Resedagboken.

Ett nytt inlägg från safarin hittar ni här!


Tillbaka i Sverige.

 

Huvudet snurrar av alla intryck och känslor. Det känns minst sagt upp-och-nedvänt att plötsligt vara tillbaka i kylan och ordningen & redans land efter att ha spenderat tre veckor i ett u-land vid ekvatorn. Där var hett, dammigt och fattigt men på samma gång så makalöst vackert på sina ställen. Det var definitivt en resa helt olik alla andra jag gjort i mitt liv. På gott och ont...

 

Jag vill börja med att säga att vi är jättenöjda med resan. Verkligen. Den var helt makalös. Allt vad vi hoppats på och mer därtill. Inga missöden, sjukdomar eller matförgiftningar drabbade oss. Det flöt på finfint, såväl på safarituren som på Zanzibar. Folk var så vänliga, man möttes av stora vita leenden överallt och ett "jambo!" (hej). Safarin var grym (vi såg the big Five). Zanzibars stränder var precis så vita och mjöliga som de ser ut att vara i alla kataloger. Med det sagt, och jag kommer att berätta mer om vad vi har gjort i senare inlägg, så vill jag bara får ur mig några allmänna iakttagelser jag gjorde.

 

Det var extremt fattigt. Visst hade vi hajat att det skulle vara fattigt, det är ju ett u-land, men det var verkligen ingen lek. Det var uppenbart att människor kämpade för att överleva, framförallt på fastlandet. (På ön Zanzibar såg vi åtminstone barn leka och spela fotboll istället för att valla boskap, vilket var en klar "förbättring" bara det.)

 

Den extrema fattigdomen i kombination med hur det var att resa runt där som turist gav en bitter eftersmak. Vi reste runt "isolerade" från fattigdomen, hettan och dammet genom bilrutans fönster och staketen runt hotellen. Det var isoleringen från folket som var den delen av resan jag upplevde som negativ. Känslan är svår att beskriva. Jag har rest i väldigt fattiga länder förut - Laos, Peru, Bolivia - men detta var något helt annat. Det fanns en segregation mellan turisterna och lokalbefolkningen som jag inte upplevt någon annanstans. Det förekom knappt någon sammanblandning alls av dessa grupper såvitt jag kunde se. (Med "turister" avser jag inte de utlänningar som bor och arbetar där.)

 

När jag kollade upp olika resealternativ i våras insåg jag ganska snabbt att framförallt safarin skulle bli svår att ordna på egen hand, med alla parkavgifter och det faktum att man måste ha auktoriserad chaufför och guide etc. För första gången någonsin slog vi därför till på en s.k. "paketresa" (dock skräddarsydd för oss) via en resebyrå här i Stockholm. Men jag undrar över vilka möjligheter man egentligen hade haft att resa runt i övriga Tanzania på annat sätt?

 

På hela resan såg vi tre backpackers. Tre. De stod med näsan i en karta i en by mitt i ingenstans, precis som backpackers brukar göra. I övrigt var det i princip uteslutande par i vår ålder och uppåt, eller familjer med barn i övre tonåren, som reste runt med hyrd chaufför eller förbeställda transfers som tog dem/oss mellan de olika förbokade hotellen. Jag har aldrig upplevt maken till homogent resande förut. Jag såg ingen turist hoppa på någon av de lokala bussarna. Vi lade inte märke till ett enda hostel eller lokal restaurang där tanzanier och turister åt sida vid sida. Ville man inte bo på fint hotell så återstod... att bo hos en familj i ett fallfärdigt skjul? Det var antingen air condition +eget badrum eller en plåtbit till tak +hål i marken. Jag såg inga mellanting vad boenden och matställen beträffar. Nu var vi ju aldrig i Dar Es Salaam, kanske är det annorlunda där? Fullt med vandrarhem och backpackers? Någonting säger mig att så inte är fallet. Och det tycker jag är synd, eftersom det är så jag i vanliga fall föredrar att resa. Inte så att jag vill bo bland kackerlackor och i överfulla korridorsrum med stökiga människor i tjugo-årsåldern. Been there, done that. Men om jag skulle återvända skulle jag vilja ha möjligheten att åtminstone gå ut och äta på ett lokalt ställe (som man kunde göra i Asien och Sydamerika), vandra runt på gatorna och beblanda mig med folk, prata med människor som kommer från landet ifråga, kunna bestämma allteftersom vart man vill resa.

 

_______________________________

 

Det var på många sätt som att resa hundra år tillbaka i tiden. Oxar drog plogen över åkern. Kläder tvättades i ett vattendrag. Man skördade med lie och handhackor. Behöver jag tillägga att det kändes en smula bisarrt att åka runt i en stor, fin jeep på grusiga, dammiga vägar och se kvinnor bära tunga hinkar med vatten på huvudet precis utanför bilfönstret? SKA VI INTE ERBJUDA SKJUTS? var en fråga man ställde gång på gång, men det var bara att gilla läget. Det var inte så det fungerade...

 

Det var skönt att komma bort från byarna och ut på safarin. Det kanske låter konstigt att säga det men där fanns inga människor. Man slapp ha konstant ont i magen av att se all fattigdom. Massajerna är ju en historia för sig. De vill leva primitivt, i närkontakt med naturen och sin boskap. Massajerna finns i Ngorongororeservatet och vi besökte en massajby en av dagarna. Det berättar jag mer om senare.

 

Jag har inte vidrört en dator under hela vistelsen, knappt slagit på min telefon. (Det var bara några enstaka gånger för att smsa hem att vi levde.) Temat har verkligen varit ”bortkopplad och frånkopplad”, vilket har varit makalöst skönt. Jag läste i snitt en bok om dagen på Zanzibar. Som tur var hade folk lämnat tummade pocketar efter sig på de olika hotellen så vi kunde byta ut böckerna allteftersom. På safarin var man alldeles för trött om kvällarna för att läsa.

 

Eftersom jag tagit så många bilder tänkte jag ladda upp dem i portioner och i samband med det berätta mer om vad vi gjorde. Till dess får ni hålla tillgodo med en liten tjuvkik...

 


Den perfekta söndan.

Idag har jag suttit hemma hela dagen, det fina vädret till trots. Vi promenerade ju för fulla muggar igår så jag hade helt enkelt ingen lust att ta mig ut överhuvudtaget. Nej, istället har jag tagit mig ett fotbad, läst lite, sett Korrespondenterna och en Dox-dokumentär om några pojkar som lämnat en mormonsekt i Colorado, druckit flera koppar te, städat lägenheten och tagit mig en lång dusch. Precis en sådan söndag jag längtat efter för att ladda batterierna inför en ny arbetsvecka.

Och just ja, jag har suttit i timmar och lattjat med cirka 100 bilder i photoshop (till ett än så länge hemligt projekt). Det är så sabla roligt. Här kommer några smakprov!







Hur har er helg varit då?



Lördagen som gick.

Notarierna på jobbet har lyckats övertala mig till att vara med i en stegtävling som pågår i en månads tid. Jag försökte förvarna dem om att jag bor på bara fem minuters gångavstånd från domstolen. De var dock (uppenbarligen) desperata nog för att vilja ha med mig ändå. (De behövde en sjätte deltagare för att kunna vara
i tävlingen om att vinna en resa till Paris).

Detta innebär att jag ska ha en liten manick fäst i byxlinningen hela oktober månad. Very fashionable!
Det innebär också att jag måste ta mig ut och GÅ för att inte skämmas ihjäl över sifforna som registreras på en sida som alla kan se....



Vår domstol - som ju är landets största domstol - bidrar med hela 48 (!) lag. Fantasin på vissa lagnamn var det inget fel på. Lite lagom torra jurist/ordvitsar. Exempel:
  • "Domare på gång"
  • "Föredragande som föredrar att gå"
  • "Där går en domare"
  • "Stegosauriderna"
Zzzznark.
Och så vårt lag. "Lag 41". Där har vi verkligen tänkt till!

Jag inledde den första tävlingsdagen (igår) med en långpromenad a' 15 400 steg! Nu blir nog mina lagkamrater stolta (och förvånade). Jag promenerade hemifrån till st.Eriksplan, runt på stan och slutligen hem.

På vägen passade jag på att fota vår vackra stad!


Tessinparken, Gärdet.


Erik Dahlbergsallén, Östermalm.





Karlavägen.


Vanlig syn på Östermalm.


Det anrika Tössekonditoriet på Karlavägen.


ICA Esplanad på Karlavägen huserar i en gammal biograf.


Nordöstra ingången/utgången till Humlegården.


Humlegården.


Nordvästra ingången/utgången till Humlegården.


Ser ni guldälgen?



Atlaskvarteren vid st. Eriksplan.



Jag, Karin och Sofia träffades och tog en fika i Hagaparken, därefter gick vi på en utställning på Sven-Harrys konstmuseum. En helt fantastiskt duktig konstnär vid namn Karin Broos visar upp sina alster där fram till i november. Rekommenderas!


Vi hade lite problem att hitta till en början...


...men Sofias GPS visade oss rätt till slut.




Ser ut som ett foto va?

_______________________

Här kan man läsa DN:s recension om utställningen. De skriver bland annat att:

"Hon knäpper hundratals foton på jakt efter en speciell känsla (som döttrarna lärt sig att framkalla) och komponerar sedan ihop målningar, ibland i serier med lätt förskjutna perspektiv. Det är ett sagolikt vackert och avklarnat måleri, med ”Ack, Värmeland, du sköna” vemodigt klingande i bakgrunden.

_______________________



Museét är som ett konstverk i sig. Vilken fantastisk lokal. Högt i tak och med stora fönster som släpper in en massa ljus.






Här ser ni stegräknaren lydigt på plats.



Äsch, några få bilder bara.

Nu är vi hemma igen efter en hel veckas latande, ätande, solande, badande och mycket, mycket annat...
Tusen tusen tack mamma och pappa för resan ni gav oss. Den blir ett minne för livet!

Som vanligt är jag dålig på att sålla bland bilder så håll i er, här kommer en hel DRÖS av dem! Helt oredigerade, men ni får hålla tillgodo. 


Såhär ser det ut på vägen till Riva del Sole i Toscana. Böljande solrosfält vart man än vänder blicken.


Cypresser och pinjeträd.


Riva del Sole är ett inhägnat hotell/lägenhetsområde precis vid havet.
Ingen biltrafik. Väldigt lugnt och skönt. Sedan finns det mesta inom räckhåll. Restaurang, butiker, hav och pool, spa, gym, "skönhetscenter" (jag tog mitt livs första pedikyr!), bar, en fin löparslinga bland pinjeträden m.m. Något för alla smaker kan man säga.



De små vägarna inom området är tydligt utmärkta.
Vi bodde på Via Siena (precis som de två föregående gånger vi varit här).



Vid havet har man tillgång till två parasoll och två solstolar per lägenhet i veckan.
Man behöver med andra ord inte stressa ned på morgonen för att paxa en stol med sin handduk. ;)


Pojkarna föredrog poolområdet som fått sig en rejäl ansiktslyftning sedan vi var där senast.


Syrran lurade med mig och mamma på lite vattengympa.
"Plooocka äpplen".


Gustav var mer under vattnet än ovan. Här lyckades jag dock fånga honom under ett av dessa sällsynta ögonblick!




Pappsen i skuggan.


Lunch intogs ofta vid Bar Riva vid havet. Ljumma vindar och en bruschetta.
Inte helt fel.






Joakim är en hundmänniska. Ni vet, de som föredrar att ligga i skuggan.
Själv är jag nog mer av en katt...


Eftermiddagsslapp på lägenhetens terass. Det är livet det.












Närmsta stad heter Castiglione della Pescaia och ligger på gångavstånd från Riva del Sole.




Jag och Nils tog en traditionsenlig bild uppe vid borgen i Castiglione.


(Nils har vuxit en smula sedan 2005)




Fina pojkar.


Utanför Castiglione finns en trädgårdsrestaurang som heter la Terra di Nello. Det är en riktig höjdare.


Förrätt...













V
armrätten. Inget för vegetarianer...


Detta är vad jag kallar service.




Efterrätten...


Eller var det denna?


Härligt att kunna sitta ute och äta hela natten om man så önskar.


Jag, Joakim, mamma och pappa gjorde en dagsutflykt till Siena samt kringliggande städer och byar runtom i Toscana.
Det blev en ringlande färd vill jag lova. Inget för den som lätt blir åksjuk!



Som tur var kunde man svalka sig med en glass med jämna mellanrum ;)




Il campo, Siena. Där var det stekhett!




Palazzo
Pubblico.


I Toscana jagar de mycket vildsvin. Pappa får passa sig!


Siena är en väldigt vacker stad. Små, söta gränder med butiker och caféer och så plötsligt en sådan här utsikt.




Il Duomo. Där på torget lyckades jag tappa linsskyddet som rullade iväg och prickade den enda brunnspringan på tjugotalet meter. "Noooo..."
Det var alltså inte ens en hel brunn, bara en brunnsspringa.
"Plopp" sa det bara!
(Den där Murphy alltså. Han var en klok man.)


Mycket vanlig syn.


Lunch i den lilla bergstaden San Gimignano.




Hisnande höjder!

När man kör bil i Toscana ser det ut såhär när man tittar ut genom ena bilrutan:

---såhär genom andra:


Och såhär rakt fram!

(dyrbar last?)


Det är en ren fröjd att bila.




Gustav på midsommarmiddan!


Den sista kvällen tog vi bilen till grannstaden Massa Marittima och åt middag på källarrestaurangen "Il vecchio burgo". Det var nog en av de godaste middagarna jag ätit i hela mitt liv.








-"Men lilla mamma- vad du krympt!"





Efter middagen satte vi oss på trappen till duomen och drog in det sista av den ljumma italienska nattluften.


Vi hade ingen aning om vad ungdomarna höll på med men det var ganska underhållande att titta på när de slängde upp sina flaggor i luften.





Med fokus på detaljer.

Jaha.
Vad gör man en kväll som denna då?
J är på kurs i Vaxholm till på onsdag. Det känns tomt när man är van att ha honom hemma. Nära.
Har handlat, städat lite och förberett matlagning till Måndagmiddagen imorgon. Blir skönt med lite sällskap. Men hör så jag låter, svårt att tro att jag någonsin bott själv.

Tackar min fina kollega Linda så mycket för receptbidrag till såväl huvudrätt som efterrätt.
Vad det blir?
Det får ni veta en annan dag ;)
Nu ska jag glo på en film och mumsa popcorn.

__________________


Här kommer några bilder från i lördags när jag gick på fototur i lägenheten.
Man lägger märke till detaljer på ett annat sätt med en kamera i handen.


Som hur fint solljuset faller på en parkett, till exempel.


Eller de gamla kryddburkarna som står på specerihyllan.


Tulpantider.







Böcker. Finns det något vackrare att täcka en vägg med?


Och så den här uppkäftigt stöddiga lilla filuren. Min favoritväxt i hela lägenheten.




Handtag får nästan aldrig någon uppmärksamhet. Men de kan vara hemskt fina de med.




En gammal informationslapp vi ramat in.




En klocka vi fått av en vän till mamma och pappa. Han hade ärvt den av sina föräldrar och ville att vi skulle ha den. Det tackar vi för! Den skänker ett trivsamt tick-tack till köket.


Hon ska resa iväg.

Idag har Vida varit här. Vi har haft lilla julafton, hon och jag.
Ett paket åt oss var låg under granen.
Sedan åt vi sill, potatis, gravad lax, tunnbröd och västerbottensost. Det var så mysigt så!

Hon ska resa iväg snart, närmare bestämt på onsdag.
Till Malaysia.
Hon lånade vår Lonely Planet och frågade om tips på vart man ska åka.
Jag är inte alls avis.
Vita stränder, god mat, djungler och tempel. Ett fantastiskt land som har allt.
Vi kollade lite på bilder från min och Joakims resa och jag känner det: Snart börjar det bli dags för en ny långresa! Helst är jag borta i fem-sex veckor eller tre månader igen om jag får välja, men jag misstänker att det får bli högst en månad med tanke på jobbet. Jag vill jag vill jag vill.

Tanzania står nog på tur. Tänk att få tälta på savannen, se "the big five" och avrunda med att slappa på Zanzibars kritvita stränder.
Vi fyller ju trots allt 30 nästa år båda två...
Det förtjänar väl att firas?


Nyår 2007 i Kuala Lumpur!
Vi bodde på fem-stjärnigt hotell med utsikt över Petronas Towers, för en mycket billig penning kan tilläggas...
Rekommenderas!







Januari 2008, Pulau Pangkor, Malaysia.


Svårt med balansen?


En knarrande canopy walk hööögt ovanför marken utanför Georgetown, Malaysia.






Middag med fossingarna i sanden på ön Langkawi, också Malaysia.


Langkawi hade helt klart bäst stränder på hela Malaysias västkust.


Langkawi.


Langkawi.






Koh Mak, Thailand, julen 2007.
Nästan tomt på turister till skillnad från exempelvis Phuket (där jag för övrigt inte skulle sätta min fot).


Vår bungalow i Koh Mak.
En DRÖM.


Kvällsutsikten från vår veranda.



.....



Som sagt, jag är inte alls avis på Vida som ska få resa iväg i några veckor.
Men det unnar jag henne verkligen, så hårt som hon jobbat det senaste året.
Tur att det är skillnad mellan att vara avundsjuk och att vara missunnsam.
Två helt skilda känslor!




Xtreme closeup.


Jag känner mig lite taggig idag.


Våra nya ljuslyktor inhandlade på en liten butik vid Fridhemsplan.
Kan man få för många ljuslyktor? (Svara i kör:)
- nej det kan man inte!
:)


Vida bad att få "en fin bild" av mig. Visade sig att någon sådan fanns det ej, jag står ju oftast bakom kameran. Så jag tog denna. Den var väl ok? Ska bara få tummen ur och framkalla lite foton... Ligger ungefär ett år bakom på den fronten.






Inspiration på hög nivå.

Måste bara visa några av Annie Leibovitzs bilder som vi såg på utställningen idag. De är verkligen fantastiska.


(Sex and the city-fans känner nog igen mannen on top.)


Familjen Cash on a porch.


Johnny Depp och Kate Moss i början av 90-talet








Leonardo di Caprio anno 1997.


Vacker och banbrytande bild av Demi Moore som prydde omslaget på Vanity Fair 1991. Efter henne blev det väldigt poppis för kändisar att "vika ut sig" höggravida.


Annies bror och far.


Photoshop-pyssel o annat.

Idag har jag övat mig på/i Photoshop. Det har visst blivit en återkommande söndagsaktivitet. Så trevligt så!

På schemat idag stod att lära sig MARKERA. En liten detalj som går snabbt att lära sig kan tyckas? Men neeej, det finns hur mycket som helst att ta in. Man måste öva, öva, öva, lära sig de olika snabbkommandona för att kunna "skrolla" och markera samtidigt som bilden är inzoomad, backa i processen och använda de olika markeringsverktygen på rätt sätt (t.ex "polygonalt" lasso - som markerar kantiga föremål bäst, alternativt "magnetiskt" lasso som bara är fantastiskt i allmänhet, man behöver nämligen inte vara särskilt pricksäker alls för den är som en magnet mot objektet!).

När man väl lärt sig detta blir det ack så mycket lättare att markera vissa partier i bilden för att exempelvis kunna ljusa upp, ändra ton, mättnad, färg eller lägga på filter.

1:a övningsbilden kommer här:


Lidingöbron. Här gick jag lös på bilden med det kantiga markeringsverktyget "polygonal lasso".

Sedan övade jag det magnetiska markeringsverktyget på den ståtliga Riddarholmskyrkan i Sthlm.
Här är originalbilden:



Bilden tog jag på vår takvandring i höstas. Jag minns att jag tyckte det var svårt med ljuset eftersom solen kom och gick under tiden jag fotade. Kyrkan blev så mörk och "dassig" i färgerna på bilden, inte alls som i verkligheten.

Tack vare det magnetiska lassot - som liksom "slickade" längs med de taggiga spirorna - kunde jag lätt markera endast kyrkan för att ljusa upp endast det partiet (annars skulle ju hela bilden, inklusive himlen, ljusas upp).



Nästa steg var att göra kyrkan lite rödare i tonen. Sådär dassigt grå ser den ju faktiskt inte ut i verkligheten.


Blev det för mycket förändringar?
Här kommer originalet igen så ni lätt kan jämföra:



____________________________

Under hela denna tid jag suttit och pysslat med photoshop har jag hört svordomar och fnys från köket med jämna mellanrum. Där inne sitter nämligen Joakim och Erik och spelar Twilight Struggle med full fokus. De är för söta alltså.


Joakim funderar på sitt nästa drag?


Fattar nada av spelet, förutom att själva spelplanen ser ut att likna en världskarta :)

_________________________

Något nytt i övrigt?
Tja, vi har ju till exempel fått upp Kuba-fotona ovanför skrivbordet. Spik- spik - spik så var det klart. (Men damn vad svårt det är att beräkna spikar så tavlorna hamnar någorlunda rakt och i linje med varandra.)





Söndag i Lidingö Centrum = very exciting...
Här kan man sitta och kika ut på folket och gatan. Faktiskt ganska trevligt.
Synd att man inte är pensionär och kan göra det för jämnan.


Och så utsikten från vårt balkongfönster.

Det var allt för denna gång! Nu kallar chili con carne och nybakt bröd i köket...


Ljus, färg och lite mera filter!

Jag har ägnat eftermiddagen åt att pyssla på med photoshop-kursen jag nämnde förra helgen. Då handlade det om att pröva filter och penslar, nu skulle man lära sig att behärska ljus och färg. Det är inte svårt alls, ni borde verkligen prova! www.moderskeppet.se <--där finns kursen gratis online!

Man fick öva ljus & färg efter instruktioner genom att pröva sig fram. Superkul att exprimentera!

Exempelbild 1; original


(Bilden är tagen i mammas och pappas trädgård i somras... mums säger jag bara.)

Sedan gick jag lös på bilden med reglagen för färgmättnad och nyanser....

Oh my!


Nejmen. Ett gult hallon?
=Gallon?


Hihi.


Färglatt var det här.


Här använde jag bara liiite mindre mättnad i bilden. Väldigt poppis år 2007, enligt photoshopguiden Mattias Karlsson :)

Originalversionen överträffar dikten, eller vad säger ni?
Gushes vad jag blev sugen på hallon.

Jag måste bara visa lite läckra filter från förra omgången som inte kom med då.
Fina, fina Erik fick agera modell denna gång. Här är originalbilden som jag arbetade med:

(Ännu en serietidningsläsande pojke. Tänk att det är just sådana stunder som är så vackra i all sin enkelhet.)

Här kommer filter nr 1:

Cutout.

Filter nr 2:

Stamp.

Filter nr 3:

Sumi-E.

Filter nr 4 är egentligen två filter på samma bild: cutout och angled strokes i gråskala.


...och slutligen the freak-show, hur coolt som helst men lite galet:

Glowing edges.

Skulle det inte bli snyggt att låta framkalla och förstora dessa bilder och sätta upp dem bredvid varandra i något sorts collage?

Herregud jag får nästan panik över hur mycket läckert man kan göra med foton. Måste skaffa en studio så jag rymmer att sätta upp alla på väggen!





Nu jävlar.

Fota kan jag.
Nu ska jag lära mig photoshop!

Ha tålamod med mig, för jag börjar från noll... Men jag har tänkt lära mig en gång för alla och därför har jag skapat en ny inläggskategori som heter "Foto" för alla framtida blogginlägg som handlar om just foto och bildbehandling.

Saken är den att för ganska precis ett år sedan, i samband med att jag köpte min systemkamera efter att ha fotat ihjäl mig med en kompakt i många år, så fick jag med en dvd på köpet. Gissa vad den handlade om? Jo photoshop! En superdvd med en massa tips och lösningar och det bästa av allt - med en inbyggd lärare! I filmen pekar denne Mattias Karlsson runt med musen på skärmen och förklarar på ett väldigt pedagogiskt sätt. Problemet var bara att det var ingen nybörjarvideo. Jag kan INGET. Jag förstår inte hans språk! Så den blev liggandes...

Fiffig som jag är uppsökte jag då (mer än ett år senare kan tilläggas) deras hemsida www.moderskeppet.se, och där finns en gratis introduktionsvideo till photoshop. Supertips till oss alla som vill lära sig photoshop från GRUNDEN!!

Det första jag fick göra var att testa penslar.
Det var så himla roligt.
Se vad jag åstadkom. Vilken talang va!



Det var ju hur kul som helst. Jag fick mersmak.

Nästa steg var att testa olika filter.
Här är bilden i original som jag använde mig av:


Gustav, "caught in the moment", läsandes serier på Gotland. Helt genuin och bedårande sitter ungen där med skit runt munnen och med skjortan hängandes och slängandes. 
Jag fullkomligt ÄLSKAR denna bild.

Sedan gick jag lös med filter, ljusreglage m.m. och dra arslet i gruset vad kul det var. Det finns verkligen huuur många roliga filter som helst att lägga på en bild!

Här är några smakprov:


Fresco.


Chalk and charkoal


Diffuse glow i svartvit.


Diffuse glow i färg.


Vilken är er favorit?


Jag måste säga att jag gillar filtret "Fresco" väldigt mycket, i alla fall till det motivet. Den ser verkligen ut som en fresk, ni vet en sådan där italiensk väggmålning som man ofta ser i kyrkor. Och Gustav är den lille ängeln.

Michelangelo, släng dig i vägg(målning)en!








RSS 2.0