Det är något med mat som gör folk enormt engagerade. Och i vissa fall provocerade.

 

Här kommer ett långt, kaotiskt och ganska argt inlägg om LCHF, folk och deras j-a sätt, om ni ursäktar uttrycket.

 

Jag har nämligen märkt att det är många som reagerar väldigt starkt på LCHF och det faktum att vissa av oss i den stora fårskocken inte äter socker och kolhydrater. Människor i min omgivning tar sig friheten att i tid och otid påpeka vad jag äter/inte äter och anledningen till att jag äter som jag gör. Ämnet kommer upp dagligen, på jobbet och i andra sammanhang. Och märk väl att det är aldrig jag som börjar prata om det. Jag vill helst bara "do my business" utan att någon ska kommentera det varje gång.

 

 

 

 

”Ja just, ja du får ju inte fika, du går ju på din DIET- påpekas det högt och ljudligt inför alla andra varje gång det dukas fram fikabröd och jag väljer att avstå. Och så sätter frågestunden igång. De frågar vad LCHF är, hur länge jag ätit det, är det inte farligt att äta så mycket fett?? Blir jag inte sötsugen?? Saaaaknar jag inte potatis?? Etc etc. Vilken uppoffring det måste vara, varför gör jag det egentligen? Själva skulle de minsann inte göra det för alla pengar i världen. Har jag gått ned i vikt?? Hur mycket i såfall?

 

Kan det vara kombinationen av det faktum att jag inte är överviktig +"går på en diet" som upprör så många? Som gör att de anser det vara deras fulla rätt att kommentera? Det jag undrar är, skulle de ha kommenterat lika mycket om jag haft några kilos övervikt? Jag har en känsla av att så inte är fallet...

 

Bottnar det i någon sorts avundsjuka kanske? Avundsjuka på min självkontroll? Jag har märkt att det i synnerhet är de som själva har en begynnande ölmage och inte kan motstå den där fikabiten som pepprar mig med kommentarer.

 

Sedan är frågan om man ens ska kalla det för en "diet" om man inte gör det för att gå ned i vikt. Ordet "diet" signalerar ju att man äter på ett visst sätt för att minska i vikt, vilket inte är anledningen till att jag äter LCHF. Jag har lagt om kosten främst för att slippa blodsockertoppar- och dalar och uppsvälld mage. För att slippa bli hungrig eller sötsugen var tredje till fjärde timme (vilket får till följd att jag stoppar i mig vilken skit som helst som finns tillgänglig). Ändå får inte jag samma mottagande som exempelvis en vegetarian får. (Nu när det äntligen blivit normaliserat. Jag kan tänka mig hur vegetarianer kände sig för tio-femtontalet år sedan då det inte var så vanligt. Att behöva motivera sin kosthållning varje dag blir väldigt påfrestande i längden. Ibland har jag nästan funderat på att skita i LCHF och äta som alla andra bara för att slippa alla kommentarer.)

 

 

Det må vara så att många kommenterar och frågar av ren nyfikenhet. Ofta uppfattar jag dock deras eviga påpekande som ett uttryck för något av nedan nämnda:

 

1. att mina matvanor skulle utgöra någon sorts dold uppmaning till dem att göra likadant. Som om jag, enbart genom att avstå från kolhydrater, predikar om ett leverne som alla borde följa och att jag fördömer dem som inte äter LCHF. Inget kunde vara mera falskt. Hör och häpna, men jag bryr mig faktiskt inte om vad andra proppar i sig. Underligt då att andra ständigt ska bry sig om vad jag äter...

 

2. som jag nämnde ovan; någon sorts illa dold avundsjuka. ”Varför kan inte jag också motstå sötsaker?” Ni vet, ska en äta socker ska alla. Ska en "vara dålig" ska alla. Inte helt olikt det grupptryck vi har vad gäller alkohol här i vårt avlånga land. Fullt möjlig förklaring till varför vissa känner ett behov av att påpeka eller få andra att trycka i sig en massa socker. 

 

3. de tycker synd om mig eftersom de tror att jag har ätstörningar. Att den egentliga orsaken till mina matvanor minsann är att jag vill gå ner i vikt. När jag svarar att jag inte gör det för att gå ned vikt får jag alltid känslan av att inte bli trodd. Som att de tänker "men stackars lilla flicka, du behöver inte gå ner i vikt. Ät riktig mat istället.”

 

eller

 

4. att alla som äter LCHF beter sig religiöst.


I den delen kan jag tillstå att det tycks finnas många LCHF-anhängare som helt okritiskt anammar allt positivt som skrivs om denna kosthållning, är helt onyanserade i sina åsikter och säger sig veta det ena med det tredje utan att underbygga sina åsikter med sakliga och relevanta argument. Många av dessa propagerar också väldigt starkt för LCHF inför andra (som kanske inte bett om att få påpekat för sig vilka dåliga matvanor de har). Och då får dessa personer föga förvånande en onyanserad reaktion tillbaka – dvs att LCHF:are beter sig på ett närmast religiöst, sektliknande sätt. Vad mig själv beträffar har jag dock aldrig påstått att jag sitter inne med svaren, att jag med säkerhet vet vad denna kost får för konsekvenser för min kropp på ett långsiktigt plan. Det enda jag säger är att det jag har läst och sållat bland (ty jag är en intellektuell människa med viss förmåga till kritiskt tänkande) i kombination med de resultat jag upplever får mig att vilja fortsätta. Jag mår bra av det och inga personliga erfarenheter, studier eller undersökningar har ännu övertygat mig om motsatsen - dvs att jag skulle må bättre av att äta mera kolhydrater/socker och mindre fett. Så jag kör på, försöker att inte pracka på andra mina matvanor och upplever mig vara relativt nyanserad i vår LCHF-skara. Jag vill snarare hävda att det är vissa kolhydratsivrare som beter sig närmast sektlikt. Ni som försöker pracka på mig kolhydrater trots att jag inte är intresserad av det längre. Kanske kommer det en dag när jag inte vill fortsätta äta på detta vis men poängen är; Varför bryr ni er? Jag saknar inte bröd särskilt mycket, inte heller potatis, ris och pasta (lösgodis är dock min akilleshäl) och jag tycker att fördelarna med att avstå dessa ting vida överväger nackdelarna. Så låt mig bara vara. Om jag är den som undviker att prata om mina matvanor för att slippa motivera dem för alla, hur kommer det sig då att jag är den som uppfattas som någon med en religiös övertygelse?? Jo, det har jag faktiskt fått höra, av någon i min nära omgivning till och med. Och det är väl överflödigt att säga att det inte var så kul att höra.


________________________________________________________________

 

 

Som en följd av ovanstående undviker jag numera att tala om för människor att jag äter LCHF. Just på grund av hur mycket känslor det tycks väcka. Men det hindrar inte det faktum att det alltid tycks finnas personer som är redo att "dra ut" mig och mina matvanor i rampljuset inför en större skara människor.

 

Jag säger som Sverker Olofsson; ”ska det va på det här viset? Ska det det? Va?”

 


Blomkålsmos.

Nu ska ni få receptet på något riktigt smarrigt. Blomkålsmos tillagat på äkta LCHF-vis.



1. Dela ett blomkålshuvud i små buketter.
2. Koka dessa i 2 dl grädde och 50 gr smör i en tjockbottnad kastrull.


(Och våga inte snåla med smöret.)


3. Låt det hela koka ordentligt i några minuter tills blomkålen är mjuk.


4. Sådärja. Så ska det se ut.

5. Åså i med två-tre matskedar philadelphiaost.



6. Mixa slät. Lite salt och peppar. Klart!

Denna gång serverades blomkålsmoset till lax i ugn med chévrecréme (2 dl creme fraiche, 100 gr chévre som blandas med ltie örter) och en grönsallad. Mumselimumma!





Laxgratäng med broccolimums

J är på squash så jag har just lagat middag till mig själv och avnjutit framför ett avsnitt av Kalla Fötter. Mys!

Och oj oj, vilka fina grejer jag just smaskade i mig. Det känns fel att kalla LCHF för en diet, ett ord som osökt leder tankarna till svält och självuppoffring. Inte mycket uppoffring i denna rätt vill jag lova.

Laxgratäng á la LCHF med broccolimos!

1. Sätt ugnen på 225 grader.

2. Koka två buketter broccoli till lagom konsistens, mixa slät med ½ dl grädde, 50 gram smör och lite salt.



3. Lägg en laxbit i en smord form, salta och klicka ut broccolimoset runtom.



4. Häll på en gegga gjord av:
1 ask philadelphiaost gräslök
½ dl creme fraiche
1 dl grädde
1 dl riven, smakrik ost




5. Skjuts in i ugnen i 25 minuter!



6. Lite sallad till det så är njutningen ett faktum :)



Måndagmiddag.

Har just vinkat av gästerna på veckans Måndagmiddag. Det var Mia, Nysan, Sofia, Erik och Karin gästade oss ikväll och J stod för matlagningen. Kycklingcurrygryta med blomkålsris bjöds det på. Mums!

Det var lika trevligt som vanligt. Goda vänner kan man inte ha för många av.




Jag har tyvärr ingen bild från kvällen, men dock en från gårdagens middag som var en korvstroganoff gjord på:
  • 1 korv med 70 % kötthalt
  • 2 gul lökar
  • en massa grädde (typ 3 dl)
  • en massa creme creme fraiche (typ 3 dl)
  • tomatpuré
  • fransk senap
  • paprikapulver
  • ...och kalvfond.
Och så blomkålsris till det! Funkar till det mesta som man brukar ha ris till, helt enkelt :)

________________________________




Finfina grejer.

Livet som LCHF:are kräver sin planering. Varje söndag skriver vi därför upp ingredienserna till fyra-fem middagar och går och handlar till det (och frukostar).

Idag stod auberginelasagne på menyn.

Först lagar man en köttfärssås som får götta ihop sig ordentligt. Jag kör alltid dubbel sats när jag ändå lagar lasagne. Perfekt matlådemat.



Sedan tar man två aubergine (auberginer? aubergines? aboriginer?:) och stoppar inte in dem i öronen utan skär dem i tunna skivor.




De kan med fördel läggas ut på hushållspapper och saltas så att lite vätska försvinner (det kan man göra under tiden köttfärssåsen göttar till sig).



Varva sedan köttfärran med aubergineskivor och en gegga gjord på 4 dl grädde, 4 dl creme fraiche och 4 dl riven ost.




Avsluta med riven ost, sedan en skjuts in i ugnen på 200 grader en halvtimme.




Till lasagne är det gott med en sallad gjord på körsbärstomater, gurka, ostkuber och paprika. Riktigt knaprigt ska det vara.

Och dressing, man ska alltid ha en en dressing redo i kylen. Joakims husdressing innehåller balsamvinäger, olivolja, vitlök, fransk senap och salt, peppar.

Ni vet väl vad den sa när jag öppnade kylskåpet?
"Close the door, I'm dressing!"




LCHF for the win.

Nu har vi kört LCHF (low carb high fat) i sex veckor och vi är så nöjda. Vi konstaterar att vi känner oss piggare, starkare, universellt mindre sötsugna (även om det mentala sötsuget finns kvar, i synnerhet om helgerna) och i princip aldrig riktigt hungriga. Man slipper vara en slav under blodsockret. Vi har båda gått ned några kilo. (Min viktminskning har dock stannat av, vilket är bra, så oroa dig inte mamma ;))

Summa summarum: vi har inga som helst planer på att ge upp denna diet. Så nu slutar vi säga att vi är på en diet och börjar kalla oss LCHF:are! Därmed inte sagt att vi inte någon gång emellanåt tar oss en potatis om vi blir sugna, äter en skiva surdegsbröd eller proppar i oss palt. Kolhydrater ska dock snarare vara sällsynta undantag än regel.

..................


Som LCHF:are gäller det att ladda upp med:


1. Ägg. Vi äter ca 36-40 st i veckan. Omeletter, äggröra (med grädde, till frukost), kokta, i köttfärsbiffar etc etc.


2. Grädde. Det går åt i runda slängar 2 liter i veckan. Ja nu satte ni kaffet i vrångstrupen va? Men det är sant! Det är viktigt för mättnaden (som är A och O i LCHF). Man har det i äggröran, i smoothien, i många maträtter (grytor, röror m.m.)

Samma bild:
3. Salami, korvar m.m. <-- till snacks, ihop-plock-middagar etc.



4. Ostar. Helst riktigt feta, kryddstarka ena. Gott att skära i små fyrkanter och äta som snacks.


5. Bacon. Det ska höras ett dovt "oink" ur kylskåpet.


6. Oliver av olika slag är ett måste.


7. Du kan aldrig ha för mycket smör.


8. Turkisk yoghurt 10 %. Man ska nästan bli rädd av alla turkar som stirrar på en när man öppnar kylskåpsdörren.



Man får anstränga sig lite extra.

Just fredagskvällar upplever vi som rätt tuffa, LCHF-mässigt. Vi är nämligen vana vid att bara kunna slappna av, beställa hem mat, köpa lite lösgodis och glo på en rulle. Men det där med att bara vara bekväm och beställa hem mat fungerar inte riktigt. Sushi, thaimat, indiskt, pizza... inget är kolhydratfritt. Därför får man belöna sig själv med ett glas gott vin och lite bra musik som tack (till sig själv) för att man ställer sig och lagar middan.

Så. Här är vår fredagsmiddag! Enkelt men ändå gott. Och framförallt, massor med fett.



1. Knaperstek ett paket bacon tillsammans med en bunt skivade champinjoner. Häll på en halv liter grädde och låt puttra i några minuter.



2. Lägg under tiden kycklingfiléer (saltade) i en smörad form.



3. Häll sedan gräddblandningen över kycklingen och grädda i ugn (225 grader) i en halvtimme.



4. Voilá! Häll en liten näve jordnötter över.



5. Servera tillsammans med en god sallad och lite blomkålsmos. Mumselimumma!

...............................

Nu ska vi se den gamla Michael Douglas-klassikern "The game". Fredagsgodis även denna fredag blir jordgubbar med vispad grädde, rostade mandlar och mörk choklad.

Trevlig fredag!




RSS 2.0