Såja. Andas....
I brist på andra vettiga alternativ valde jag en prenumeration på Damernas Värld när jag fick presentkortet i julklapp från jobbet. Jag som aldrig köper damtidningar tänkte att jag kunde unna mig det för en gångs skull. Jag har alltid på någon nivå avundats kvinnor som slår sig ned i en snygg fåtölj och bläddrar lite förstrött i ett modemagasin när andan faller på. Jag har aldrig varit en av dem.

Slog mig ned i soffan tillsammans med en kopp te och började bläddra.
Men känslan jag väntade på (vet inte vilken) infann sig aldrig. Istället kände jag underligt nog redan efter några blad en betydligt mindre avkopplad känsla än innan.
Det visade sig vara så mycket jag saknar.
Så många hippa klädesplagg och livsnödvändiga skönhetsprodukter som snarast möjligt måste inhandlas. Inredning som ska fixas. Ansiktskrämer jag borde testa. För att inte tala om den där läckra trenchcoaten jag borde köpa och hänga in i garderoben lagom fram till våren. Eller de där skorna som skulle passa bra till en sådan där svart, ärmlös cocktailklänning. Och oj, den där tunna koftan som Reese Witherspoon har på sig gör att hon ser så avslappnat chic ut, den vill jag ha. Tänk att hon är 34 år och har inte en enda rynka.
"Det här är mina knep för en vackrare hud som håller sig ung längre" -liknande tips. Klart man måste lyssna och ta till sig dem.
Eller?
Plötsligt slog det mig.
Vissa kanske känner sann inspiration när de läser sådana här tidningar.
Jag är inte en av dem.
Jag känner mig aldrig så ful, otillräcklig och omodern som när jag läser skönhets/damtidningar. Och det är ju DÄRFÖR jag aldrig gör det. Precis som Baz Luhrmann säger i det berömda "The sunscreen speach" från 1997:
"Do not read beauty magazines. They will only make you feel ugly."
Hela talet finner ni här i videon nedan. Så många fina livsfilosofier uppradade efter varandra!
Så jag slår igen tidningen och tittar ut genom fönstret.
Solen skiner och dagen ligger framför mig. Jag vill tillbaka till den plats där jag kände mig lugn och rofylld. Slänger därför tidningen i soporna och ger mig ut i skidspåret på Gärdet istället. Sedan blir det badminton med J. Lyssna på en bra skiva. Äta en god middag på restaurang Hjerta och ta ett gott vin till det. Ett fint samtal. Kanske en drink efteråt på Gondolen med utsikt över hela stan?
Det är sådant som betyder något, inte ansiktskrämer, dieter och dyra kuvertväskor. Det är så lätt att glömma det ibland.

Slog mig ned i soffan tillsammans med en kopp te och började bläddra.
Men känslan jag väntade på (vet inte vilken) infann sig aldrig. Istället kände jag underligt nog redan efter några blad en betydligt mindre avkopplad känsla än innan.
Det visade sig vara så mycket jag saknar.
Så många hippa klädesplagg och livsnödvändiga skönhetsprodukter som snarast möjligt måste inhandlas. Inredning som ska fixas. Ansiktskrämer jag borde testa. För att inte tala om den där läckra trenchcoaten jag borde köpa och hänga in i garderoben lagom fram till våren. Eller de där skorna som skulle passa bra till en sådan där svart, ärmlös cocktailklänning. Och oj, den där tunna koftan som Reese Witherspoon har på sig gör att hon ser så avslappnat chic ut, den vill jag ha. Tänk att hon är 34 år och har inte en enda rynka.
"Det här är mina knep för en vackrare hud som håller sig ung längre" -liknande tips. Klart man måste lyssna och ta till sig dem.
Eller?
Plötsligt slog det mig.
Vissa kanske känner sann inspiration när de läser sådana här tidningar.
Jag är inte en av dem.
Jag känner mig aldrig så ful, otillräcklig och omodern som när jag läser skönhets/damtidningar. Och det är ju DÄRFÖR jag aldrig gör det. Precis som Baz Luhrmann säger i det berömda "The sunscreen speach" från 1997:
"Do not read beauty magazines. They will only make you feel ugly."
Hela talet finner ni här i videon nedan. Så många fina livsfilosofier uppradade efter varandra!
Så jag slår igen tidningen och tittar ut genom fönstret.
Solen skiner och dagen ligger framför mig. Jag vill tillbaka till den plats där jag kände mig lugn och rofylld. Slänger därför tidningen i soporna och ger mig ut i skidspåret på Gärdet istället. Sedan blir det badminton med J. Lyssna på en bra skiva. Äta en god middag på restaurang Hjerta och ta ett gott vin till det. Ett fint samtal. Kanske en drink efteråt på Gondolen med utsikt över hela stan?
Det är sådant som betyder något, inte ansiktskrämer, dieter och dyra kuvertväskor. Det är så lätt att glömma det ibland.
Kommentarer
Trackback
