Namnsdag.

Idag är det min namnsdag!

 

Jag vet inte varför jag är så barnsligt förtjust i att fylla år och ha namnsdag. Det är väl egoisten i mig som får fritt spelrum antar jag. Jag har hört talas om folk som gör sitt bästa för att dölja det faktum att de fyller år. Sådant förstår jag mig inte alls på. Om det inte vore för sociala koder om vad som anses psykiskt friskt så skulle jag fästa en heliumballong med texten ”It’s my birthday!” i ett snöre till huvudet varje gång jag fyllde år...

 

Nu kom jag bort från namnsdagen. Det jag skulle tillägga var att det självklart var pappa som var först att gratulera i raden av… totalt två personer. Varav en kollega på jobbet. Jaja, namnsdagar är väl inte lika viktiga för alla! :)

 

Pappa, namnsdagsgurun.

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0