...att det går inte. Det här med hund alltså.

Vankade just runt från rum till rum i vår nedsläckta lägenhet och borstade tänderna samtidigt som jag tittade ut genom fönstret. Ute på gatan såg jag en kvinna kliva ut genom porten mittemot. Hon hade en svart hund i koppel. Kvinnan hukade sig, drog upp axlarna. Det syntes att hon frös. Hunden däremot, den drog i kopplet, ville springa, kissa, motioneras. Och jag kan säga att det ville inte matte.

Jag såg samma kvinna igårkväll vid samma tid.
Och imorse när jag klev upp var hon också ute med hunden.
Det var då jag insåg att det går inte. Vi kan inte skaffa hund. För jag vill verkligen inte vara den där kvinnan som hukar sig i vinden.

Så.
Nu är kissen tillbaka på förstaplatsen igen!