Trött.

Ibland blir jag så trött på människor (läs: vänner) som lever i symbios med sina kalendrar. Ni får sluta upp med det så att vi kan få till ett vettigt umgänge! Man ska inte behöva boka in en träff veckor i förväg för att kunna ses.

Det tar liksom charmen ur det hela. Det blir som att boka tid i en tvättstuga för att kunna tvätta. Det ska inte kännas så.

Följden blir att jag inte ser dessa vänner särskilt ofta.

Trist.

Skittrist verkligen.

 

Hur kommer man tillrätta med det? Är det jag som måste ändra förhållningssätt gentemot majoriteten av mina vänner? Är det de som måste lämna mer utrymme för spontanitet? Eller är det så kärvt ställt att man måste välja vänner vars "sätt" matchar ens eget?

 

Vida och jag ses väldigt ofta med kort varsel. Jag älskar det.

Jag får ett sug i magen att träffa henne, sms:ar eller ringer och någon timme senare ses vi. That's amore! Med Mia brukar det fungera så också, senast igår faktiskt. (Vi hade det så mysigt, med picknick och efterföljande vinglas på en bar vid Odenplan. Me loves it.)

 

I övrigt har jag väldigt få vänner som inte planerar in så mycket på förhand utan kan bestämma att ses samma dag. Ett annat problem är folk som systematiskt planerar in att bara vara hemma och inte göra nånting och absolut inte kan rucka på det när man frågar om man ska ses. En gång är ingen gång men för vissa är det så jämt och ständigt. Och då har man gjort det j-*ligt svårt för sig själv... och för sina vänner.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0