmåga till kritiskt tänkande) i kombination med de resultat jag upplever får mig att vilja fortsätta. Jag mår bra av det och inga personliga erfarenheter, studier eller undersökningar har ännu övertygat mig om motsatsen - dvs att jag skulle må bättre av att äta mera kolhydrater/socker och mindre fett. Så jag kör på, försöker att inte pracka på andra mina matvanor och upplever mig vara relativt nyanserad i vår LCHF-skara. Jag vill snarare hävda att det är vissa kolhydratsivrare som beter sig närmast sektlikt. Ni som försöker pracka på mig kolhydrater trots att jag inte är intresserad av det längre. Kanske kommer det en dag när jag inte vill fortsätta äta på detta vis men poängen är; Varför bryr ni er? Jag saknar inte bröd särskilt mycket, inte heller potatis, ris och pasta (lösgodis är dock min akilleshäl) och jag tycker att fördelarna med att avstå dessa ting vida överväger nackdelarna. Så låt mig bara vara. Om jag är den som undviker att prata om mina matvanor för att slippa motivera dem för alla, hur kommer det sig då att jag är den som uppfattas som någon med en religiös övertygelse?? Jo, det har jag faktiskt fått höra, av någon i min nära omgivning till och med. Och det är väl överflödigt att säga att det inte var så kul att höra.


________________________________________________________________

 

 

Som en följd av ovanstående undviker jag numera att tala om för människor att jag äter LCHF. Just på grund av hur mycket känslor det tycks väcka. Men det hindrar inte det faktum att det alltid tycks finnas personer som är redo att "dra ut" mig och mina matvanor i rampljuset inför en större skara människor.

 

Jag säger som Sverker Olofsson; ”ska det va på det här viset? Ska det det? Va?”

 


På väg hem från en urtrevlig inflyttningsf...

dsc06796 (MMS)

På väg hem från en urtrevlig inflyttningsfest hos Milla och Olof i Hornstull. Det bjöds på musikquiz, bubbel och mycket trevligt sällskap. Nu; sova sova säng säng säng...


Känner mig faktiskt som en hjälte som trot...

dsc06792 (MMS)

Känner mig faktiskt som en hjälte som trotsar detta väder för att lämna blod såhär innan jul och resan. Sedan dröjer det minst sex månader till nästa gång. Potentiellt malariablod ger de nämligen inte så mycket för på blodcentralen...


Det blev en myskväll i soffan med mina fav...

dsc06788 (MMS)

Det blev en myskväll i soffan med mina favorittjejer. Jag och Vida har fått klämma på Saras mage som blir allt större. Spånat på namn. Får se om det blir en Edgar eller en Edit?


Kan vi inte försöka bli av med könsnormerna en gång för alla och bara låta folk få vara sig själva?

 

Om det är något jag tycker är viktigt så är det att belysa könsnormerna så ofta och mycket det bara går. Det är nämligen det första steget i processen att bli av med dem. Och varför ska vi bli av med dem? Tja, om vi vill ha ett samhälle med betydligt färre hatbrott, mobbing och självmord kan det ju vara en bra början.

 

Genus- och jämställdhetsarbete handlar inte om att radera olikheter mellan människor, som så många verkar tro. Folk av den gamla skolan förfasas och tror att målsättningen är att alla ska bli lika. "Låt flickor vara flickor och pojkar vara pojkar!" - skanderar de i parti och minut, utan att sätta sig in i vad det egentligen handlar om. Målsättningen med genustänk är inte att killar ska förbjudas att leka med bilar och flickor att ha rosa kläder. Det handlar om att ge alla individer, oavsett kön, de bästa möjligheterna att få vara sig själva utan att begränsas av normer och föreställningar om hur killar respektive tjejer ska bete sig. Om sedan en pojke vill leka med bilar är det helt ok, men det ska vara av fri vilja och inte för att någon vuxen rynkar på näsan när han tar upp en barbiedocka. För att förenkla det hela. (Sedan har vi det faktum att så många verkar tro att vuxna och andra barn inte skickar ut några signaler för vad som är ett godtagbart beteende, men det är en helt annan historia...)

 

Kan vi inte alla enas om att det är något bra? Något att sträva efter?

 

---------------------------

Det kanske är lätt för mig att sitta och säga nu när jag inte har några barn, men min spontana tanke när jag såg dessa bilder från ett dagis i en förort till Stockholm var att jag inte skulle vilja att mina framtida barn gick på det dagiset.

 

Jag har nämligen en stark känsla av att barnen, beroende på vilket kön de skulle tillhöra, ganska snabbt skulle hamna i en av två trånga fåror för hur man ska bete sig.

 

Fåra 1:

 

Eller fåra 2:

[Bilderna tagna från Lady Dahmers blogg (som för övrigt är helt lysande) och från SVT play - där filmen visades i barnprogrammet "En stund med Leonardo" för några veckor sedan.]

 

________________________________

 

Sedan finns det så otroligt många forum inom vilka könsnormerna tål att belysas. Idag satt jag och funderade på det här med reklam. Om man utgår från ett genusperspektiv när man tittar på reklambilder blir det plötsligt så tydligt (och sorgligt) hur lång väg vi har att gå innan vi blir av med alla osynliga regler för hur män och kvinnor ska se ut och bete sig för att passa in i de respektive mallarna.


Jag såg till exempel bilden nedan och ställde mig frågan hur i hela fillifjonkan det kommer sig att tjejer i reklamer ska se så kåta ut, alldeles oavsett vilken produkt de ska sälja?

 

- "Tyget på den här blusen är så.... sköööönt."

 

-"Här går jag med min nyinköpta väska och förutom att jag är jättenöjd med den är jag så himla, himla kåt."

 

.........................................

 

Det vet vi ju sedan innan att normen för en kille är att se så hård och macho ut som möjligt.

 



Blir det inte bara väldigt löjligt när man tänker på det?

 



Kvinnan ska vara mjuk och sensuell - mannen hård och tuff.

 

_________________


Även om grabbarna på denna bild är något "metrosexualiserade*" i jämförelse med exempelvis de klassiska Dressmännen (se bild längre ned) så finns det fortfarande ett drag av machoattityd i deras utstrålning. Titta bara på Tuffe Tuffson där till vänster.


[*Metrosexualitet, subkultur eller livsstil bland heterosexuella män, där man intresserar sig för estetik och månar om sitt utseende och livsstil. Källa: wikipedia]

Dressmännen - mansidealets främsta reklampelare? En bild säger mer än tusen ord. För att vara en riktigt ”manlig” man ska du:

- ha en stor bringa och breda axlar

- vara lång och reslig

- ha välmarkerade käkben

- helst vara lite småskäggig och

- utstråla framgång och karriär men på samma gång ha en avslappnad och mjuk attityd ackompanjerad av en god självkänsla.

 

Har jag missat något?

 

Prickar du in dessa attribut är du mer eller mindre hemma som man. Om inte, så kan du få det tufft. (Och då har vi ändå bara avhandlat mansidealet vad gäller utseende. När vi kommer till hur män bör bete sig så finns det tusen andra saker du måste tänka på om du vill passa in i mansnormen.)



 


Julfest på jobbet och vår enhet är sist på...

dsc06782 (MMS)

Julfest på jobbet och vår enhet är sist på dansgolvet som vanligt. Järngänget!


Man blir alldeles varm i hjärtat när man f...

img_3507 (MMS)

Man blir alldeles varm i hjärtat när man får en sådan här bild på självaste lucia. Fina mormor är tärna idag!


En helg i filmens tecken.

Herreminje vilken skön helg vi haft. Förutom att vi varit på stan och fikat med vänner, haft besök av Vidafisen igårkväll, handlat och polemasat på härhemma idag så har vi hunnit klämma tre filmer. Den perfekta helgaktivitetet såhär i midvintertid, om ni frågar mig. Nu känner jag mig mer än redo för den näst sista veckan på jobbet innan jul. Både lucia och julfest står på schemat så det ska nog gå undan.



Jag och Elis igår. Han var så mysig att snusa på! Mumselimumsen. Jag förstår varför han ser ut som att jag ska äta upp honom, för jag funderade faktiskt på det. (Frida, ser du så långt hår jag har fått!)

......................

I fredags såg jag och J denna film:

Vi gillade den riktigt mycket båda två. Rekommenderas!


Igår såg jag och Vida denna:

Lite småsöt och puttrande med en maaassa kändisar men absolut inte en rulle som lämnade något större avtryck. Ni kan bortse från den i videohyllan.


Imorse drog jag med mig täcket ut till soffan i vardagsrummet (vaknar alltid före J) och såg den här filmen:

Njeee.. den gjorde sig allt bättre som bok, tycker jag.

Och nu när J är hos en kompis ska jag passa på att se denna (som han aldrig vill se):

Även den en bok som filmatiserats, med Anne Hathaway i huvudrollen. Jag fullkomligt älskar henne.

....................

Vem vet, kanske hinner jag och J se en film ikväll också. Klockan är ju trots allt bara 18... :)



Vi tar en lördagsfika med Verran, Lina och...

dsc06775 (MMS)

Vi tar en lördagsfika med Verran, Lina och lille Elis som är på besök i stan!


Har jag berättat...?

... att jag och J ska åka på safari i januari?

 

Den 5 januari planerar vi att sticka iväg till Tanzania och Zanzibar i 3 veckor. När vi bokade resan för några månader sedan kändes allt så teoretiskt och overkligt. Det var egentligen inte förrän nu i veckan när biljetterna kom som det började kännas på riktigt när jag såg att vi har sittplatser ”26J och 26K” på planet – och att ”inköpslistan” bestod i bl.a. kikare, hatt med brätten (pensionärsvarning, jag vet), pannlampa och myggmedel. Wow, vi ska verkligen åka. Det pirrade till rejält i magtrakten!

 

Såhär är upplägget av vår resa:

 

Först åker vi till Kilimanjaro. Berget ska inte bestigas utan mer... betraktas på avstånd :) Och fotograferas, det kan jag lova.

 



 

Vi kör därefter en 5-dagars/6-nätters safari inklusive:

  • Lake Manyara National Park
  • Serengeti National Park
  • En tur ned i Ngorongoro-kratern


Lake Manyara National Park.


Lake Manyara National Park.

 

Lodge-boende i Lake Manyara National Park.

 

Serengeti Sopa Lodge.

 

Något man kan få syn på i Serengeti National Park.

 

Solnedgång i Serengeti National Park….

 

Serengeti National Park.

 

Dessa ska man visst INTE klappa.

 

Ngorongoro-kratern.

 

Ngorongoro-kratern.

 


Ngorongoro Sopa Lodge.

 

 

Efter safarin bär det av med flyg till ön Zanzibar (som också hör till Tanzania). Där ska vi vara i nästan två och en halv vecka och bo på tre olika ställen:

  • Först spenderar vi 2 nätter i Stone Town – en swahilisk handelsstad i sten som finns med på UNESCOS världsarvslista.
  • Sedan vistas vi 6 nätter i Nungwi village, på Zanzibars nordspets. Hotellet vi ska bo på ligger precis vid havet, det är beach bungalows med balkong mot havet och halvpension så att man kan gå ut och äta på de olika hotellrestaurangerna som finns där.
  • Avslutningsvis åker vi ned på öns östra kust där de bästa stränderna i Zanzibar visst ska finnas. Där ska vi bo på ett all inclusive-hotell i 8 nätter… och bara re-lalalaxa.

 

Stone Town visar på kulturella influenser under mer än ett årtusende från det afrikanska, men även från det indiska, europeiska, men främst det arabiska kulturarvet. De flesta byggnader är från mitten av 1800-talet. (Källa: wikipedia)

 

Stone Town.

 

Stone Town.

 

 

Langilangi Beach Bungalows, Nungwi Village.

 

Hotellets veranda. Not bad, eh?

 

Balkongen.

 

Och så poolen dårå.

............

 

Här är all inclusive-hotellet vi ska på bo på i slutet:

Detta är min bakgrundsbild på jobbdatorn. Som en ljus i tunneln såhär i midvintertid.

 

På hotellet finns möjligheter till massage (det blir nog minst en om dagen), snorkla, åka på djuphavsfiske eller solnedgångskryssningar med s.k. dhow-båtar, (se bild längre ned) och man kan paddla kajaker med genomskinklig botten…

 



Hotellets pool…

 

Hotellets baksida. (Eller som pappa skulle säga, framsida? :))

 

Hotellets framsida. (Eller som pappa skulle säga, baksida? :))

 

De traditionella dhow-båtarna är tydligen väldigt vanliga längs med Indiska oceanens kuster (har jag googlat fram). Det är dessa man kan åka ut på solnedgångskryssningar med… Njuta av ett glas kylt vin samtidigt som man ljudlöst seglar på vattnet i solnedgången. Yeah baby!

 

Där kommer jag och J att sippa på varsin drink om en och en halv månad…

 

 

Äh detta kommer att bli helt GALET hörni!!!!!!!!

*skriker av lycka inombords*

 

Det enda jag kan tänka på nu är att ingen av oss ska halka och bryta benet, eller få vinterkräksjukan precis innan avfärd. Usch jag föreställer mig bara allt som skulle kunna hindra oss från att åka och vågar inte riktigt glädja mig åt resan. Håll tummarna för att vi får vara friska och krya så att vi kommer iväg!

 

 

 

 

 


Hallå? Kan någon vara snäll och tända därute?

dsc06772 (MMS)

Hallå? Kan någon vara snäll och tända därute?


Det finns inte mycket som är LCHF med indi...

dsc06771 (MMS)

Det finns inte mycket som är LCHF med indisk mat. Ett vitlöksnaan to die for- det var ett trevligt pris att betala för en afton med Milla!


Så var det äntligen dags. Jag och Vida ska...

dsc06769 (MMS)

Så var det äntligen dags. Jag och Vida ska se den senaste twilight-filmen på bio. Ska bli skönt att smita in i biomörkret och få vara 14 år för en stund...vampyrer och varulvar here I come!


Blomkålsmos.

Nu ska ni få receptet på något riktigt smarrigt. Blomkålsmos tillagat på äkta LCHF-vis.



1. Dela ett blomkålshuvud i små buketter.
2. Koka dessa i 2 dl grädde och 50 gr smör i en tjockbottnad kastrull.


(Och våga inte snåla med smöret.)


3. Låt det hela koka ordentligt i några minuter tills blomkålen är mjuk.


4. Sådärja. Så ska det se ut.

5. Åså i med två-tre matskedar philadelphiaost.



6. Mixa slät. Lite salt och peppar. Klart!

Denna gång serverades blomkålsmoset till lax i ugn med chévrecréme (2 dl creme fraiche, 100 gr chévre som blandas med ltie örter) och en grönsallad. Mumselimumma!





Helgen som gick och armen som gick av.

Jisses så geschwint helgen gick. Vi hade det så mysigt med mamma och pappa.

Fredagskväll lagade vi gomiddag, drack vin, surrade och tittade på På spåret och Skavlan. Sedan blev det en tidig kväll eftersom det var fullt schema på lördagen. Då gick vi på stan, besökte årets julmarknad på Stortorget i Gamla Stan och fikade med moster, morbror och kusiner på Stadsmissionens julfika. Så himla trevligt!

Därefter hem och vila fötterna en smula innan det bar iväg på Cirkus! Nåja, inte en sådan cirkus, utan Lena PH's drömshow på Cirkus. Det var fart och fläkt må jag säga. Vilken entertainer den kvinnan är! Innan showen bjöds det på trerättersmiddag. Tusen tack mamma och pappa för den fina kvällen!











Vi fick tråkiga nyheter idag. Mamma halkade imorse när hon var på väg till jobbet. Hon bröt armen! Fy bubblan.

Så mamma, nu när du vill ha det som minst men behöver det som mest kommer en övning i positive thinking:
1. Tur i oturen att det var vänster arm - du som är högerhänt.
2. Tur i oturen att det inte var benet - det hade varit jobbigt att gå på kryckor!
3. Tur i oturen att det inte hände för en vecka sen, då hade du kanske inte kunnat komma hit helgen som gick!
4. Tur i oturen att det inte hände under maj månad när du påtar i trädgården som mest. Nu är en tid då man ändå mest sitter hemma och kurar ihop sig under en filt...





Lena PHs drömshow på Cirkus.

dsc06768 (MMS)

Lena PHs drömshow på Cirkus.


Mamma och pappa leker dagpendlare? På väg ...

dsc06764 (MMS)

Mamma och pappa leker dagpendlare? På väg till gamla stan för att gå på julmarknad. Vi har det så mysigt!


Julmys.

Jorå, lite julfint har vi allt fått det även i köket.















...och i "mellanrummet" passade det perfekt med en ljusstake för 25 spänn från Myrorna.
Den fina tomten har vi fått av syrran.



Igår bjöd vi Vida och Klas på middag och lite Twilightmys. Ute ven vinden så det susade i öppna spisen. Det blev den perfekta inramningen till filmen! Det, kanelmandlar och choklad... jammi.



RSS 2.0