....fascinerande hur något man gör varje dag – exempelvis går till jobbet - kan kännas så olika beroende på tillfälle.

Nu, dagarna före semestern, trippar jag på små moln. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att en lyftkran hakat tag i min tröja och lyft mig en decimeter ovan marken ty mina fotsteg är så lätta. På gränsen till hoppsasteg!

De första dagarna efter semestern däremot.

Hua.

Varenda cell i kroppen skriker och stretar emot. Jag vet hur det brukar kännas. Som om man gick i sirap med ett bungysnöre fästat i ryggen. Och den återkommande känslan infinner sig; hur kunde semestern gå så snabbt?

Fram till dess njuter jag av den imaginära lyftkranen. Ni må spärra in mig när jag säger detta men det måste ut; dessa mornar är det en ren fröjd att gå till jobbet!

Tjoflöjt!

Sommartid intages frukosten med fördel på balkongen.