Cyklade ned på stan häromdan. Då slog det mig plötsligt hur annorlunda jag ser på Stockholm idag i jämförelse med när jag flyttat till Uppsala 2001 och åkte hit på helgerna ibland.

Då upplevde jag att Stockholm var så STORT. När tåget rullade in på Centralstationen kändes det som om man skulle kliva ut i en myllrande mångmiljonstad. På med magväskan, liksom. (Ja det var ju i jämförelse med det lilla Pite, då.) Jag höll mig till de stråk jag "kände till", dvs. Drottninggatan, Sergels torg och möjligen en tur ut till Skansen. Det är där man hittar alla turisterna... (Våga er därifrån allesammans! Stockholm är allt annat än dessa myrstackar. Ta er till Kungsholmen! Vasastan! Gör er själva en tjänst och smit in på ett litet café på en bakgata eller en söt liten butik.)

........................

Men nu.
Ja vad kan jag säga. Den här stan blir bara mindre och mindre ju mer bekant den blir för mig. Geografiskt har den blivit större - jag känner nu till fler smultronställen och hur man hittar dit - men när jag susar nedför Sturegatan med "Humlan" på höger sida, korsar lilla Stureplan, hoppar av hojen vid Sveavägen och promenerar den sista biten till Blodcentralen kan jag inte  tänka annat än att detta är en småstad. När jag dessutom stöter på min granne i ena gatuhörnet, vi hälsar på varann, och därefter möter jag en gammal kursare vid Kungsträdgården, ja det är då jag inser att denna stad faktiskt börjar kännas som hemma... på riktigt.

Det är då jag blir lite, lite rädd.

_______________

Nej nog med dessa djuplodande insikter.
Nu ska jag packa färdigt det sista innan vi far ut i le skärgård!


Jag och brudarna i Berzelii Park, 2009.


Med Vida på café Vurma, Kungsholmen. Lugna vackra, gator med obeskrivligt ståtliga gamla hus.




Med Anna, Aida och Vida på Strand, Hornstull, Söder.


Klippbad på Kungsholmen.



Parkteater i Gamla Enskede.


Cykelpicknick längst ut på Djurgårn.


En tidig vårdag i Humlan. Parken sjuder av liv!