Det var en gång...

Det hela började egentligen redan i fredags kväll. J frågade mig om jag hade några speciella planer för lördagen. När jag svarade nej sade han "bra, vi kan väl avvakta med att göra några planer så får vi se vad vi hittar på? Kanske kan vi åka till Uppsala över dan, bara gå runt där, ta en fika och vara lite nostalgiska?" Jag tyckte det lät som en jättebra idé. Nostalgi är jag ju ett stort fan av. Jag har dessutom två goda vänner som bor där och som fått barn nyligen, dem skulle jag ju vilja hälsa på!

Sagt och gjort, vid lunchtid igår satt vi på tåget till Uppsala. Det var strålande väder ute. Krispig höstluft mot en klarblå himmel. Vilken dag!

När tåget rullade in mot Uppsala sade J "jag vet vart vi ska gå först. Följ mig."

Han tog min hand och vi strosade mot ån. Över det grumliga vattnet, förbi VG nation (oj så många ölkvällar vi haft där nere i källaren), mot Norrlands Nation med Orvars krog och Majs café... Minnena sköljde över mig. Där under träden ställde jag alltid min cykel när jag gick på bio... (och när man kom tillbaka var sadeln full med bajs från kajorna som tagit sin dagliga flygtur in till stan för att skita).



Det är helt otroligt hur sju år i en stad kan resultera i så mycket minnen. Varenda sten och varenda gathörn tycktes väcka gamla historier till liv. Ja, uppenbarligen kunde till och med ett träd föra med sig en tanke från förr. Det var som en orgie av nostalgi, vart man än tittade.

"Där lämnade jag alltid in cykeln på lagning. Där gick jag och J på vår första date. Åh, där hade de bra kaffe! Och titta, den butiken har bytt namn. Och jag minns den gången jag sprang nedför den backen med uppsatsen i högsta hugg, bara några minuter innan tiden för inlämning..."

Det var en tid när man inte satt hemma och ugglade många minuter i veckan utan cyklade runt som en liten dåre på fester, åkte hem till vänner och kollade på film (man bodde så nära varandra!), fikade på stan, pluggade på JB (Juridiska bibblan), sålde mackor/drinkar/öl på Jontes (Juridiska Föreningens stuga på Övre Slottsgatan).... En tid full av aktiviteter helt enkelt! Därav alla ljuvliga minnen. Det är en tid som jag är helt obeskrivligt glad över.


Norrlands Nation.
Här har man köat till otaliga gasquer, värmt sin matlåda på lunchen, varit på 25-årsfester och diverse klubbar, hämtat ut kårleg och gud vet vad. VILKA MINNEN!!!

...............

Joakim tog med mig vidare längs Drottninggatan upp mot Carolina Rediviva som tornar upp sig på toppen av backen. Till vänster hade vi plötsligt slottsbacken.

-"Var det inte där vi åkte stjärtlapp på Alla Hjärtans Dag en gång?" sade J och pekade upp mot en slänt i slottsbacken.

- "Jo, och där är trädet där vi tog ett kort på mig i min röda toppeluva och med stjärtlappen i handen, med domkyrkan i bakgrunden...."

Han tog med mig dit, och väl där skedde det obeskrivliga. Killen gick han ned på knä och friade! Jag var helt säker på att jag drömde. Jag tror jag sade det också, "drömmer jag??" Det kom verkligen helt oväntat. Och det var det finaste, mest känslosamma ögonblicket jag varit med om. Jag grät och svarade ja ;)

...sedan satt vi där i gräset under trädet och försökte fatta vad som hänt. Insupa ögonblicket. Det var fantastiskt.





Joakims kommentar lite senare, när ringen väl satt på mitt finger, löd:

-"Det borde vara straffbart för en kvinna att inte äga en enda ring. Förstår du hur mycket huvudbry det vållade mig?"
*skratt*



Vi siktar på nästa höst...